Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1953 - Andras erfarenheter - Lutsprödhet i ångpannor, av Wll - Chockbetong, av Rg - Böcker - Fartygsfynden i den forna hamnen i Kalmar, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
TEKNISK TIDSKRIFT
nom otätheterna och kan där koncentreras genom
vattenavdunstning, varvid man kan få en lösning med hög
koncentration i beröring med stål, som varit belastat till
sträckgränsen.
För att upptäcka en sprickbildning i ångpanneplåt
användes numera vanligen en ultraljuddetektor med
frekvenser på 1—2 Mp/s och piezoelektrisk kristall, som
åstadkommer de mekaniska svängningarna i pannplåten. Vid
någon diskontinuitet i plåten reflekteras svängningarna
och kan sedan registreras på elektrisk väg i ett
katodstrålar. Med denna dektor kan man undersöka själva
pannplåten under skarvplåten, men skarvplåtar och nitar kan
inte undersökas på detta sätt. Sprickorna får man sedan
närmare lokalisera, vanligen med magnetiska metoder.
I Storbritannien har man gjort en undersökning på ett
par hundra ångpannor, där man kunde misstänka
lut-sprödhet, och i 13 ’"/o av pannorna hade sprickor
uppkommit. I de flesta fallen var sprickbildningen i skarvplåtarna
värre än i själva pannplåten.
För att undvika sprickbildningen bör man försöka få
nitväxlarna så täta som möjligt. Härför kan man dikta
plåten vid skarven, men diktningen bör helst bara göras
på insidan, emedan en diktning på utsidan inte effektivt
hindrar vattnet att komma ut. Vid diktning får man en
ansträngning av materialet över sträckgränsen, och
därför ökar diktning på utsidan risken för lutsprödhet
eftersom vattnet ändå kan sippra fram.
Sedan gammalt har man för att minska risken för
lutsprödhet tillsatt natriumsulfat till pannvattnet och har nog
härigenom i många fall fått ett visst skydd. I andra fall
har man emellertid trots närvaro av sulfat fått
sprickbildningar. Det förefaller sannolikt att sulfatet med de i
pannvattnet förekommande kalciumföreningarna bildar
kalciumsulfat, som sätter sig i läckorna och därigenom
åstadkommer tätning, men det kan ju i vissa fall hända
att man inte får en effektiv tätning.
Ett tillförlitligare tillsatsmedel anses natriumnitrat vara,
som synes verka som inhibitor mot korrosionen och
därför blir effektivare än sulfatet som bara tätar läckorna.
Man har dock även fall där ej heller nitratet givit
tillräckligt skydd, men man vet inte anledningen härtill.
En metod som går ut på ersätta natriumhydroxiden i
pannvattnet med natriumortofosfat har föreslagits av
Purcell och Whirl. I utspädd lösning får man hydrolys av
fosfatet och bildning av OH-joner, under det att man vid
indunstning av lösningen får en återbildning av
natrium-fosfat, varigenom man skulle undgå den farliga luten.
Metoden är dock ännu inte praktiskt utprovad.
Pannvattnets farlighet kan man undersöka med en
spröd-hetsdetektor, som finns beskriven i ASTM Standard 1949
bd 5, D 807—49. Med en sådan kan man också undersöka
inverkan av olika inhibitorer (C D wieffi & P Hamer samt
R L Rees i Chemistry & Industry 25 okt. och 13 dec.
1952). Wll
Chockbetong. Sedan några år fabrikstillverkas i bl.a.
Holland och Danmark konstruktionselement av
chockbetong. Denna tillverkning sker genom att en form med
nygjuten betong placeras på ett bord, som ges lodräta
rörelser, varigenom betongen genom stötarna likformigt
och effektivt komprimeras. Metoden tillåter låga
vatten-cementtal och ger täta ytor. Betongen ånghärdas några
timmar och avformas sedan. Formarna användes för en
gjutning per dag ocli tillverkas för 50 upp till 600 gångers
användning.
Chockbetongen tillåter relativt smäckra konstruktioner på
grund av betongens höga hållfasthet. Man använder med
stor frihet böjda och vinkelformade konstruktionselement,
så att en gynnsam statisk och estetisk utformning med låg
vikt erhålles. Exempelvis har man tillverkat parabel- och
sadelformade fackverk för industribyggnader (fig. 1) med
spännvidder på 8 till 20 m, vilka särskilt har fördelen att
vara brandsäkra. Enstaka konstruktionselement på upp
Fig. 1. Fackverkstakstol av chockbetong.
till 5 t har utförts. Även för åsar och andra
sekundärkon-struktioner samt fönsterkarmar har chockbetong kommit
till användning.
Sammanfogningen av flera element till större enheter
göres helst med ingjutna bultar och monteringsplåtar.
Hop-gjutning med hjälp av utstickande armeringsjärn har man
funnit mera besvärlig och tidsödande.
Chockbetong har hittills använts mest för
industribyggnader, men i Holland även kommit till användning för
flervånings bostadshus. Vid tillräckligt antal
konstruktionselement av samma slag har man i Danmark funnit
konstruktioner av chockbetong konkurrenskraftiga
gentemot andra material (Ingeniören 1952 h. 46). Rg
Böcker
Fartygsfynden i den forna hamnen i Kalmar, av
Harald Åkerlund. Sjöhistoriska Samfundet, Stockholm
1951. 158 s., 109 fig., 30 pl. 40 kr.
Detta arbete utgör den först utkomna publikationen över
de omfattande kulturhistoriska undersökningar vid
Kalmar slott, som utförts under ledning av riksantikvarie
Martin Olsson. Arbetet är utgivet på bekostnad av
Sjöfarts-museet i Göteborg. Kalmar slott restaurerades under åren
1920—40, och själva slottets historia föreligger delvis i ett
par redan utkomna band.
Norr om slottet, i Slottsfjärden, låg under medeltiden och
ända in på 1600-talet såväl stadens som slottets hamn.
Sedan medeltidsstaden under nyssnämnda århundrade
jämnats med jorden och en ny stad byggts på Kvarnholmen
norr därom, användes den gamla hamnen allt mindre och
uppgrundades med tiden mer och mer. Vid 1900-talets
början hotade den att belt växa igen, och dess stillastående
vatten blev en fara för staden i hygieniskt avseende.
Framför allt därför, men även av historiska och arkitektoniska
skäl, var det önskvärt att få rensa upp såväl
Slottsfjärden som den tidigare utfyllda vallgraven. Ett tillfälle
härtill erbjöd sig under början av 1930-talet, då stor
arbetslöshet rådde. Under åren 1932—34 utgrävdes både
vallgraven ocli Slottsfjärden såsom statlig-kommunalt
reservarbete.
Till hjälp vid de kulturhistoriska undersökningarna hade
Olsson dels ett flertal konsthistoriska studerande, dels förf.,
som under största delen av utgrävningarna fungerade som
dagkontrollant på arbetsplatsen. Han hade även till uppgift
att verkställa undersökning och uppmätning av vid
grävningarna framkomna lämningar av båtar och bryggor m.m.
Det är dessa undersökningar och ett stort intresse för
gamla fartygstyper, som legat till grund för den
innehållsrika boken.
Bland allt, som påträffades vid utgrävningarna av de
under skilda tider avsatta bottenlagren i Slottsfjärden,
märktes rika fynd av bl.a. keramik, glas-, läder-, tenn- och
bronsföremål samt åtskilliga fynd av skepp och båtar, pål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
