Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1953 - Andras erfarenheter - Transistortillämpningar, av WS - Ytbehandling av aluminiumgjuten, av SHl - Lutsprödhet i ångpannor, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2’f mars 1953
171
En leksaksbetonad nyhet var en trådlös telefonjack,
avsedd att ersätta gramniofonuttaget, som ofta saknas på
amerikanska radiomottagare. Den bestod av en liten
oscillator som modulerades av spänningen från nålmikrofonen.
En inbyggd spole tjänstgjorde som antenn och gav
tillräcklig koppling till mottagarens mellanfrekvenskretsar
om jacken placerades inom en halv meters avstånd från
motlagaren. Hela jacken var av en tändsticksasks storlek.
En annan lustig tillämpning av samma princip var en
musikalisk leksak som bestod av en 13 X 5 X 1,5 cm låda
med pianotangenter för en oktav. En melodi som spelas
på tangenterna lär kunna avlyssnas fullt njutbart på en i
närheten placerad mottagare. Till leksaksavdelningen
hörde också några frekvensmodulerade mottagare i
västficks-format.
En särskild avdelning av utställningen ägnades åt
transistorns användning i matematikmaskiner. Dessa har ofta
ett stort effektbehov, och bortledandet av värmet från
glödtrådarna är ett svårt problem. Man väntar sig därför, att
användningen av transistorer här kommer att medföra
mycket stora fördelar (B Dahlman i Populär Radio 1953
h. 2). WS
Ytbehandling av aluiiiiniuiiigjuten. För alt ge
alumi-niumgjuten en hållbar och för ögat tilltalande yla används
flera helt olika behandlingsmetoder, t.ex. mekanisk eller
elektrolytisk polering, målning, elektrolytisk metallisering
(Tekn. T. 1946 s. 408, 1951 s. 678, 1952 s. 505),
anodoxide-ring och emaljering. Flera av dessa metoder liar
förbättrats under senare år.
Före målning måste aluminium liksom andra metaller
rengöras (Tekn. T. 1951 s. 752) ocli förberedas så atl den
ger läste för färgen. Sandgjulet aluminium behöver i
allmänhet bara rengöras, men i andra fall behandlas ytan
dessutom mekaniskt, t.ex. genom blästring, eller kemiskt.
En relativt ny kemisk metod är doppning i ett surt
krom-bad som också används i stor utsträckning vid emaljering.
Man har vidare utarbetat en lösning i vilken olika
metaller, såsom aluminium, mässing ocli stål, kan behandlas
samtidigt. Den är därför användbar för sammansatta delar.
Mekanisk eller kemisk förbehandling kan ibland undvaras
genom att man använder "washprimer" (Tekn. T. 1953
s. 143) som är en rengörande och etsande grundfärg. Den
får mycket god adhesion till grundmaterialet därför att
fosforsyran som ingår i den ger en effektiv bindning med
metallen. Den bör helst sprutas men kan också strykas med
pensel. Prov har emellertid visat att washprimer i
allmänhet inte kan ersätta zinkkromatfärg när fullgott
korrosionsskydd fordras. Bästa resultat får man genom att
belägga med båda slagen av grundfärg. Wash primer har
dock bidragit till lösande av problemet att behandla
föremål som är för slora för doppning.
För dekorativa ändamål kan man använda en, två eller
tre strykningar. Ett enkelt skikt av färglös lack,
innehållande t.ex. naturligt eller syntetiskt, mjukgjort harts,
kan anbringas för att en mekaniskt eller kemiskt
behandlad aluminiumyta skall behålla sitt utseende. Vid
anbringande av flerskiktsystem börjar man med en grundfärg,
oftast innehållande zinkkromat, och lägger på denna ett
eller två skikt av en läckfärg som är förenlig med
grundfärgen. Bland täckfärgerna rekommenderas särskilt de som
innehåller flagig aluminium, kornig används ibland i
grundfärg. Man kan vänta att ett färgskikt på aluminium
skall ha större livslängd än på andra
konstruktionsmaterial, t.ex. stål, därför att aluminium har en mer inert yta
och korrosionskrypning under färgskiktet inte
förekommer.
Brännlackerna har förbättrats avsevärt under senare år
genom användning av nya hartser. Sålunda utnyttjas nu
vinyl- och epoxiplaster (Tekn. T. 1952 s. 931) samt
styren-modifierade alkyder som ger större resistens än tidigare
använda hartser mot vatten och andra vanliga ämnen.
Några av dem kan anbringas direkt på aluminium utan
förbehandling. Två skikt brännlack av vinyltyp får
anmärkningsvärd resistens mot vatten och ganska god
hårdhet. En sådan ytbehandling är därför lämplig i många ofta
förekommande fall, t.ex. för möbler ocli mindre
maskin-stativ.
Man förfogar också över en annan typ av syntetiska
läcker ined icke angiven sammansättning som har god
resistens mol syror och andra kemikalier och som kan sprutas
på kulblästrad aluminium. De ger vid bränning hårda ocli
hierta ytskikt. Polvsiloxanfärger (Tekn. T. 1951 s. 405)
med stor resistens mot vatten och värme finns också, men
deras relativt höga pris och andra svårigheter har hittills
hindrat deras användning.
Emaljering är en dyrbar process ocli har hittills använts
i liten utsträckning för gjutet aluminium. Då detta
deformeras vid temperaturer över 500°C, måste emaljen ha låg
bränningstemperatur, ett villkor som visat sig svårt att
uppfylla. En amerikansk och en brittisk firma har sysslat
med problemet och har utarbetat emaljer, innehållande
betydande mängder blyoxid och kiseldioxid. De kan
visserligen brännas vid 500°C eller därunder, men de har
relativt liten hårdhet, nötningshållfasthet och resistens mot
atmosfären. Det har också varit svårt att uppnå god
bindning mellan metall och emalj.
Ett bättre material lär man ha fått genom att använda
oxider av alkaliska jordartsmetaller i stället för blyoxid,
men dessa emaljer fordrar bränntemperaturer på 530°G
eller högre och anses därför oanvändbara för aluminium.
En omfattande undersökning av de resultat som hittills
uppnåtts vid emaljering av aluminium uppges visa att det
är små utsikter att man ens med intensiv forskning skall
kunna åstadkomma en fullt tillfredsställande emalj för
gjutet aluminium. Man lär dock kunna framställa emalj
på aluminiumplåt med tillfredsställande vidhäftning vid
utomhusbruk. Flera legeringar uppges vara lämpliga som
grundmaterial, och produkten kan skäras, klippas, sågas,
borras och formas i begränsad utsträckning utan att
emaljen skadas.
Anodoxidering av aluminium har utvecklats under senare
år. Man kan nu framställa mycket hårda oxidskikt på upp
till 0,25 mm enligt en amerikansk och en brittisk metod.
Den förra (MHC-metoden Tekn. T. 1950 s. 1030) kan dock
inte användas för aluminiumlegeringar med mer än 5 %
koppar och troligen inte heller för legeringar med 12 %>
kisel. Den brittiska metoden uppges däremot vara
använd-liar även för legeringar med hög koppar- ocli kiselhalt.
Enligt hittills gjorda undersökningar ger
inikrohårdhets-prov och repningsprov mycket varierande resultat för
oxidskikt på olika legeringar. Värdena blir vanligen lägre
än väntat under förutsättning att skiktet består av korund.
Orsaken härtill kan vara att det är sprött. Det liar också
visat sig att det får fina sprickor vid upphettning över
300°C. Ofta får det sådana direkt vid anodoxideringen.
Mycket arbete torde ännu återstå innan de hårda
alumi-niumoxidskiktens användbarhet är fullt utredd. De liar
emellertid redan fått praktisk användning, bl.a. som
beläggning i loppet på pistoler för metallsprutning. Oxiden
har nämligen mycket god slitstyrka mot metallpulver i
luftström (A P Eenn i Metal Industry 7 nov. 1952;
Chemical & Engineering News 13 okt. 1952). SHl
Lutsprödhet i ångpannor. Som en följd av alt man i
större moderna anläggningar frångått nitningen och
övergått till svetsade konstruktioner liar man här ej några
problem med lutsprödhelen. Det finns emellertid
fortfarande i drift och tillverkas även ett mycket stort antal
pannor med nitade domar, och i dessa kan stora skador
uppkomma genom lutsprödhet.
För alt man skall få sprickbildning genom lutsprödhet
fordras det att en ganska koncentrerad lösning av
natrium-hydroxid — minst ca 5 ’°/o — kommer i beröring med stål
som liar varit belastat till sträckgränsen. I en nitad
ångdom, som inte är absolut tät, sipprar pannvatten ut ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
