Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1953 - Nordafrika som industriland, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Kemisk industri i Algeriet.
fjärdedel av Algeriets befolkning, och en intensiv
upplysningskampanj är därför i gång.
Ett märkligt bevattningsprojekt är under arbete i Chott
ech Chergui, ett 40 000 km2 stort slättland i Algeriets
sydvästra del. Mitt i denna slätt, som är lika stor som
Schweiz, finns en saltsjö med en yta av 2 000 km2, och
därunder en jättelik sötvattensbassäng, som har uppstått
genom infiltration i de porösa, lerunderstödda bergarterna.
Man har i detta område funnit artesiska brunnar med en
kapacitet av upp till 5—10 m3/s, som till en mängd av 400
milj. m3 per år kan utnyttjas för bevattning av till att
börja med 20 000 ha land, samtidigt som 60 milj. kWh blir
tillgängliga för pumpkraftverk och 120 milj. kWh (vid
full utbyggnad det trefaldiga) för elkraftdistribution.
Den nuvarande elproduktionen har ökat från 290 milj.
kWh 1938 till över 700 milj. kWh 1952. Huvudparten, över
70 °/o, av elkraften har hittills alstrats av ångkraft. Sedan
under 1951 och 1952 nya moderna ångcentraler har satts
i gång i Oran och Böne, och de två centralerna i Alger
moderniserats, skall ett tiotal äldre centraler sättas ur
drift. Därmed skall ångkraftalstringen nedgå från 475
milj. kWh 1950 till 375 milj. kWh 1952, men man har
samtidigt nått en förbättring av specifika
bränsleförbrukningen från 6,1 till 3,6 kcal/kWh.
Återstoden av landets kraftbehov, 325 milj. kWh, skall
alstras av den snabbt utbyggda vattenkraften — sedan
krigsslutet har nio vattenkraftstationer satts i drift, och
sex är under arbete. En del av dessa är flodkraftverk, som
ur vattenföringssynpunkt samregleras med
bevattningskraftverk, varvid dock kraftbrist uppstår under
höstmånaderna.
Man håller därför på att utbygga vattenfallen i älvarna
Oued Agrioun, Oued Djendjen och Oued el Kebir, som
tillsammans kan producera 600 milj. kWh. I den
förstnämnda älven byggs tre kraftstationer, Irill Emda för 25 milj.
kWh, Oued Agrioun för 140 milj. kWh och den
underjordiska centralen Ahzerouftis för 10 milj. kWh.
Av mineralresurser har Algeriet bl.a. stora kolfyndigheter
i Khenadza i södra delen av landet; kolproduktionen
ligger för närvarande vid 270 000 t/år och täcker landets
behov. Av järnmalm har man vid Ouenza funnit reserver på
över 100 Mt; årsbrytningen är 3 Mt malm med 50—60 ®/o
järn, 2—6 o/o kisel och endast spår av fosfor. De
marockanska bly- och zinkfyndigheterna sträcker sig in i
Algeriet till ett omfång som möjligen kan vara större än de
marockanska. Vidare har man förhoppningar om att finna
rika fyndigheter av mangan och kopparmalm i södra
Atlas-området.
En framstående plats i Algeriets export av
lantbruksprodukter intar vinet, varav 1 500 Ml producerades 1952, och
nästan i sin helhet exporterades. Särskilt väl mekaniserad
är fruktindustrin, där ett hundratal moderna fabriker kan
förpacka över 500 t citrusfrukt om dagen. Bland andra
industriellt framställda livsmedel märkes mjöl med en
årsproduktion av 500 000 t och spagetti med 35 000 t.
Fettindustrin har gamla anor: antalet olivoljekvarnar är
över 4 000, av vilka 700 nu är kraftdrivna. Ett tjugotal
ex-traheringsverk behandlar 90 000 t olivoljekakor årligen.
Tvålindustrin, som har en årskapacitet av 7 500 t, fyller
för närvarande landets behov men skall utbyggas för
export.
Glycerintillverkningen är under utbyggnad för att
tillfredsställa landets rätt omfattande tillverkning av
farma-ceutiska produkter, och så småningom även för att skapa
en sprängämnesindustri för export. Bland övriga kemiska
tillverkningar som baserar sig på landets oljeproduktion
märkes 17 500 t målarfärger och 300 t tryckfärg.
Redan före kriget hade Algeriet en stålindustri. Ett
ny-uppfört kopparverk i Alger-området har en årlig kapacitet
av 7 500 t. För övrigt finns i landet en hel del lätt och
tung mekanisk industri, samt en telefonindustri med en
kapacitet av 20 000 telefonapparater och 4 000
telefonväxlar per år. Cementindustrin har en kapacitet av 400 000 t.
Textilindustrin — både ylle och bomull — är för
närvarande under utbyggnad; genom tillkomsten av stora
fabriksenheter avser man att fördubbla produktionen så
att landet blir självförsörjande. Algeriet skulle även kunna
producera allt sitt behov av träemballage om inte
konkurrensen från andra medelhavsländer vore hård.
Däremot har landet en avsevärd korkexport. Slutligen
tillverkas papper av lyxkvalitet ur cellulosa från alfa-växten.
Tunisien
Tunisiens industrialisering har stött på ett par särskilda
problem. Det ena är att landets produktionsmedel i stor
utsträckning förstördes under kriget. Det andra är att
landet helt saknar kol, har högst ovissa oljetillgångar och
mycket litet vattenkraft.
Elproduktionen har dock kunnat ökas från 65 milj. kWh
1938 till 160 milj. kWh 1951. Huvudparten alstras i
ångkraftverk, av vilka de krigsskadade ångkraftstationerna i
La Goulette, Bizerte, Ferryville, Sfax, Sousse och Gabès
håller på att återuppbyggas och moderniseras. Först
färdig blir ångkraftstationen i La Goulette, med en effekt av
67 000 kW.
Tunisiens största flod, Oued Medjerdah, är delvis reglerad
av dammar för bevattningsändamål Ett flodkraftverk
foten årlig produktion av 48 milj. kWh håller på att byggas
där. I bifloderna Oued el Lill och Oued Mellègue byggs
dammar jämte två vattenkraftstationer, Fernana och
Ne-beur, med en årlig produktion av vardera 18 milj. kWh.
Ytterligare tre dammar i samma område kommer att i
framtiden ge ytterligare 60 milj. kWh.
Fig. 3. Oljelund i Tunisien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
