Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1953 - En läkemedelsindustri flyttar, av Torsten Frendin och Olof Österberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 april 1953
277
har på grund av den allt längre drivna tekniska
utvecklingen, behovet av vetenskapligt underlag
och myndigheternas ökade regleringsverksamhet
varit en starkt stigande administration under
senare år. Någon ändring för framtiden härvidlag
bör man i detta sammanhang icke vänta sig. Även
företagets allmänna produktionsinriktning på
längre sikt kan medföra en ytterligare relativ
ökning. Tillräckliga utbyggnadsmöjligheter bör
därför reserveras.
I princip bör driftkontoren för en tillverkning
av detta slag förläggas i nära samband med
produktionen. Något omedelbart samband mellan
huvudbyggnad för administrationen och övriga
anläggningar är därför icke nödvändig. Önskvärd
är som nämnts en icke alltför avlägsen
förbindelse med laboratorierna.
Dispositionsplanen
Stadsplan
Ett fullt tillräckligt och ur avgörande
synpunkter i övrigt lämpligt markområde inom
industriområdet vid Sofielund anvisades av Uppsala
stad. Området var emellertid i en nyligen
fastställd stadsplan belagt med bestämmelser, som
praktiskt sett omöjliggjorde bebyggelse för de
mera betydande anläggningsdelarna.
Byggnadshöjden var maximerad till 8 m med sedvanlig
rätt för byggnadsnämnden att medge undantag
för tornbyggnader och smärre byggnadspartier.
Men för de byggnader som skulle inrymma
exempelvis farmaceutisk och kemisk-teknisk
tillverkning skulle en flervåningsbebyggelse med en
byggnadshöjd icke understigande 16 m vara
lämplig. Icke ens för envåningsbebyggelse med
golv i lastkajhöj d för kemisk produktion är
byggnadshöjden 8 m tillräcklig.
Förhandlingar upptogs därför med
stadsarkitekten, G Leche, i syfte att genom en
stadsplaneändring möjliggöra bebyggelse efter
föreliggande behov. Det förslag som förelades stadens
myndigheter grundade sig på resultat, som
framkommit under studiet av dispositionsplanen för
markområdet. Det innebar i princip att
byggnadsvolymen maximerades och att
byggnadshöjden för en högbebyggelse i områdets inre del
ökades till 16 m och för området i övrigt till 9 m.
Till stadsplanen skulle fogas en
illustrationskarta, åskådliggörande den i dispositionsplanen
anvisade bebyggelsen.
Den byggnadsrätt som på detta sätt
garanterades i stadsplanen var väsentligt lägre än den i
ursprungliga stadsplanen teoretiskt medgivna
och obetydligt lägre än vid en normal bebyggelse
enligt denna stadsplan. Ur bolagets synpunkt var
den medgivna byggnadsvolymen dock fullt
tillräcklig. Förutom att denna nya typ av
stadsplan bättre kunde bringas att anpassa sig efter
byggnadsbehoven anger den en bestämd
byggnadsrätt uttryckt i antal kubikmeter, vilket ger
en fast bedömningsgrund för värdering av
tomtmarken.
Även ur det allmännas synpunkt torde en
industristadsplan av denna elastiska typ vara att
föredra. Den medger de stadsplanerande
myndigheterna att redan på det stadium, då stadsplanen
utformas, ta ställning till principerna för
bebyggelsens utformning. Mera allmänt tillämpad
kunde för industritomter denna stadsplanetyp utgöra
ett värdefullt komplement till 96 § i
byggnadsstadgan.
Produktionsanläggningar
De ovan i produktionsplanen skisserade
allmänna förutsättningarna ger gränsvillkoren för
anläggningens utformning i en dispositionsplan
(fig. 7). Även om ett stort antal alternativa
lösningar ändock återstår, tvingar
produktionsplanen fram en stark begränsning av antalet
möjliga alternativ. Emellertid uppstår, som alltid vid
planering på längre sikt, de egentliga
svårigheterna vid dispositionsplanens utformning vid
tillmötesgående av de uppställda huvudkraven i
varje byggnadsetapp, så att anläggningen under
varje etapp ur alla synpunkter tjänar som en
färdig enhet (fig. 8, 9).
Denna betydande och ofta oöverstigliga
svårighet är en omedelbar följd av svårigheten att med
något större mått av säkerhet förutse eller
påverka den utveckling, vars återverkningar man
är beroende av. Särskilt gäller detta den
allmänna marknadsutvecklingen och den vetenskapliga
och tekniska forskningens framsteg inom
företagets egen bransch. Detta kommer att tvinga
fram täta revideringar av generalplanen och
omprövning av tidigare planerade dispositioner,
vilket i sin tur avsevärt komplicerar
projekteringen.
Av avgörande betydelse för huvudgreppet på
dispositionsplanens lösning blir, såsom ofta vid
industrianläggningar, dragningen av
huvudlederna för de tunga transporterna samt
produktions-och förrådsbyggnadernas lägen i förhållande till
dessa transportleder. Det visade sig, att en
koncentration av de tunga transporterna till en
spårgata med anslutning till utanför varande
industrispår kunde ge framkomliga lösningar.
Genom koncentration av högbebyggelsen för
farmaceutisk och närbesläktad kemisk-teknisk
tillverkning till industriområdets inre delar kan
lastkaj mot stickspåret anslutas till denna
bebyggelses hela bottenvåning. På andra sidan kan
likaledes med lastkaj i byggnadens hela
längdled envåningsbebyggelsen för kemisk produktion
anknytas. Erforderlig bebyggelse för övrig
kemisk-teknisk produktion placeras på samma sida
av spårgatan som högbebyggelsen. Genom val av
spårgatans läge kan markutrymmen för
produktionsanläggningarna inbördes avvägas enligt de
uppställda kraven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
