Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1953 - Televisionen i Frankrike, av Axel-W Wolff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 april 1953
en 819 linjerssignal, som matas ut på en
para-boloidantenn, som är riktad mot första
mellanstationen i reläkedjan till Lille.
Länken överför bägge sidbanden, och dessa är
15 Mp/s breda för bilden och 0,5 Mp/s för ljudet,
varför moduleringsindexet blir 1 för bilden och
omkring 30 för ljudet, som omfattar 30—15 000
p/s. För att erhålla ett linjärt frekvenssving på
± 15 Mp/s alstras bildbärvågen genom att
signalerna från två reflexklystroner blandas på
sändarsidan i Paris. Den av bildsignalen
frekvens-modulerade klystronen svänger i 9 cm området
och har ett sving på ± 5 Mp/s. Dess tredje
överton blandas med en 3 cm signal från den andra
klystronen, och skillnadsfrekvensen 85 Mp/s
± 15 Mp/s förstärks.
Sista delen av den bredbandsförstärkare där
detta sker förstärker även ljudsignalen, som efter
att ha modulerat en oscillator på 102 Mp/s
ligger i bandet 101,5—102,5 Mp/s.
Mellanfrekvensbandet, som alltså totalt omfattar området 70—
102,5 Mp/s, överförs sedan till 30 cm området
genom blandning med 860 Mp/s.
Effektförstärkning sker i en dubblerad kedja, där bägge
förstärkarna är förvärmda, men endast den som är i
bruk har anodspänning. En elektronisk
kommutator sköter omkopplingen i händelse av fel.
Slutsteget lämnar 5 W till riktantennen, som har
3 m diameter och 25 dB förstärkning.
Strålvid-den är 8°, och hela kedjans mottagar- och
sän-darantenner har samma egenskaper.
I mellanstationerna sker en dubbel
frekvensväxling, först till mellanfrekvenserna 85 och 102
Mp/s för bild respektive ljud, och sedan efter
förstärkning tillbaka till ultrahögfrekvens. I den
första stationen svänger därvid
ingångsoscillatorn på 860 Mp/s och den andra lokaloscillatorn
på 825 Mp/s, medan värdena är omkastade i
nästa relästation, för att de i tabellen angivna
frekvensvärdena skall erhållas. Förstärkningen
är cirka 90 dB per relä.
Ingen demodulering sker således på vägen, och
videosignalen kan inte ses förrän i
kontrollrummet i Lille. Dessförinnan förstärks emellertid
mellanfrekvenssignalerna med sidband, och
bilden separeras från ljudet. Detta möjliggöres av
att deras frekvensspektra är skilda åt 1,5 Mp/s.
Mellanfrekvensförstärkarna är placerade i
anslutning till mottagarantennen i toppen av
stadshusets klocktorn. Ljudsignalen konverteras
ytterligare en gång, och den nya
mellanfrekvenssignalen på 7 Mp/s ± 0,5 Mp/s införes efter
ytterligare förstärkning på en begränsare och en
dis-kriminator.
De demodulerade video- och audiospänningarna
modulerar efter att ha passerat kontrollrummet
en sändare med samma data som Paris. Dess
antennenheter är placerade runtom tornet alldeles
under länkantennen utan att denna störs (fig. 2).
In- och urkopplingen av mellanstationerna, lik-
283
Fig. A. T V-hamer a i aktion på Eiffeltornets andra våning
under försöksöverföringen Paris—London april 1952.
som valet av vilken av de två parallella kedjorna
som skall tjänstgöra, regleras från Lille med
hjälp av ett pulssystem som överförs på
telefontrådar. Vidare finns i stadshustornet en
komplett studio, så att man även kan ge
lokalprogram.
Länken, som är av experimentell natur, togs i
bruk i februari 1952 för återutsändning av
Parisprogrammet, och ingen påtaglig försämring kan
märkas i bildkvaliteten eller
signalbrusförhål-landet efter 22-milatransmissionen. På vissa
platser mitt emellan Paris och Lille besväras
dock abonnenterna av interferensstörningar.
TV-överföringen Paris—London
Kring länken Paris—Lille ordnades sommaren
1952 det första internationella TV-utbytet genom
samarbete mellan Radiodiffusion et Télévision
Francaises och BBC, fig. 3. Under veckan före
den 14 juli gjordes en serie Paris-reportage för
brittisk TV-publik, och kulmen nåddes med
festligheterna på franska nationaldagen, då
engelsmännen kunde sitta vid sina mottagare och se
parisarna dansa på gatorna. Hur möjliggjordes
nu denna sammankoppling av det franska
819-linjerssystemet med det brittiska 405-linjers?
I Paris arbetade fyra reportageenheter med
819-linjersutrustningar: Pye Cambridge, med
fyra bildortikonkameror, RTF med två
super-ikonoskopkameror, Radio-Industrie med tre
bildortikonkameror i en ny RTF-buss och
Thomson-Houston med två fotikonkameror och en
apparatur i kappsäcksutförande, som också köpts av
RTF. Sammanlagt gjordes 17 program, därav
bara ett i studio, och de visade folklivet i
Montmartre, utsikten från Triumfbågen, vyer från
Eiffeltornet (fig. 4) och existentialistkällare i
Quartier Latin.
Signalerna från reportagegrupperna överfördes
till Eiffeltornet med länkar för 3 cm vågor, och
här demodulerades de, förstärktes,
kontrollerades och påfördes 819-linjerssändaren,
Lille-länken och 441-linjerssändaren via en konverter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
