Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 14 april 1953 - Isotopers användning inom organisk kemisk forskning, av Lars Melander - Förändringarna i förvaltningspersonalens storlek inom industrin sedan förkrigstiden, av Pg - Fettöverskott i USA, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
TEKNISK TIDSKRIFT
Litteratur
1. Polauyi, M & Szabo, A L: Mechanism of hydrolysis. Alkaline
saponifications of amyl acetate. Träns. Far. Soc. 30 (1934) s. 508.
2. Clusius, K & Weisser, H R: Zum Mechanismus der
„Um-lagerung" von Diazoamidobenzol in p-Aminoazobenzol. Helv. chim.
Acta 35 (1952) s. 1524
3. Clusius, K & Hoch, M: Zum Zersetzungsmechanismus des
Phenyl-hydrazins. Helv. chim. Acta 33 (1950) s. 2122.
4. Holt, P F & Bullock, B I: Structure of the diazonium ion.
Nature 165 (1950) s. 817.
5. Melander, L: Ön the mechanism of electrophilic aromatic
substitution. An investigation by means of the effect of isotopic mass ön
reaction velocity. Ark. Kemi 2 (1950) s. 211.
6. Pfeiffer, P & Wizinger, R: Zur Theorie der
Halogensubstitu-tion. Liebigs Ann. Cbem. 46J (1928) s. 132.
7. Melander, L: Nuclear chemical investigation of the alcohol
re-duction of diazonium salts. Ark. Kemi 3 (1952) s. 525.
Förändringarna i förvaltningspersonalens storlek
inom industrin sedan förkrigstiden. Under
tolvårsperioden 1939—1950 har förvaltningspersonalen inom industrin
ökat från 80 838 till 148 808, en ökning som är desto mer
påfallande om man beaktar att arbetarpersonalen 1939
uppgick till 563 522 och 1950 till 663 296. På 1 000 arbetare
fanns sålunda 1939 139 och 1950 223 personer tillhörande
förvaltningspersonalen. Siffrorna är inte fullt exakta
beroende på vissa ändringar i redovisningssättet under
perioden, men lämnar dock en tillförlitlig uppfattning om den
genomgripande förändring som ägt rum.
Under krigsåren var såväl de relativa som de absoluta
ökningarna tämligen stora. Vanligen låg de absoluta talen
något över de relativa, beroende på att även arbetarantalet
i regel steg. Den genomsnittliga absoluia nettoökningen låg
vid omkring 7 °/o per år, den relativa vid omkring 5 fl/o.
Efter kriget har ökningstakten nedgått något men är
fortfarande mycket jämn. De sista två år för vilka
fullständiga uppgifter finns, nämligen 1949 och 1950, har ökningen
varit 3 % såväl absolut som relativt. Dessa år
kännetecknas av tillväxt i förvaltningspersonalen vid oförändrat
arbetarantal. De sista årens ökning i arbetarpersonalens
produktivitet har delvis åstadkommits genom ökat
förvaltningsarbete och förbättrad planering.
Förvaltningspersonalen kan indelas i tre grupper.
Teknisk driftpersonal med övrig chefspersonal har ökat från
3 581 (24) år 1939 till 31 330 (47) år 1950 (siffrorna inom
parentes är antalet per 1 000 arbetare); den relativa
ökningen är 96 %>. För arbetsbefälet är motsvarande siffror
15 498 (28) och 31978 (48), relativ ökning 71 %>, och för
grupp kontorspersonal 36 558 (65) och 62 770 (95), relativ
ökning 46 %>. För hela industrin har alltså den tekniska
driftpersonalen under denna tid mer än 8-faldigats, räknat
i absoluta tal, arbetsbefälet ungefär fördubblats och
kontorspersonalen ökat med omkring 70 %.
Utvecklingen har dock varit mycket varierande inom
skilda industrigrupper. Som en allmän karakteristik av
utvecklingen inom skilda industrigrupper kan sägas att en
tendens föreligger till regression mot medeltalet eller
nor-maliteten. Grupper med mycket höga tal för någon viss
förvaltningsgren 1939 visar ofta låg ökning 1950 och
tvärtom. Denna iakttagelse är särskilt framträdande när man
granskar den tekniska driftpersonalens utveckling. Inom
huvudgruppen metallindustri fanns 1939 relativt sett mer
teknisk personal (44 per 1 000 arbetare mot i medeltal 24)
än inom någon annan industrigrupp, om man undantar
kraft-, gas- och vattenverk. Men ökningen 68 % var en
hel del lägre än genomsnittets 96 fl/o.
Inom de viktigaste undergrupperna av metallindustrin är
också skillnaderna stora. Den elektromekaniska industrin
sysselsatte år 1939 123 personer mot 154 år 1950, alltså en
ökning med endast 25 "Vo. Den egentliga maskin- och
mekaniska verkstadsindustrin (ej reparations-, rörlednings- m.fl.
verkstäder) har relativt mer än fördubblat — från 62 till
136 per 1 000 arbetare — och i absoluta tal — från 3 423
till 10 366 — mer än tredubblat sin tekniska personal.
Delvis sammanhänger detta med startande av flera nya och
tekniskt krävande tillverkningar.
Huvudgrupper, som 1939 hade relativt liten teknisk
personal, uppvisar starka ökningar. Så t.ex. stenindustrin från
337 (8) till 772 (21), relativ ökning 162 *>/o, träindustrin
från 302 (5) till 791 (12), relativ ökning 140 «/o,
textilindustrin från 649 (8) till 1 932 (20), relativ ökning 150 °/o,
läder-, hår- och gummivaruindustrin från 223 (8) till 548
(20), relativ ökning 150 %>. I särklass står den kemiska
industrin, som ståtar med siffrorna 674 (41) år 1939 och
2 298 (105) år 1950, relativ ökning alltså 156 «/o. För kraft-,
gas- och vattenverk är siffrorna 816 (91) resp. 1 387 (101),
relativ ökning 11 ’%.
Gruppen arbetsbefäl uppvisar också anmärkningsvärda
skillnader mellan skilda industrigrupper. De största
ökningarna påträffas inom industrigrupper, som rymmer
många småföretag. För hela gruppen metallindustri är
siffrorna 6 567 (31) resp. 14 540 (52), relativ ökning. För de
av storföretag dominerade undergrupperna stålverk och
skeppsvarv är den relativa ökningen endast 46 °/o, varav
följer att siffrorna för småindustrier måste vara i
motsvarande grad högre. Grupper, som i sig omfattar mycken
småindustri, uppvisar följande siffror: snickeri- och
möbelfabriker 526 (20) och 1 222 (42), relativ ökning 110 «/o,
livsmedelsindustrin 736 (14) och 2 178 (41), relativ ökning
192 »/o, sömnadsindustrin 632 (21) och 1 681 (42), relativ
ökning 100 °/o samt skoindustrin 272 (23) och 512 (48),
relativ ökning 109 ®/o. Det är inte omöjligt att dessa höga
siffror har något influerats av en tendens hos
småföretagen att hänföra lägre förmän till tjänstemän. Speciellt
låga siffror påträffar man vid vissa av storföretag
kännetecknade grupper, t.ex. massafabriker 640 (35) och 756
(41), relativ ökning 17 ’»/o, pappersbruk 603 (34) och 804
(42), relativ ökning 24 ®/o och ylleindustri 419 (32) och
578 (41), relativ ökning 28 °/o.
Kontorspersonalen har som ovan visats ökats mindre än
de båda övriga personalgrupperna. Även om variationerna
mellan olika industrigrupper kan vara rätt stora, finns en
tendens även i denna grupp mot normalitet. De olika
industrigruppernas relativa sysselsättning av
kontorspersonal är sålunda jämnare 1950 än 1939 (B Nyvander i
Kommersiella Meddelanden sept. 1952). Pg
Fettöverskott i USA. Under de senaste åren har ett
avsevärt överskott på talg uppstått i USA varigenom priset
på denna vara fallit. Under 1952 exporterade man 320 000 t
talg till Europa, Japan, Sydamerika och andra länder som
hade brist på fett. överskottet blir sannolikt större i USA
under kommande år och beräknas uppgå till 550 000 t
1957.
Orsaken till denna utveckling är alt tvål och såpa ersatts
med syntetiska vätmedel i betydande utsträckning.
Tillverkningen av de förra rengöringsmedlen har sjunkit
från 1,66 Mt 1947 till 1,03 Mt 1952, varvid förbrukningen
av talg för tillverkning av tvål och såpa minskat från 0,70
till 0,51 Mt. Under samma tid växte användningen av
vät-medel från 0,18 till 0,81 Mt. Inom andra
avsättningsområden, t.ex. fettspaltning och smörjmedelstillverkning,
ökade talgförbrukningen något men inte på långt när så
mycket att minskningen av tvål- och såpframställningen
uppvägdes.
Under de senaste tre åren har emellertid användning av
talg för framställning av vätmedel vuxit; 1952
förbrukades 40 000 t, motsvarande 227 000 t vätmedel. Vidare
väntas fettspaltningsindustrin öka sin talgförbrukning från
99 000 t 1952 till 127 000 t 1957.
Det största potentiella användningsområdet för talg anser
man emellertid vara nya användningar av dess fettsyror
(Tekn. T. 1952 s. 1047). Även om alla syntetiska vätmedel
tillverkades av talg skulle nämligen bara 180 000—230 000 t
förbrukas (Chemical & Engineering News 9 fehr. 1953).
SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
