Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1953 - Reklamen och den moderna produktionen, av M. André Siegfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
TEKNISK TIDSKRIFT
Hur skall nu sambandet etableras mellan
massproduktion och masskonsumtion? Allmänheten
måste informeras, och denna information, den
åstadkommes av reklamen. Reklamen ingår
därvid som ett led i vad vi kallar distributionen,
i motsats till produktionen. Medan produktionen
omfattar allt vad som ligger på
tillverkningssidan, innebär distributionen försäljning i ordets
vidaste bemärkelse.
Vi vet alla att på de senaste femtio åren har
teknikens framsteg jämte rationaliseringen gjort
det möjligt att åstadkomma allt bättre resultat
med allt mindre arbete, med andra ord har
andelen människor som sysslar inom produktionen
oupphörligt minskat. I den mån som man har
producerat mer och mer, har det å andra sidan
blivit allt svårare att sälja, och i den mån som
tillverkningen har blivit allt inera mångsidig,
har man också blivit tvungen att administrera
fördelningen av varorna. Det är detta som vi
kallar distributionen.
Jag skall illustrera dess utveckling med ett par
siffror, som är ganska märkliga. Om man för
det högst utvecklade landet på hithörande
område, nämligen Förenta Staterna, jämför åren
1870 och 1940, finner man att produktionen
under det förstnämnda året sysselsatte 76 % av den
aktiva befolkningen och distributionen 24 %.
År 1940, det sista förkrigsåret i USA, sysselsatte
produktionen endast 44 .%, och distributionen
56 %. Tendensen fortsätter, och i dag
sysselsätter distributionen i USA nära två tredjedelar
av den arbetande befolkningen.
Att jag först nu efter denna långa inledning,
kommer in på reklamen beror på att jag har
velat visa att dess roll icke är en bifunktion,
utan att reklamen utgör ett absolut nödvändigt
led mellan produktion och konsumtion. I vårt
moderna samhälle är en produkt nyttig först i
den mån som den är känd och som man vet att
den finns, var den finns, vad den är och hur
man skall använda den. Det är just denna
kunskap som reklamen skall förmedla till
allmänheten.
Här skulle jag vilja inskjuta, att även om
reklamen är en modern företeelse, så är den evig.
Med någon liten överdrift skulle jag nämligen
vilja påstå att en sak som icke är kommersiellt
känd, och som icke har fått ett namn om sig, den
saknar helt enkelt existens. Det har sålunda i
gångna tider funnits många framstående män,
många överlägsna människor som vi i dag icke
vet något om. Dessa människor har behållit sin
överlägsenhet för sig själva, och därför har de
icke heller fått någon plats i historien.
Jag skulle inte vilja lämna ett dåligt exempel
eller ge en oriktig tolkning åt en historisk
händelse, men jag skulle ändå vilja be er tänka på
att den man som upptäckte Nya Världen hette
Christopher Columbus, men att den nya världs-
delen kallas Amerika. Och detta därför att det
fanns en tvivelaktigt upptäcktsresande vid namn
Americo Vespucci, som visserligen icke
upptäckte Amerika, men som lät alla veta vad han
hade gjort, medan Columbus aldrig brydde sig
om det. Om Columbus hade varit en man av vår
tid, och oin han hade vänt sig till en
annonsbyrå innan han gav sig ut på sin upptäcktsfärd,
då kan ni vara övertygade om att den nya
världen i dag skulle heta Columbia!
Utvecklad reklam — ett välståndstecken
Låt oss nu försöka fastställa reklamens
livsbetingelser. Vi uppställer då hypotesen att
tjugonde århundradets reklam förutsätter en
demokratisk miljö, och en demokrati där det råder
konkurrens. Denna konkurrens innebär för
konsumenten en garanti, eftersom den skapar
stimulans till ständigt nya framsteg.
I en demokratisk miljö måste man nå
konsumenten, man måste övertyga honom och man
måste förmå honom att föredra ens egen vara.
Däri ligger konkurrensen, och dessutom en
väsentlig karakteristik för konkurrenssamhället.
Nu finns det givetvis samhällen där reklamen
icke har någon plats eller där den spelar en
annan roll. I ett aristokratiskt samhälle till
exempel, eller i den aristokratiska sektorn av ett
demokratiskt samhälle, har reklamen visserligen
en plats, men då produktionen i ett sådant
samhälle eller sektor icke innebär vare sig serie eller
massa, kommer reklamen också att utövas med
helt andra metoder än i ett demokratiskt
samhälle.
Vidare finns det samhällen, som kanske
kallas demokratiska, men som i realiteten är
monopolsamhällen eller totalitära samhällen, där
konkurrensen icke har någon plats. Där kommer
det icke heller att finnas någon egentlig plats
för reklamen, eftersom var och en blir tillsagd
vad han får producera och vad han får
konsumera. Det kommer kanske att finnas en reklam,
men den kommer att bestå av instruktioner,
utfärdade till en kundkrets som för övrigt icke har
något val.
Därför kommer min diskussion att begränsas
till demokratiska samhällen och
konkurrenssamhällen, dvs. vad vi gemenligen kallar
"väst-demokratierna". Dock är att märka att icke alla
dessa är konkurrenssamhällen i lika hög grad;
i en del av dem har nationalisering och monopol
drivits längre än i andra, trots att
konkurrensen ändå hos dem förblir ett väsentligt element.
I dessa demokratiska konkurrenssamhällen blir
reklamens uppgift att låta en viss allmänhet
veta att en viss vara finns att få eller att en viss
tjänst står att anlita, att tala om vad den kan
brukas till, hur den ser ut, hur den fungerar, vad
den kostar. Dessutom måste reklamen övertyga
konsumenten om att det ligger i hans intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
