Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1953 - Reklamen och den moderna produktionen, av M. André Siegfried - Världens energiförbrukning och energitillgångar, av SHl - Ångtryck och ångtemperatur i finländska kraftverk, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
TEKNISK TIDSKRIFT
lysas, och då blir reklamen en absolut
nödvändighet.
Vi måste nämligen inse att reklamen,
ekonomiskt och socialt, utgör en förutsättning för
upprätthållandet av massans köpkraft. Själv
tror jag inte att reklamen skapar köpkraft.
Denna kan skapas bara på ett sätt, nämligen
genom minskade försäljningspriser. Å andra sidan
gör reklamen absolut icke intrång på
köpkraften. Tvärtom kan den förbättra den,- orientera
den och framför allt förflytta den, vilket är vad
som sker i ett konkurrenssamhälle.
Det gäller för varje vara att skaffa sig så
många konsumenter som möjligt, och när många
varor söker samma konsument blir det den mest
vältalige som får honom. Men även denne mest
vältalige kommer att misslyckas om inte hans
vara är bra. Därmed är vi framme vid
konkurrensens moral, nämligen att den som förtjänar
att lyckas också lyckas, och att den som inte
förtjänar att lyckas blir utslagen. Detta är
fördelen med konkurrensen, denna konkurrens som
vi har inom reklamen liksom inom
produktionen. Och så snart vi har konkurrens, då har vi
också reklam.
Härmed är jag inne på min slutsats, som
egentligen är vad jag började med: vi lever i seriens
och massans tidsålder, en tidsålder där livet är
kollektivt organiserat. Antingen man tycker om
det eller icke, är det helt enkelt på det sättet i
dag. Nu finns det människor som säger att
serietillverkningen, massan och kollektivismen är av
ondo, och att vi bör återgå till den tid då
individen rådde över sin egen produktion. Och
naturligtvis kan man sakna det gamla hantverkets
tid, den tid då individen kunde verka för sig
själv och icke behövde samarbeta med andra.
Själv delar jag kanske den åsikten, innerst inne,
men eftersom jag lever i det tjugonde
århundradet måste jag leva med min tid, och jag måste
acceptera dess villkor. Jag är tvungen att
acceptera reklamen, att erkänna att den har en
uppenbar funktion, en central funktion att fylla i vårt
samhälle. Och när jag nu från olika sidor har
analyserat reklamens roll genom att placera den
i centrum av den moderna uppfattningen om
produktionen, då tror jag också att jag har lagt
fram saken i en realistisk och sann dager.
Världens energiförbrukning och energitillgångar.
Atomic Energy Commission har föranstaltat en utredning
av världens energiförbrukning och tillgängliga
energireserver. För att undvika stora tal har man i denna
räknat med en ny energienhet Q som iir 2,93- 10" kWh (1018
BTU).
Man har beräknat att människorna fram till 1860, dvs.
under 100 år av industriell verksamhet, hade förbrukat
6—9 Q. Under åren 1860—1947 åtgick 4 Q och under 1947
0,1 Q. Det årliga energibehovet växer emellertid snabbt,
och det väntas därför att man under perioden 1950—2000
kommer alt ta ett djupt grepp i reserverna med inte mindre
än 20 Q.
Jordens hela kolreserv uppskattas till 68 Q, men härav
torde (åtminstone för närvarande) bara 6 Q vara
brytvärda fyndigheter. Detta motsvarar sex års behov vid nästa
sekelskifte. Reserverna av olja och jordgas anses uppgå
till endast 0,4 Q och är därför av underordnad betydelse.
Det är alltså tydligt att om världens energiförbrukning
fortsätter att växa i nuvarande takt, måste nya
energikällor göras tillgängliga inom några få årtionden för att en
kris skall kunna undvikas.
Den närmast till hands liggande utvägen är utnyttjande
av atomenergi. I nuvarande reaktorer klyvs endast uran
235 som ingår med bara 0,7 "Vo i naturligt uran. Lyckas
man finna en metod att utnyttja också den rikligast
förekommande isotopen uran 238, representerar de nu kända
uranfyndigheterna 100 Q, och de skulle därför ge
mänskligheten en viss respittid under vilken den måste finna
något effektivt sätt att direkt utnyttja solenergin.
De anförda siffrorna gäller för hela världen, men
framtiden ter sig på ungefär samma sätt för Sverige. För
närvarande täcker vattenkraften 95 % av landets behov av
elenergi. Ännu finns en betydande outbyggd reserv, men
halva denna har tagits i anspråk när under byggnad
varande anläggningar blir färdiga. Stiger efterfrågan på
elenergi också i fortsättningen med 6—8 "/o årligen, är
vattenkraften fullt utbyggd efter 20 år.
Av 1 kg uran kan man få lika mycket energi som av
3 000 t stenkol. Kan bara uran 235 utnyttjas, motsvarar
emellertid 1 kg naturligt uran endast 20 t stenkol, och för
att framställa 1 kg uran ur svensk skiffer måste man
bearbeta mer än 5 t av denna. Exemplet visar att
huvudproblemen är utnyttjande av uran 238 och utvinning av uran
ur fattig malm, men det måste framhållas att man inte får
förutsätta att atombränsle skall bli billigare än kol. Det
är tydligen snart en tvingande nödvändighet att
åstadkomma en ökning av energitillgången nästan till vilket pris som
helst (S Eklund i Kosmos 1952). SHl
Ängtryck och ångtemperatur i finländska kraftverk.
Det högsta ångtryck som mer allmänt användes i Finland
före kriget var 35 at och högsta ångtemperaturen 450°C,
vilket då torde varit mest ekonomiskt. Endast ett fåtal
anläggningar hade något högre tryck.
I fem nya anläggningar har man emellertid gått upp till
64 at tryck och 480—500°C ångtemperatur, vilket man nu
funnit vara ekonomiskt berättigat.
Anledningen till att det nu är mer ekonomiskt med högre
tryck än tidigare är bl.a. att ökningen av
anläggningskostnaden numera är relativt liten vid ökning av trycket från
40 till 64 at och ångtemperaturen från 450 till 500°C, för
ångpannorna ca 7 "/o, för turbinerna ca 3 n/o och för
rörledningarna ca 50 %>. Motsvarande kostnadsökning för
rörledningarna beräknades till 350 "/o före kriget.
Vidare har den genomsnittliga maskinstorleken ökat från
5—10 MW före kriget till 15—30 MW, varigenom det högre
trycket kan utnyttjas bättre, och dessutom har de
industriella mottrycksturbinerna fått längre drifttid, för
närvarande ca 5 000—6 000 h/år, men den ser ut att öka ytterligare.
Anledningen till att man inte går över 500°C är att det
vid högre temperaturer erfordras dyra specialmaterial och
dessutom anser man att driftsäkerheten inte blir så hög.
En höjning av trycket över 64 at anser man inte generellt
kunna motiveras vid de storlekar på anläggningar det här
är fråga om. För att kunna utnyttja den låga
kylvattentemperatur man vanligen kan räkna med, skulle man vid
avsevärt högre tryck behöva mellanöverhettning för att
hålla ångans fuktighet i turbinavloppet under den av
praktiska erfarenheter framkomna gränsen 12 ß/o.
En sådan höjning av trycket och införande av
mellanöverhettning kan bli ekonomisk först vid mycket stora
effekter och lång utnyttjningstid. För de industriella
anläggningarna med det vanligen stora spädvattenbehovet
skulle även matarvattenanläggningen kompliceras vid en
ytterligare höjning av ångtrycket (H Frilund i Papper
och Trä 1952 h. 10). Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
