Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1953 - Kan den helautomatiska fabriken bli verklighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Reglering av rumstemperaturen med t.v. slutet
system, t.h. öppet; T rumstemperatur, S termostat, F
oljeventil, Tu utetemperatur, Th utetermometer.
ventilen till oljebrännaren genom en impuls från
termostaten varigenom temperaturen i pannan
och därmed i luften sjunker. När den senare nått
ett visst lägsta värde påverkar termostaten ånyo
ventilen så att den öppnas. Lufttemperatur,
termostat och oljeventil, som är regleringssystemets
element, bildar en sluten krets (fig. 1 t.v.)
därför att det sista elementet bestämmer det första
likaväl som det första påverkar det sista.
I det anförda exemplet är regleringen
diskontinuerlig, men man kunde om så önskades, göra
den kontinuerlig så att lufttemperaturen
bestämmer den mängd olja som tillförs oljebrännaren.
Så snart lufttemperaturen antar ett från det
önskade avvikande värde skulle då oljeventilens
ställning ändras så att avvikelsen
kompenserades.
Ett annat tänkbart sätt att reglera
rumstemperaturen är att placera en termometer utomhus
och låta denna verka på oljeventilen (fig. 1 t.h.)
så att tillförd oljemängd bestäms av
utetemperaturen. Detta är ett öppet regleringssystem därför
att dess sista element (rumstemperaturen) inte
inverkar på dess första (utetemperaturen).
Denna metod används inte därför att den i
föreliggande fall uppenbarligen är opraktisk.
Öppna regleringssystem är emellertid inte
nödvändigt oanvändbara — de kan arbeta mycket
bra under vissa betingelser — men de har två
påtagliga nackdelar. De måste kalibreras
(utprovning av relationen mellan utetemperatur och
oljeventilens ställning); vidare arbetar de
tillfredsställande bara under normala betingelser
(en blåsig dag skulle oljeventilen inte ge mera
bränsle än en lugn).
Dessa olägenheter undviks vid sluten reglering
eller återföringsreglering, vilken sker direkt på
den storhet som skall regleras. Härigenom blir
den oberoende av yttre störningar.
Återföringsreglering förutsätter en felmarginal hos den
reglerade storheten, men man kan i allmänhet
hålla felet under en föreskriven storlek med
avsevärt enklare medel än som är möjligt ined
öppen reglering.
Återföringsreglering har emellertid sina egna
konstruktionsproblem. Ett av de mera svårlösta
har varit undvikande av svängningar i systemet.
Om någon storhet, t.ex. A, svänger, fortplantas
dess svängningar genom kretsen och
återkommer till A efter en viss tid, dvs. med en viss fas-
förskjutning. Vid några frekvenser är denna lika
med en hel våglängd, varvid resonans uppstår
och svängningarna kan växa. Detta motverkas
genom införande av tillräcklig dämpning eller
enligt andra mera komplicerade metoder.
Uppträdandet av svängningar är inte längre något
problem om man undviker att ställa krav på
apparaturen, t.ex. i snabbhet eller känslighet,
som den inte kan uppfylla.
Regleringssystems teori är nu så väl utvecklad
att också mycket komplicerade systems
egenskaper till stor del kan förutsägas. Fastän detta
är en helt ny vetenskapsgren har den redan nått
en sådan ställning att en snabb utveckling av
den synes säker.
När teorin för regleringssystem utretts blev det
möjligt att konstruera element för dem med helt
nya egenskaper för förutbestämda ändamål20.
Dessa nya element kan användas vid många
olika slag av reglering och kan masstillverkas.
De är till största delen elektronikapparater, vilka
har en så mångsidig användbarhet att det finns
få eller kanske inga funktioner som de inte kan
fullgöra16. Dessa hjälpmedel har utvecklats
huvudsakligen inom militärtekniken och med sådan
snabbhet att industrin kanske inte hunnit inse
alla de möjligheter som de öppnar.
Information
Alla regleringssystems huvudfunktion är att ta
emot informationer och att handla enligt dessa2’.
För att förstå och tillämpa automatisk reglering
måste man därför känna till informationens
natur och denna är inte så enkel som det kanske
förefaller. Man har funnit att information kan
mätas och studeras vetenskapligt (Tekn. T. 1950
s. 85). Det är emellertid här tillräckligt att
konstatera att information är något som ingår i ett
meddelande i form av siffror, bokstäver eller en
varierande kontinuerlig signal. Meddelandet
innehåller information bara om det består av en
serie symboler eller värden vilkas förändring
inte kan förutses av mottagaren.
Den enklaste typ av organ som kan ingå i ett
regleringssystem är apparater som bara kan
anta två tillstånd, symboliserade med t.ex. 0 och
1. Därför är det lämpligast att uttrycka
meddelanden i ett binärt beteckningssystem. De består
då av binära tal, vart och ett en
informationsenhet, kallad "bit" (av "binary digit"). Antalet
informationsenheter i ett meddelande är ett mått
på den information det innehåller.
Vid första påseende kan det synas omöjligt att
uttrycka t.ex. en kontinuerligt varierande
spänning i samma informationsenheter som tal från
en räknemaskin eller ord. Det har länge ansetts
att en kurva för en variabel innehåller en
oändligt stor mängd information. I själva verket är
detta dock oriktigt därför att varje fysikalisk
mätmetod har begränsad upplösningsförmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
