Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1953 - Kan den helautomatiska fabriken bli verklighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
369
Kan den helautomatiska fabriken
bli verklighet?
De senaste årens framsteg på det
regleringstekniska området har stimulerat diskussionen om
framtidens automatiserade produktion. Många
anser att en så långt driven automatisering är
möjlig att människans insats begränsas till
ledning av företaget, övervakning, skötsel, justering
och reparation av maskinutrustningen.
Hur ligger det då till med de tekniska
möjligheterna att förverkliga den helautomatiska
fabriken? Man anser att de redskap, som behövs för
dess konstruktion, redan nu finns till hands.
Militärtekniken har under och efter andra
världskriget kraftigt bidragit till utvecklingen av dessa
redskap.
Svaret på frågan beror emellertid till mycket
stor del på vad man menar med fabrik. Hur stora
delar av t.ex. en process, som börjar med
järnmalm och andra primära råvaror och slutar med
bilar, skall betraktas som fabriker?
Uppdelningen av en totalprocess i delprocesser måste bli
högst godtycklig eller grundad på tradition.
En anläggning i vilken bilkarosserier lackeras
kan, om man så vill, anses vara en fabrik, och
den är redan fullständigt automatiserad. En
anläggning, i vilken man utgår från metaller och
andra material i enkla halvfabrikat och
tillverkar färdiga bilar, är också en fabrik, men den
kommer sannolikt aldrig att automatiseras
fullständigt av rent praktiska skäl.
Vid diskussion av den helautomatiska fabriken
tycks man i allmänhet ined fabrik mena en
anläggning i vilken tämligen komplicerade
tillverkningsprocesser utförs. Använder man denna
definition, som är oklar och svävande, blir givetvis
möjligheterna att fullständigt automatisera
tillverkningar mycket olika, beroende på deras
natur och omfattning.
^ ilka redskap för automatisering
står till förfogande?
Varje verklig robotmaskin5 skall ha
"sinnesorgan" som tar emot order, t.ex. från hål stansade i
en pappersremsa, från ett magnetiserat band eller
en ritning. Vidare skall den ha instrument för
avsyning av arbetsstycket, dvs. för kontroll av
arbetets utförande. De härvid mottagna
impulserna förstärks och sänds till arbetsmaskinen
där eventuella fel rättas till. Utan detta åter-
621-52 : 658.2
föringssystem är automatisk tillverkning
uppenbarligen omöjlig.
Det finns elektronik som kan fullgöra dessa
uppgifter och många sådana instrument är redan
i industriellt bruk. "De ser bättre, hör bättre och
mäter bättre än människor. De är pålitligare,
starkare, noggrannare, tänker och rör sig
snabbare än arbetare. De tröttnar aldrig, arbetar
villigt dygnet runt, gör inga misstag, protesterar
inte, är lydiga, har få personliga problem och
strejkar inte" (Shallenberger16).
Även om denna karakteristik är en smula
partisk till instrumentens förmån — man kan med
fog fråga om de verkligen aldrig strejkar eller
begår fel — får man dock inte bortse från att
det nu finns enkla instrument som förstärker
impulser från en detektor, t.ex. en fotocell, och
sänder dem till en arbetsenhet, t.ex. en
ventil eller motor, för utförande av en åtgärd. Det
finns ganska enkla räknemaskiner och
servoin-strument som kan lösa ekvationer och leverera
lösningen i en form lämpad för automatisk
reglering av ganska invecklade processer. Andra
kan tyda och utföra order som ges av ett band
eller kort.
I många fabriker, t.ex. kemiska, behöver man
emellertid flera — vanligen ett stort antal —
regleringssystem som beror av varandra och
därför måste finjusteras så att de samarbetar på
önskat sätt. Denna justering utförs nu av
mänsklig arbetskraft, men vid fullständig
automatisering skall den utföras automatiskt enligt ett
förutbestämt program (Tekn. T. 1950 s. 333).
Utom de speciella regleringssystemens organ
för inhämtande av information, överföring av
denna, formulering av korrigerande order och
utförande av dessa, skall det därför i en
helautomatisk fabrik finnas ett samordnande organ som
tar emot informationer, t.ex. om slutproduktens
egenskaper, och på grund av dessa bestämmer
vilka korrigeringar som måste göras för att den
önskade produkten skall erhållas.
Regleringssystem
Ett enkelt exempel på regleringssystem med
återföring19.20-22 (Tekn. T. 1948 s. 145) är
reglering av temperaturen i en villa med oljeeldad
värmepanna. Vid en viss lufttemperatur stängs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
