Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1953 - Växtskyddsmedel, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
397
eningar, men under senare år har dessa
kemikalier fått växande konkurrens från ett antal
organiska. Dessa är inte bara effektivare mot
mögelsjukdomarna utan skadar dessutom
växterna mindre än de oorganiska mögelmedlen.
Ett av de första organiska var
ferridimetylditio-karbamat, som sedan följdes av en lång serie
närbesläktade föreningar. Bland dessa har
särskilt natrium- och zinksalterna av
dimetylditio-och etylenbisditiokarbamidsyra speciell verkan
på mögelsvampar. Också organiska
kvicksilverföreningar används, särskilt för behandling av
utsäde och fruktträd.
Man har på senare tid funnit ett stort antal
verksamma ämnen, såsom diklornaftokinoner,
pyra-zoler, glyoxialidiner m.fl. Trots intensivt
forskningsarbete utgör de organiska mögelmedlen
alltjämt bara en bråkdel av hela förbrukningen.
År 1951 var tillverkningen av mögelmedel t.ex. i
USA 272 000 t, varav det mesta var svavel. De
organiska ämnena utgjorde bara ca 2 %. De
verkar visserligen i mindre mängd än de
oorganiska men är avsevärt dyrare.
Det nyaste på detta område är utnyttjande av
antibiotika. Under 1952 fann man vid
Department of Agriculture att streptomycin kan
användas mot en sjukdom på bönor. Goda resultat
har erhållits även med aureoinycin, terramycin
och andra antibiotika. Man har förhoppningar
att på detta sätt kunna bekämpa vissa
sjukdomar på persiko- och päronträd, mot vilka man
hittills inte funnit något effektivt kemiskt
medel. Ytterligare forskningsarbete måste
emellertid utföras innan man kan rekommendera
antibiotika för detta ändamål. I alla händelser
torde de på grund av sitt relativt höga pris
knappast kunna användas annat än i trädgårdar.
Ogräsmedel
De första kemiska medlen för bekämpning av
ogräs var oorganiska. Svavelsyra har sålunda
länge använts till besprutning, och
natriumklo-rat används för total förstöring av växtlighet på
t.ex. sandgångar i trädgårdsanläggningar. Man
har provat bepudring med kalkkväve, men
resultatet beror av väderleken och är därför svårt att
förutse. Även kopparklorid lär användas för
ogräsbekämpning. Under de senaste tio åren har
emellertid ett antal organiska preparat med
selektiv verkan utnyttjats i växande omfattning.
De viktigaste av dessa är nitrokresoler och
hormonderivat.
Nitrokresol ensam eller i blandning med ett
hormonderivat kan användas särskilt för
bekämpning av pilört, men intressantast är utan
tvivel hormonderivaten som föga eller inte alls
påverkar somliga växter medan andra helt
förstörs. Det först upptäckta av dessa ämnen är
2,4-diklorfenoxiättiksyra (2,4-D), som dödar ett
stort antal tvåhjärtbladiga växter, medan gräs
skadas mycket litet eller inte alls. Nästan
samtidigt provade man 2,4,5-triklorfenoxiättiksyra
(2,4,5-T) som visade sig ännu effektivare än
2,4-D mot olika slag av buskar och andra
för-vedade växter.
Framgången med dessa båda ämnen föranledde
provning av hundratals närbesläktade
föreningar. De som visat sig bäst av dessa är
4-klor-fenoxiättiksyra och 4-klor-2-metylfenoxiättiksyra
(4K-2M, eng. MCPA) som båda är mindre giftiga
än 2,4-D och 2,4,5-T för de flesta växter och
därför kan användas vid odling av känsliga
kulturväxter, t.ex. tomater och potatis. I handeln finns
nu ett stort antal ogräsmedel innehållande en
eller flera av de nämnda hormonderivaten
tillsammans med andra ämnen. De förra används
inte som syror utan som aminer, salter eller
estrar. Aminer och salter är mindre flyktiga än
estrar och föredras vid behandling av känsligare
kulturväxter. Estrarna har större
genomträng-ningsförmåga och därför större verkan på
svår-utrotat ogräs.
I Sverige finns i handeln bl.a. 4K-2M (Agroxon,
P46, Phenoxylene P46, SAN-KM, Hormotex
m.fl.), som används på stråsäd, gräsfröodlingar
och gräsvallar utan klöver; 2,4-D natriumsalt
(Wormosan) för gräsvallar utan klöver; 2,4-D
aminsalt (Dif, Riks 24, Horinostar 64 m.fl.) för
stråsäd, gräsfröodlingar och gräsvallar utan
klöver; 2,4-D ester (Weedone m.fl.), som används
på gräsvallar och utanför åkerjord; 2,4-D och
2,4,5-T (Hormostyr32 m.fl.) för bekämpning av
buskar och svårutrotade ogräs utanför åkerjord;
4K-2M och nitrokresol (KOC m.fl.) för stråsäd
och oljelin.
Under de senaste åren har ett stort antal nya
ogräsmedel utvecklats. Ett av de mest lovande
bland dessa är isopropyl-N-fenylkarbamat (IPC),
som kan användas för utrotning av gräs i
odlingar av tvåhjärtbladiga växter, såsom ärtor,
bönor och jordgubbar. Man har i Sverige provat
det på flyghavre. År 1952 kom ett
klorderi-vat av IPC i handeln i USA. Det är
isopropyl-N-(3-klorfenyl)karbamat (CIPC)12, som uppges
vara effektivare än modersubstansen.
Natrium-trikloracetat (natr. TCA) har särskilt stor
verkan på ettåriga gräs och kan användas i odlingar
av t.ex. sockerbetor eller lin. Det sägs också ha
god verkan på kvickrot.
En ganska ny produkt,
natrium-2,4-diklor-fenoxietylsulfat, saluförs i USA under namnet
Crag Herbicide 1. Man kan spruta detta
preparat direkt på nästan alla växters blad utan att
skada dem, men när det kommer ned i jorden
omvandlas det av mikroorganismer till ett
ogräsmedel med stark verkan. En grupp ämnen,
vilkas betydelse för närvarande snabbt växer, är
dinitroföreningar. Viktigast av dessa är
alka-nolaminsaltet av dinitro-o-seA-butylfenol (Dow
Premerge). Till de nyaste ogräsmedlen hör ock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
