- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
437

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 19 maj 1953 - Nya metoder - Radiolänk för överföring av PPI-bilder, av ESS - Framställning av furfural, av SHl - Aluminium liknande guld, silver eller krom, av SHl - Böcker - Malmgeologi, av E R—s

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 maj 1953

437

med pulstidmodulering, i detta fall med positiv
modulation, för att pulserna enklare skall kunna separeras från
videosignalerna. En fördel med pulstidmodulering för
denna del av informationen är att man blir relativt oberoende
av signalstyrkevariationer, vilket ger större noggrannhet i
bäringsmarkeringen. Det finns också möjligheter att
överföra ett ytterligare system av pulser, som exempelvis kan
utnyttjas för kursindikering.

Sändaren är uppdelad på två enheter. Den större av dessa
innehåller modulatorerna för de olika informationer som
skall överföras, samt kontroll- och mätkretsar. För
övervakning av pulsformen i olika steg ingår här även ett
oscilloskop. Den andra delen upptas av slutsteget som
byggts in i en tät kåpa på baksidan av antennreflektorn.
Enheten är utrustad med termostatkontrollerad
uppvärmning, dels för att apparaturen skall hållas fri från fukt,
dels för att man skall få konstant arbetstemperatur i syfte
att förbättra frekvensstabiliteten. Sändarröret är ett
hastig-hetsmodulerat rör, typ Heil, där avstämningen kan
fjärr-inanövreras från modulatorpanelen över en
syngonele-mentkedja. Sändarens frekvens, modulation och uteffekt
kan även kontrolleras från modulatorenheten.

Antennen är en dipolantenn, placerad i fokus av en
pa-rabolisk reflektor med diametern 1,5 in. Normalt
användes horisontell polarisation och stålbredden är ca 5°. På
mottagarsidan användes en liknande antenn med
mottagarens högfrekvenssteg monterade på baksidan av spegeln.
Mottagaren är en superheterodyn med kristallblandare och
en reflexklystron som lokaloscillator. Avstämningen av
klystronen är fjärrmanövrerad på liknande sätt som vid
sändarröret, dessutom finns automatisk frekvenskontroll.
Mellanfrekvensförstärkare och detektorstegen med
tillhörande AFK- och AGK-kretsar är inrymda i en separat
panel installerad där radarbilden skall presenteras. Upp
till tre PPI-skärmar kan anslutas till ett sådant stativ.

Detta nya länksystem öppnar stora möjligheter för både
den civila och militära radartekniken. För övervakning av
trafiken vid flygplatser och hamnar är fördelarna
uppenbara, då man har större frihet i val av uppställningsplats
för radaranläggningen. En framtida utveckling av systemet
kan även möjliggöra överföring av PPI-bilder till ett
fartyg eller ett flygplan på väg in mot sitt slutmål (Scanner
dec. 1952). ESS

Framställning av furfural. Praktiskt taget all i teknisk
skala framställd furfural får man genom upphettning till
relativt hög temperatur under tryck av pentosanrika
växtdelar, t.ex. havreagnar, med utspädda syror. Härvid
erhålles en med små mängder metanol, ättiksyra m.m.
förorenad furfural-vattenblandning ur vilken furfural
framställs genom destillation. Vid användning av havreagnar
som råmaterial blir utbytet av’furfural ca 10 ®/o;
ångförbrukningen blir 16—26 kg/kg furfural och syraåtgången
ca 20 kg koncentrerad svavelsyra per ton havreagnar.

Investeringskostnaderna för furfuralfabriker blir höga
därför att stora syrafasta tryckkärl måste användas.
Förbrukningen av ånga, syra eller lösningsmedel är stor, och
omsättningstiden blir ofta lång. Bara tillverkning i mycket
stor skala blir lönande, och det är därför utan tvivel av
intresse att finna en metodik som tillåter arbete i mindre
skala och genom vilken reaktionstid, ång- och syraåtgång
kan minskas.

Man har då tänkt sig att arbeta vid atmosfärstryck
varvid den nödvändiga höga temperaturen uppnås genom
tillförsel av het olja och överhettad vattenånga. Det malda
råmaterialet genomfuktas på 1 h med 3 °/o svavelsyra i
förhållandet 10 :9. Syran koncentreras genom
upphettning som sker dels genom utvändig värmning av
reaktionskärlet till 110—120°C, dels genom införande av het (150°C)
olja. När så mycket vatten avlägsnats att syran blivit ca
21 °/o börjar man införa överhettad vattenånga (180°C)
varvid reaktionsblandningens temperatur stiger till 160°C
och furfural destillerar över allteftersom den bildas.

Vid laboratorieförsök erhölls efter 1,5 h destillation med
vattenånga ett furfuralutbyte på 9—9,5 % och efter 3 h
10,2—10,5 °/o beräknat på råmaterialets torrsubstans. Det
senare är ungefär samma utbyte som uppnås i industriell
skala i tryckkokare, men bara ca 45 °/o av det teoretiska.
Ångåtgången uppskattas till 15—16 kg/kg furfural (B
Hottenroth & A Purr i Chemie-Ingenieur-Technik febr.
1953). SHl

Aluminium liknande guld, silver eller krom. I
handeln förekommer föremål av aluminiumlegering som
genom ytbehandling givits ett utseende liknande gulds, silvers
eller andra metallers. Ett sätt att utföra ytbehandlingen
utarbetades för flera år sedan i Schweiz. Metoden består i
elektrokemisk oxidation, liknande anodoxidation, men
påstås vara billigare än denna. Vilka reagens som används
uppges inte. Grundmaterialet är en speciell
aluminiumlegering.

Metallytan kan antingen ges högglans eller göras matt.
Genom en modifikation av processen kan man
åstadkomma "elektrokemisk färgning" varvid ytan kan fås att likna
andra metaller. Oxidlagret lär kunna göras tämligen tjockt
ulan att det flagar av. Det sägs vara hårt och resistent mot
syror, alkalier och atmosfären (Chemical & Engineering
News 9 mars 1953). SHl

Böcker

Malmgeologi, av Nils H Magnusson. Jernkontoret,
Stockholm 1953. 439 s., 247 fig., 5 kartor. 25 kr.

Detta är den första speciella malmgeologiska lärobok som
utgivits i Sverige, vilket är rätt anmärkningsvärt, eftersom
malmgeologi i över 50 år existerat som läroämne inom
bergsavdelningen vid KTH och ingått i de
tentamenspliktiga ämnena för bergsingenjörsexamen på gruvlinjen.

En av de största svårigheterna vid uppläggandet av en
publikation av detta slag torde vara själva indelningen av
ämnet. Den teoretiska sidan av malmgeologin måste ännu
i dag anses som mycket ofullständigt utforskad. Trots att
man i stora drag tror sig känna till de olika
malmbildningsprocessernas kännetecken, karaktärer och förlopp,
återstår dock många svårigheter att lösa, innan området
kan anses fullt klarlagt.

Vid universitetens geologiska institutioner kan man ägna
olika malmbildande processer och därmed
sammanhängande problem ett mera ingående studium, i synnerhet på
högre stadier. Detta är däremot omöjligt vid en
bergsteknisk läroanstalt, där det gäller att inom en begränsad
tid bibringa de studerande så stora kunskaper i ämnet, att
de kan anses vara mogna att på tillfredsställande sätt lösa
de malmproblem som de kan möta i sin blivande
verksamhet inom gruvhanteringen.

Detta är orsaken till att förf. endast har ägnat en tiondel
av utrymmet åt den teoretiska delen. De malmbildande
processerna skildras i sina huvuddrag och omfattar endo- och
exogena malmbildningsprocesser. Den viktiga roll, som
metamorfosen spelar, klarlägges mycket koncist. Som ett
komplement till de malmbildande processerna följer en
redogörelse för begreppet malmbildningsprovinser. I
samband med malmbildning är stratigrafi och tektonik,
särskilt orogenes, av stor betydelse och en skildring av dessa
företeelser avslutar den inledande teoretiska delen.

Framställningen begränsas till huvuddragen, och förf.
går alltså icke in på detaljframställningar av olika
uppfattningar. Genom utlämnandet av svårförstådda termer
och subjektiv nomenklatur har framställningen vunnit i
klarhet, fasthet och lättfattlighet. Ett stort antal väl valda
kartskisser, profiler och stereogram underlättar
inhämtandet av denna del högst väsentligt.

I fortsättningen beskrivs de olika metallernas malmer,
icke indelade efter genesis utan efter metallerna.
Huvudvikten har här lagts vid för brytvärdheten bestämmande fak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free