Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 26 maj 1953 - Trafikens lagar och trafikprognoser med tillämpning på Öresundsprojektet, av Torsten R Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
441
Trafikens lagar och trafikprognoser
med tillämpning på Öresundsprojektet
Professor Torsten R Åström, Stockholm
Den gamla romerska sentensen, "navigare
ne-cesse est — vivere non est necesse", innesluter
i sin paradoxala utformning — att segla är
nödvändigt, att leva är icke nödvändigt — den
grundläggande betingelsen för allt resliv, för
samfärdseln. Den ger uttryck åt förhållandet, att rörelse
av något slag, förflyttningar, resor,
transportverksamhet eller trafik, vad man nu vill kalla
det, är en nödvändig förutsättning för liv,
enkannerligen för kulturmänniskans tillvaro.
Ordstävet, "flygande fågel får något, sittande får
inget", kan sägas illustrera samma sak.
Samtidigt som behovet av att röra sig sålunda är en
primär förutsättning för det rent materiella livet
finns hos varje människa i större eller mindre
omfattning latent en reslust, en önskan att resa
för att tillgodose även de kulturella behoven.
Sammantaget bildar detta bakgrunden till all
trafik, såsom uttryck för det dynamiska hos
människan. Behovet av eller efterfrågan på
trafik skulle därmed närmast kunna betecknas
såsom omätligt; möjligheterna att tillgodose
res-behoven är dock begränsade. De hinder och
besvär, som möter, när önskan att resa skall
omsättas i handling, kräver insatser av olika slag
för att övervinnas: uppoffringar av arbete, tid
och pengar. Ytterst kan väl dessa, om man så
vill, representeras av det sistnämnda som
gemensam värdemätare. Med den fortgående
mekaniseringen och motoriseringen av transportmedlen
samt förbättringen av levnadsstandarden blir den
enskilda resenärens egna arbetsinsats allt mindre,
samtidigt som tidsvinsten värdesättes allt högre
— tid är pengar.
Lättare tillgängliga, säkrare, bekvämare,
snabbare och billigare eller kort sagt förbättrade
kom-inunikationer skapar ökad trafik, det är en
urgammal erfarenhet. Hur stor denna trafik från
fall till fall kan bli och hur trafiken förändras
under inverkan av ovan antydda
förbättringsfaktorer är av grundläggande betydelse för all
trafikplanering. Av väsentligt intresse är härvid
relationen mellan resfrekvens och reslängd
och trafikökningens samband med
avståndsförkortningen. All anläggning av nya kommunika-
656.021 : 725.95(485 : 489)
tionsleder liksom nya trafikanordningar över
huvudtaget syftar ju som regel till förkortning
av avstånden, mätta i väg eller tid.
Tidigare studium
Ett mera vetenskapligt studium av dessa
spörsmål kom naturligen icke till stånd förrän i
samband med utvecklingen av det första
maskindrivna masstransportmedlet till lands, järnvägarna,
och dess revolutionerande förändring av
produktions- och reselivet. Sjöfartens ungefär samtidiga
omställning från segling till maskindrift innebar
icke samma epokgörande snabba förändring av
reslivet och föranledde icke heller till den
projekteringsverksamhet järnvägarnas linjeföring och
bananläggning nödvändiggjorde. Veterligen har
icke heller den urgamla sjöfarten blivit föremål
för ett mera vetenskapligt studium av
trafikvolymer etc. eller teknisk-ekonomisk
trafikplanering i modern tid till fullföljande av den
inledningsvis citerade sentenstankegången.
österrikaren Eduard Lill kan med fog
betecknas såsom den moderna trafikvetenskapens
fader. I en uppsats1 publicerad 1889 framlade han
ett studium, vari påvisades att antalet och
längden av olika resor helt allmänt och särskilt inom
järnvägstrafiken följde en naturlag, som grafiskt
kunde återges med en hyperbel.
Det matematiska uttrycket för den sålunda
uppställda, på sannolikhetskalkyl grundade
reselagen är xy = M. Här betecknar M, som är en
konstant, platsens eller den ifrågavarande
stationens resevärde, y antalet resande som samtliga
ankommer till en på avståndet x från
utgångsstationen belägen plats, inräknat dem som utan
avbrott reser vidare. Det senare bör särskilt
observeras, enär reselagen i detta hänseende
misstolkats av vissa senare författare. Y anger
sålunda antalet resande som reser sträckan x eller
längre.
I en annan publikation2 utvecklar Lill år 1891
ytterligare innebörden hos sin reselag och
bestyrker densamma genom en omfattande
trafikstatistik. Lill understryker här lagens
allmängiltighet och att den ytterst gäller alla slag av för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
