Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 26 maj 1953 - Hydrauliska servo- och manöverapparater för byggnadsmaskiner, av Per Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Radialkolvpump; 1 kolv, 2 axel, 3 fjäder, 4 axel,
5 rotor, 6 cylindrisk ring.
verkningsgrad. De lämpar sig även väl att köras som
motorer. Arbetsstycket kan uppgå till ca 200 kp/cm2.
I en pump av denna konstruktion, fig. 3, är ett
"cylinderblock" med axiella borrningar för kolvarna monterat på
den i pumphuset lagrade axeln. Kolvarna är i sin ena ända
fästade vid en skiva eller excenter, som är lagrad i ett i
förhållande till axeln snedställt kullager. Mot
cylinderblockets andra ända ligger en ventilskiva med urfräsningar
och borrningar för oljans in- och utlopp. Vid axelns
rotation kommer excentern att utföra en vickande rörelse,
varvid kolvarna pumpar olja. Genom att variera skivans
lutning i förhållande till axeln kan man ändra kolvarnas
slaglängd och därmed pumpens kapacitet.
Radialkolvpumpar arbetar i princip på samma sätt som
axialkolvpumparna. De har på grund av sin goda
reglerbarhet funnit stor användning framför allt inom
verktygsmaskinindustrin.
I en engelsk konstruktion, fig. 4, är rotorn 5 försedd med
radiellt borrade kanaler för pumpplungerna, som styrs av
en i förhållande till den fasta rotoraxeln excentriskt
placerad cylinderring 6. Axeln 4 har borrade kanaler och
urfräsningar för oljans in- och utlopp, så att kolvarna under
halva varvet suger in olja och under det andra halva varvet
pressar ut den i systemet. Pumpens kapacitet regleras
genom att man förskjuter centrum för ringen 6 i förhållande
till axeln 4, varvid pumpkolvarnas slaglängd ökas eller
minskas.
Pumpen är utförd för att arbeta med konstant tryck,
oberoende av den oljemängd som förbrukas vid olika
man-övcrställen i systemet. Detta åstadkommes genom att
kolven 1, som är förbunden med pumpens trycksida, påverkar
ringen 6’ så att den svänger kring axeln 2 tills den
kommer i balans mot fjädern 3. På den högra bilden i fig. 3
har ringen skjutits över så långt att pumpverkan upphört.
När apparaten användes som motor regleras moment och
varvtal på samma sätt genom att man förskjuter ringen 6
i förhållande till axelcentrum.
Skruvpumpar var kända redan under antiken för
vatten-uppfordring vid mycket små uppfordringshöjder, men del
är egentligen först Imo-pumpen, som uppvisar en verkligt
elegant och ändamålsenlig lösning av problemet.
Imo-pumpen, fig. 5, består i huvudsak av pumphus, en
Fig. 5. Imo-pump.
central driven skruv samt två sidoskruvar, vilka dock
endast tjänstgör som tätningsslider och ej uträttar något
arbete. Den i gängorna inneslutna oljan rör sig rätlinjigt
framåt utan pulsationer, varför skruvarna verkar som en
kolv med oändlig slaglängd. Skruvarnas cylindriska
ytter-ytor, som tätar mot höljet, utgör samtidigt rikligt
dimensionerade lagerytor i ett glidlager. Skruvarna är fullständigt
hydrauliskt utbalanserade även i axiell riktning.
Det högsta arbetstrycket anges till ca 175 kp/cm2 och det
högsta varvtalet till ca 3 000 r/m. Det för varje pump
högsta möjliga trycket bestämmes av antalet tätningsytor,
dvs. antal gängvarv på skruvarna. För högre tryck fordras
alltså längre skruvar. Pumpen lämpar sig även mycket bra
till att köras som motor.
Lamellpumpen, fig. 6, består av ett pumphus I, en i
pumphuset excentriskt lagrad rotor 2 försedd med ett
antal axiella slitsar samt i slitsarna instuckna lameller eller
rotorblad 3. I pumphusets ena gavel är två nedfräsningar 4
gjorda, varav den ena står i förbindelse med pumpens
inloppsöppning och den andra med utloppsöppningen. Vid
rotation i pilens riktning kommer det fria utrymmet
mellan två närliggande lameller på inloppssidan att successivt
ökas och fyllas med olja. När lamellerna sedan kommer
över mot utloppssidan minskas utrymmet och oljan
pressas ut. För att undvika att de lameller som befinner sig
på pumpens utloppssida, pressas in mot centrum av
oljetrycket och släpper kontakten med pumphusväggen har
man slitsarnas inre del förbundna med trycksidan. Rätt
utförd har lamellpumpen god verkningsgrad och lämnar
ett jämnt vätskeflöde, fritt från pulsationer. Den kan även
köras som motor.
Slangar och manöverdon
Böjliga gummislangar utgjorde länge ett svårlöst problem
vid höga arbetstryck. De utförs nu av flera lager gummi
med omväxlande ståltråds- och vanliga cordinlägg mellan
gummilagren. Antalet inlägg är beroende på arbetstryck
och slangdiameter.
Förskruvningarnas fästande vid slangändarna beredde
tidigare stora svårigheter, men den saken är numera inte
något problem. En viss standardisering av anslutningarnas
gängor och utförande i övrigt synes ha nåtts.
Manöverventilerna utgjordes tidigare nästan uteslutande
av kikkranar eller sätesventiler av något slag. Numera har
man nästan helt övergått till kolvslider, vilka ger betydligt
större regleringsmöjligheter. De är lätta att bygga
samman till batterier med två eller flera ventiler i varje.
Vid moderna väghyvlar och liknande maskiner är det
inte ovanligt med batterier på 6-—10 ventiler, vilka var och
en styr sin manöverapparat. Ventilerna i batteriet kan vara
kopplade i serie eller parallellt. I det förra fallet kommer
manöverkolvarna alltid att arbeta med samma hastighet
oberoende av 0111 två eller flera kolvar samtidigt
inkopplas. Däremot minskas det utnyttjningsbara arbetstrycket
i förhållande till antalet kolvar.
Parallellkoppling torde vara det vanligaste. Där får varje
Fig. 6. Lamellpump; 1
pumphus, 2 rotor, 3 lameller, 4
nedfräsningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
