Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1953 - Generalplanering av eldistributionssystem, av Janis Bubenko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
TEKNISK TIDSKRIFT
ningsfall. Transformatoreffekt beräknas med
hänsyn till uppvärmning.
Kablarnas ekonomiska area är funktion av
belastningens storlek och fördelning över kabeln,
förlusternas värde, den del av ledningskostnaden,
som är beroende av arean för färdigmonterad
ledning, dvs. ledningens inkrementalkostnad och
årskostnadens procentsats, men den är
oberoende av ledningens längd. I lågspänningsnätet är
belastningen fördelad på enskilda punkter, ty
effekten tas ut vid kabelskåp. Förlusternas
värde beräknas som inkrementalkostnad för inköpt
kraft i mottagningsstationen eller alstrad i egna
kraftstationer. För att överföra förlusterna till
resp. nätdelar tillkommer överföringskostnader,
som även räknas som inkrementalkostnad.
Vid beräkning av förlusternas värde i nätet bör
hänsyn tas till belastningens sammanlagring.
Belastningsförlusterna sammanlagras på samma
sätt som belastningarna, ty förlusterna åtföljer
belastningarna. Tomgångsförlusterna för
transformatorer är emellertid en fristående
förbrukning och är beroende av hur transformatorerna
inkopplas i nätet. Praktiskt taget kan man
räkna att de har sammanlagring 1. Därför blir
tom-gångsförlusternas värde större i nätstationen än
vid mottagningsstationen.
Belastningsförlusternas värde är på grund av belastningens
sammanlagring däremot lägre i fördelningsnätet än vid
inmatningen.
Förlusternas värde framgår av följande tabell,
beräknad enligt Vattenfallsstyrelsens normaltaxa
och dyrtidstillägg motsvarande år 1951:
Tomgångs-
Belastnings-förluster förluster
kr/kW kr/kW
Mottagningsstation .............. 195 97
10 kV fördelningskablar ........ 198 86
Nätstationer .................... 198 75
Lågspänningsnät ................ 206 68
Belastningens utnyttjningstid antas vara i
nätstationerna 4 000 h och i lågspänningsnätet 3 500
h. Sambandet mellan belastningens
utnyttjnings-faktor £b och förlusternas utnyttjningsfaktör ef
kan för en normal varaktighetskurva uttryckas
Ef = 0,3 • £b -f- 0,7 • £b2
Tomgångsförlusternas belastningsfaktor räknas
till 1.
Ekonomisk area är
L . /£>•/• 1000 , 2.
där L är belastning (kVA), U spänning (400 V),
q specifikt motstånd för koppar i varmt tillstånd
(19 ohm/mm2 km och fas), f förlusternas värde
(68 kr/kW), p procentsats för kablarnas
årskostnad: ränta, avskrivning, skötsel och under-
håll (7,6 %), b ledningens inkrementalkostnad
(327 kr/mm2 km enligt prisnivån 1951).
Allmän ekvation för ledningskostnaden är
K = a -f b - A kr/km
där a och b är konstanter och A arean (mm2).
c är reduktionskoefficient beroende på
belastningens fördelning över ledningen, varvid
c = 1 vid belastning i början på ledningen,
c = 0,577 belastningen är jämnt fördelad över
ledningen,
c æ 0,8 vid punktbelastningar, såsom
kabelskåp i kabelnät.
För dessa data blir den ekonomiska kabelarean
Aek = 0,57 • L • c (mm2)
Vid ekonomisk area är förlustkostnaden i
ledningen lika med kabelns inkrementalkostnad,
dvs. p • b • Aek ■ l, där Z är längden (km). Vid en
annan area, t.ex. A, blir förlustkostnaden
Med hjälp av ekonomisk area är det lätt att
beräkna förlustkostnader och förlusternas storlek
i effekt och energi1.
Maximalt tillåten belastning bestämmes av
kabelns uppvärmning. Uppvärmningen följer
strömmens kvadrat i kabeln. Kabelns livslängd
minskas emellertid med strömmens sjätte potens.
Vid 20 % kontinuerlig överbelastning stiger t.ex.
uppvärmningen med 44 %, men livslängden
minskas till en tredjedel. Detta betyder att
långvariga, även relativt små överbelastningar, kan
minska isolationens hållfasthet avsevärt. För
masknät med kvadratiska rutor är
överbelastningstalet för kablar och transformatorer ca
1,421. Man måste räkna med att den felaktiga
kabeln kan i masknätet vara bortkopplad längre
tid innan felet upptäckes.
Maximalbelastningen på lågspänningsnätet
inträffar under vintermånaderna.
Marktemperaturen på 0,7 m djup är då + 5°C till + 10°G och
kablarna kan därför belastas högre med ca
10 % än det anges i tabellen. Belastningen
varierar under dagens lopp, varför ytterligare
10 % överbelastning kan tillåtas under
maximal-belastningstid. Detta betyder, att kablarna bör
överdimensioneras till 20 %. För apparater och
säkringar i fördelningsställverket och
kabelskåpen räknar man inte med inverkan av lägre
vintertemperatur eller belastningsvariationer och
dessa anläggningsdelar dimensioneras utan
någon överbelastningsförmåga.
Spänningsfallet är en av faktorerna som
bestämmer kvaliteten av levererad energi. Tidigare
nämnda spänningsvariationen ± 5 % hos
förbrukare och motsvarande 3 % spänningsfall för
lågspänningsnätet gäller normaldrift. I reservfallet
blir belastningen i kablarna 1,4 gånger större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
