Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1953 - Andras erfarenheter - Amerikanska normer för motorsmörjoljor, av EBr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1953
517
"regular" för oljor, lämpliga för förbränningsmotorer,
som arbetar under normala "moderata"
driftförhållanden. De karaktäriserades ofta som ren "straight run"-olja
utan tillsatser;
"premium" för oljor, som är oxidationsstabila och ej
verkar korroderande på lagren i en motor, som arbetar
under hårdare driftförhållanden än de nyssnämnda.
Denna definition har vanligen tolkats så, att oljan har
tillsatser mot oxidation och korrosion och är avsedd för
förgasarmotorer med starkt varierande driftförhållanden,
t.ex. taxibilar och många kommersiella skåp- och
lastbilar;
"heavy-duty" för oljor, som är oxidations- och
korrosionsstabila men dessutom detergenta och dispersenta
(Tekn. T. 1948 s. 333), i motorer av såväl förgasar- som
dieseltyper, som arbetar under mycket hårda
driftförhållanden. Dessa oljor har företrädesvis funnit
användning i större lastbilar och bussar och även för luftkylda
bilmotorer.
(Med detergent avses inom biltekniken egenskaper att
kunna lösgöra relativt hårda smutsavsättningar, som
bildats inuti motorn, huvudsakligen härrörande från
bränslet och speciellt under kondensationsförhållanden t.ex.
vid kalla väggar. Under hårdare driftförhållanden med
högre motortemperatur blir avsättningarna uttorkade och
hårdnar mer och mer. Med dispersent avses oljans
egenskap att kunna hålla de lösgjorda smutspartiklarna
"svävande" i en slags emulsion.)
Den 29 april 1952 har API emellertid godkänt en ny
service- eller handelsklassifikation för motorsmörjoljor,
då den förra icke visat sig fullt täcka de nva motorernas
krav i vissa fall. I synnerhet oljor,- som förts i handeln
under beteckningen "heavy duty", har ibland visat sig
icke räcka till att skydda motorerna under särskilt svåra
driftförhållanden, beroende i första hand på
beskaffenheten av vissa bränslen, framställda enligt nyare metoder
(katalytisk krackning o. d.).
De nya kraven för sådana förhållanden ansluter sig i
stort sett till amerikanska arméns specifikation, som
betecknas MIL-0-2104. Den grundar sig på två testmetoder:
, "Test CRC-L-4-949" i en sexcvlindrig
Chevrolet-provmo-tor, för bestämning av oljans oxidationsstabilitet,
korrosionsmotstånd och förmåga att förhindra
smutsavsättningar i förgasarmotorer eller andra motorer med
elektrisk gnisttändning;
"Test CRC-L-1-5A5" i en encylindrig dieselmotor av
Ca-terpillars fabrikat för bestämning av oljans egenskaper
att förhindra avsättningar i motorn, kolvarnas
fastbränning eller fastnande ("sticking") samt förslitning
överhuvudtaget.
Avsättningarna i förbränningsrummet i förgasarmotorer
har under senare år särskilt dragit uppmärksamheten till
sig, därigenom att de höjer oktantalbehovet. (Man räknar
i detta fall ända till omkring tio enheter mellan ordinarie
sotningsperioder.) Det anses bero på minskad inre volym
i förbränningsrummet, försämrad värmetransport till
kylvattenrummen samt förtändning genom glödande
punkter i beläggningarna. Det har visat sig att lämplig olja
och oljebyten med lämpliga tidsintervaller avsevärt kan
motverka sådana avsättningar. Motorkonstruktionen har
i detta avseende även stor betydelse.
API:s nya klassifikation upptar vissa
bokstavskombinationer för olika motoroljor: ML motsvarar "straight
run"-oljor, dvs. rena mineraloljor (destillerade) utan tillsatser,
MM samma oljor men med tillsats av oxidations- och
korrosionsinhibitorer, MS och DG oljor, som motsvarar
hittillsvarande "heavy duty"-typer samt slutligen DS för
speciellt hårda driftförhållanden för dieselmotorer.
De nya handelsbenämningarna för motoroljor enligt API
är följande:
"Service ML", smörjolja för förgasarmotorer (eller
andra gnisttända motorer), som drives med vanlig
handelsbensin under lätta och fördelaktiga förhållanden. Inga
Tabell 1. Äldre SAE-klassificering för vevhusoljors
viskositet (t.o.m. 3 april 1952)
SAE-nr Viskositet, SUS
vid 55°C (130°F) vid 100°C (210°F)
min. max. min. max.
10 90 < 120
20 120 < 185 — —
30 185 < 255 — —
40 255 — — < 80
50 — — 80 < 105
60 — — 105 < 125
70 — 125 < 150
speciella smörjningsföreskrifter får härvid vara
föreskrivna av motorfabrikanten och motorerna får ej ha av
konstruktionen beroende benägenhet för ackumulerande
avsättningar;
"Service MM", smörjolja för förgasarmotorer, som
arbetar under moderata till relativt hårda driftförhållanden
med viss benägenhet för korrosion och avsättningar i
motorn under höga drifttemperaturer;
"Service MS", smörjolja för förgasarmotorer under
hårda driftförhållanden och med speciella krav på
smörjoljan till förhindrande av korrosion och avsättningar,
beroende på driftförhållanden, motorkonstruktion eller
bränsle;
"Service DG", smörjolja för dieselmotorer för bildrift
under driftförhållanden som icke ställer exceptionella krav
på smörjoljans skyddande egenskaper mot nötning och
avsättningar, beroende på motorns eller bränslets
beskaffenhet;
"Service DS", smörjolja för dieselmotorer för bildrift
under mycket hårda driftbetingelser, eller vilka har en
konstruktion eller använder bränsle som ger benägenhet
för onormal nötning eller starka avsättningar.
Sistnämnda oljetyp utprovas på Caterpillars encylindriga
provmotor enligt förutnämnda procedur CRC-L-1-545, men
med något skärpta krav. Bland annat har halten svavel
i oljan fastställts till minst 0.35 l0/o, i stället för
förutvarande högst 0,4 °/o. Det uppges att vederhäftiga
oljefirmor i USA numera endast klassificerar denna oljetyp med
uttrycket "heavy duty". I själva verket förekommer en
ännu högre oljeklass, "super duty", med särskilt starkt
detergenta egenskaper, huvudsakligen avsedd för
kom-pressorladdade dieselmotorer. I vissa fall har denna olja
med fördel använts även för motorfordon.
Om man genom erfarenheter finner, att motorn för
givna driftförhållanden fordrar en högre kvalitet av
smörjolja, bör närmast högre klass väljas. Det är icke möjligt
att lämna mer exakt specifikation på oljan av flera skäl.
Alla motorer är exempelvis icke lika känsliga för bränslets
Tabell 2. ATy SAE-klassificeririg för vevhusoljors viskositet
C från 3 oktober 1950)
SAE-nr Viskositet, SUS
vid — 17,8°C (0°F) vid 100°C (210°F)
min. max. min. max.
5W — 4 000 — —
10W 6 000 < 12 000 — —
20W 12 000 48 000
20 — — 45 < 58
30 — — 58 < 70
40 — — 70 < 85
50 — — 85 < 110
1. Minimiviskositet för 10 W vid —17,8°C (0°F) kan uteslutas, om
viskositeten vid 100°C (210°F) icke understiger 40 SUS.
2. Minimiviskositet för 20 W vid — 17,8°C (0°F) kan uteslutas, om
viskositeten vid 100°C (210°F) icke understiger 45 SUS.
3. För utspädda oljor skall SAE-numret bestämmas för de
outspädda oljorna. När SAE-nummer användes för utspädda oljor, skall
behållaren på lämplig plats förses med anteckning att SAE-numret
hänför sig till den outspädda oljan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
