Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1953 - Andras erfarenheter - Amerikanska normer för motorsmörjoljor, av EBr - Blycyanamid som rostskyddspigment, av SHl - Gummihjul för järnvägar, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
TEKNISK TIDSKRIFT
1 2
Fig. 1. Nötning av stål (670 Brinell) med från använda
vevhusoljor utcentrifugerat material; 1: huvudsakligen
blyföreningar i oljan (mjuk konsistens), 2: huvudsakligen
blyföreningar jämte kiselföreningar i oljan (hårda korn).
inverkan på nötning och avsättningar, varjämte graden
av känslighet i dessa avseenden varierar med
driftförhållandena.
Vevhusoljor enligt specifikationen MIL-0-2104 benämnes
av många oljehandlare "premium" och rekommenderas
huvudsakligen för buss- och lastbilsdrift. ("Service ML" skulle
alltså motsvara den gamla "Regular"-beteckningen, vidare
skulle "Service DS" numera ensamt vara berättigad att
benämnas "heavy duty" och de mellanliggande klasserna
MM, MS och DG skulle alla kunna benämnas "premium".
Av de sistnämnda motsvarar MM den hittillsvarande
specifikationen för "premiumoljor" och lämpar sig
huvudsakligen för personbilar med tämligen hårda
driftförhållanden. Klasserna MS och DG, som speciellt
rekommenderas för buss- och lastbilsdrift, motsvarar däremot, som
nämnts, specifikationen MIL-0-2104. De användes även i
hydrauliska växellådor.)
Om man ser sig nödsakad att övergå från en lägre till
en högre oljeklass, är det därför icke säkert att perioden
mellan oljebytena kan ökas. Oljeklasserna MS, DG och
DS är mer eller mindre starkt detergenta och dispersenta
och behöver bytas, icke på grund av oxidation utan på
grund av oljeförsmutsning, orsakad av de upplösta
avsättningarna i motorn. I synnerhet om dessa innehåller
kisel- och metallpartiklar kan stark oljeförsmutsning
orsaka avsevärd nötning, även om oljefiltren delvis tar
hand om dem. Dessutom förtunnas oljefilmen genom
ofrånkomlig utspädning med kondenserat vatten och
bränsle. Den smutsiga oljan har också mindre kylande
förmåga, eftersom smutsen verkar som värmeisolator.
Analys av använd vevhusolja är fördelaktig, men man
bör i regel utsträcka den till att omfatta även
spektrografisk analys av de fasta beståndsdelarna i "askan". Det
har exempelvis visat sig, att vid för övrigt ungefär lika
kvalitet hos två använda oljor den enas aska
huvudsakligen bestod av blyföreningar från bensinen och den
andras dessutom av kiselföreningar, som sannolikt
härrörde från i vevhuset utifrån inkommande damm och
smuts. Mikrografier (25 x) visade, att dessa föroreningar
i förra fallet var relativt mjuka och slamartade, men i
senare fallet utgjordes av hårda kornpartiklar. Båda
slagen anbringades på stålplattor av 670 Brinells hårdhet,
uppblandades med en droppe olja och gneds omkring
med lätt tryck. Resultatet framgår av fig. 1 (Lubrication
mars 1953). EBr
Blycyanamid som rostskyddspigment. Redan för nära
25 år sedan fann man i Tyskland att blycyanamid är ett
utmärkt rostskyddspigment, i flera avseenden överlägset
blymönja. Cyanamiden är ett mikrokristallint, citrongult,
mycket voluminöst pulver och har formeln PbCN2.
Kristallerna är nålformiga, 0,5—1 fi i diameter och 1—2 ,n
långa (högst 5 .«). De har en specifik vikt på ca 6,2.
Orsaken till att blyhaltiga pigment och särskilt blymönja
har god rostskyddsförmåga anses framför allt vara att de
bildar salter med linoljans fettsyror. Dessa salter ger
nämligen färgskiktet inte bara god adhesion till metallen, större
hårdhet och elasticitet utan gör det också mer
ogenomträngligt för vatten och hållbart i atmosfären.
Det är bara tvåvärt bly som ger fettsyrasalter. I mönja är
endast en del av blyet tvåvärt medan allt är det i
blycyanamid. Genom användning av denna utnyttjas därför
blyet på bästa sätt. Det har också visats att cyanamiden
mycket lätt ger salter med fettsyror. Dessutom ger
cyanamiden icke-korroderande föreningar med sura ämnen i
luften, t.ex. kolsyra, svaveldioxid, svavelväte, och med
linoljans sura sönderdelningsprodukter. Cyanamid har
tendens att bilda ammoniak vilket är av stor betydelse. En
pasta av blycyanamid och vatten har ett pH på 10—11,
och cyanamiden har därför en alkalisk passiverande
verkan som visat sig bestå i ett färgskikt under många år.
Blycyanamidens voluminösa natur och dess låga
specifika vikt ger den färdiga färgen värdefulla tekniska
egenskaper. Till skillnad från mönja sätter sig pigmentet
praktiskt taget inte alls. Trots saltbildningen visar färgen ingen
tendens att tjockna, såvida den inte utsätts för luftens syre.
Alla blycyanamidfärger kan lätt strykas med pensel och
uppges ha god täckkraft. På grund av sin stora porvolym
förefaller blycyanamid att dra mycket olja när den
blandas till färg, men detta kompenseras av stor täckförmåga
så att oljeåtgången per struken ytenhet blir ungefär
densamma som för andra pigment.
Genom sin stora reaktivitet med linolja påskyndar
cyanamiden dennas torkning. Man kan ytterligare minska
färgens torktid genom tillsats av lämpliga torkmedel. Upp till
5 ’% kinesisk träolja kan tillsättas utan att färgskiktets
sprödhet ökas märkbart. Blycyanamidfärg med alkydharts
uppges vara mycket lättstruken och torka snabbt.
Pigmentet kan blandas med alla inerta pigment och verkar
suspenderande på dem som tenderar att sätta sig (H
Zirn-gibl i Iron & Steel mars 1953; Engineering 6 mars 1953).
SHl
Gummihjul för järnvägar. I Frankrike har sedan längre
tid pågått försök för att ge järnvägsvagnar en jämnare
gång, dels genom elastisk infästning av skenorna, dels
genom att förse vagnarna med gummihjul.
Genom att använda gummiplattor under rälsen fås en
förbättrad fjädring, varigenom vibrationer och buller, samt
även underhållskostnaderna, minskas. Andra fördelar är
att tåghastigheten kan ökas och att längre skenor kan
användas.
Mellan Paris och Strasbourg finns i drift ett expresståg
med gummiringade hjul (Tekn. T. 1952 s. 896). Fördelen
har givetvis i främsta hand Varit ljudlös gång, men
dessutom har restiden kunnat nedbringas från 6 till 5V2 timme.
Fig. 1. Gummiringad motorvagn i Paris’ Métro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
