Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1953 - TNC: 12. Fogar och fogning inom trätekniken, av JW - Problemhörnan, av A Lg - Från de tekniska högskolorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
TEKNISK TIDSKRIFT
med annan innebörd. Att sponta betyder främst att förse
med spont. Participet spontad innefattar emellertid även
betydelsen fogad med spont och not, t.ex. spontad vägg,
och med spontat virke menas virke försett med såväl spont
som not.
Med tapp för hopfogning förstås en genom bortskärning
av omgivande material bildad proppliknande detalj avsedd
att passa i ett helt omslutande tapphål (eller i en till
största delen omslutande urtagning). Att hoptappa är att
sammanfoga med tapp.
En sinka är en urtagning i (ändan av) ett virkesstycke,
passande till en sinktapp i (ändan av) ett annat
virkesstycke, för sammanfogning i oftast rät vinkel. Detta
hop-fogningssätt användes bl.a. för de vertikala sidorna i en
trälåda. I det typiska fallet har det ena virkesstycket en
serie sinkor som är bredast i bottnen, och mot dessa
svarar i det andra virkesstycket en serie sinktappar med
triangulärt eller laxstjärtsformat, konstant tvärsnitt. Även de
mellan sinkorna i första arbetsstycket utskjutande
partierna kallas sinktappar, och analogt kallas även
urtag-ningarna i andra virkesstycket för sinkor. I stället för sinka
och sinktapp säges ibland "hålsinka" och "tappsinka",
men dessa termer kan icke rekommenderas. Ordet sinka
förekommer även som verb och betyder då antingen att
förse (en bräda) med sinkor eller att sammanfoga med
hjälp av sinkor och sinktappar.
En annan hopfogningsdetalj är laxstjärt, som är ett
utskjutande, oftast symmetriskt parti av ett virkesstycke,
med två motstående plana sidor divergerande utåt.
Motsvarande detalj i det andra virkesstycket är ett laxspår, en
urtagning som är bredast i bottnen. Att laxa är att
sammanfoga med laxstjärt och laxspår. Som en kuriositet kan
nämnas att man i olika språk tänkt på olika djur när det
gällt att finna ett uttryck för laxstjärtens säregna form. Vi
liksom fransmännen tänker på laxen, men i tyskan säges
svalstjärt, i engelskan duvstjärt. Även i svenskan hör man
ibland "svalstjärt" i denna betydelse, men det är onödigt
med två ord, och laxens stjärtform ger bättre
överensstämmelse med den åsyftade formen.
När det gäller att sammanfoga t.ex. bjälkar förekommer
termen blad, varmed förstås ett i bjälkens ända
utskjutande parti med (i stort sett) rektangulärt tvärsnitt, vars
ena flatsida och båda smalsidor utgör direkt fortsättning
av bjälkens ytor. Att blada är att förse med blad. En
bladfog bildas av ett blad på vardera bjälken. I det typiska
fallet upptar vardera bladet bjälkens halva tvärsnitt, och
genom att bladens innerytor ligger mot varandra kommer
då bjälkarnas mittlinjer i samma plan. Oftast bildar
bjälkarna rät vinkel med varandra, men de kan också läggas
i linje. JW
Problemhörnan
Problem 5/53 var följande: "En klen, rak och styv stång
med jämnt fördelad massa m och längden R ledar sig med
sin ena ände kring en fast punkt. Den tvingas medelst en
till den andra änden länkad vevmekanism e.d. att här
utföra en harmonisk oscillation med (halv-)amplituden r
och frekvensen v. R antas vara stor i förhållande till r.
Sök reaktionerna i stångens ändar samt det maximala
böj-moment, för vilket stången blir utsatt!"
Vi bortser från
inverkan av tyngdkraften
och från
tröghetskrafterna i stångens
längdriktning (centrifugalkraften). För ett
element på avståndet xR
från ledpunkten gäller
då
y = xr sin cot
där co — 2 nv. Sålunda blir
y" = — xror sin <ot
eller vid fullt vinkelutslag
y"max = — xrco2
Maximala tröghetskraften på elementet Rdx sålunda
df — mxrordx
eller
om man skriver
df = Fxdx
F = mroi2
Tröghetskrafterna får sålunda triangulär fördelning längs
stången på sätt som figuren visar, varvid kraftmedelpunk-
2 F
ten ligger vid x = —. Dessutom blir / = —. Reaktionerna
O Ä
i stångens ändar sålunda
F F
= - och U = 3
Momentet på grund av kraften fx i en punkt på avståndet
xR från ledpunkten blir
f *Ä
Härifrån avgår det moment som härrör från
tröghetskrafterna inom den skuggade ytan och som utgör
x*f
xR
så att resulterande momentet blir
FxR
M =
(l-*2)
Genom derivering av M med avseende på x finner man
FR
Mmax —
9 V/ 3
för
x = —
V 3
Problemet har på detta eller liknande sätt behandlats av
sign. Ög, H Lg, I F, Ne samt av T Ygge och O Richter.
Enär Problemhörnan nu tar semesterledigt till slutet av
augusti 1953, kommer lösningen av det geometriska
konstruktionsproblemet 6/53 att få stå över till dess.
Problem-hörnans läsekrets är dock välkommen med lösningsförslag
redan nu — samt med nya förslag till lämpliga uppgifter
för höstsäsongen. A Lg
Från de tekniska högskolorna
KTH
Professuren i matematik bestrides 1 juli 1953—30 juni
1954 av docent G Borg. Professor Robert Kristensson är
tjänstledig 26—30 maj 1953 för att delta i en kongress i
Birmingham.
Docent Bengt Andersson bestrider laboraturen i
mekanik I 1 september 1953—30 juni 1954, medan fil. lic. Sture
Danielson bestrider laboraturen i matematik I och docent
H Rådström i matematik II 1 juli 1953—30 juni 1954.
Docent H Hessler uppehåller 1 juli 1953—30 juni 1954
speciallärarbefattningen i rättskunskap, marindirektör H
Hafström i installationsteknik för fartyg och civilingenjör
Mårten Mårtensson i allmän kemi.
Befattningen som biträdande lärare i bostadsbyggnad
uppehälles 1 juli 1953—30 juni 1954 av arkitekt Y Steen.
Direktör Bjarne Colbjörnsen har entledigats från uppdrag
att vara ledamot av avdelningsrådet K från 1 januari 1954.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
