Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1953 - Mekaniska räkneelement i luftvärnets eldledningsutrustning, av Gunnar Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Centralinstrument m/40 (Gamma).
tillskott svt och hö jdvinkelt ill skott hvt — som
betingas av framförhållningssträckan, dels
uppsättning och avdrift beräknade ur
projektilbanans krökning.
Ett eldledningsinstrument vid luftvärnet är i
allmänhet avsett att lämna skjutelement till flera
kanoner och måste dels av denna anledning, dels
av taktiska skäl ställas upp på avstånd från
kanonen eller kanonerna. Detta medför att en
pa-rallaxkorrektion måste införas för att korrigera
för den skillnad i mätelement, som erhålls genom
de olika uppställningsplatserna. Speciellt för
moderna instrumenteringar är denna komplikation
mycket stor, som följd av att man här har
önskemålet att varje kanon skall ha egen
skjutele-mentsbestämning.
Eldledningsinstrument
före andra världskriget
Behov av eldledningsinstrumenteringar eller
som de i allmänhet benämnes
centralinstrumenteringar uppstod i Sverige i samband med de
första trevande försöken med luftvärnsartilleri
under 1920-talets senaste hälft. Innan dess hade
man nöjt sig med mer eller mindre
approximativa instrument för direkt riktning, monterade
tillsammans med riktmedel, t.ex. kikare direkt
på luftvärnskanonen.
Som ett kuriosum kan nämnas, att vår första
svenska luftvärnskanon utgjordes av en vanlig
markartillerikanon upphängd på en för
ändamålet avkapad trädstam. Steget från de första
försöksapparaterna till eldledningsinstrument,
delvis uppbyggda av margarinlådor och material
av motsvarande klass, till dagens
instrumenteringar är i sanning fascinerande och innebär en
utveckling, fullt jämförbar med motsvarande
inom varje annan teknik, t.ex. flygtekniken.
Under 1930-talet tillkom ett flertal nya
eldledningsinstrumenteringar runtom i världen —
Pa-pello i Italien, Hazemeyer i Holland, Vickers i
England m.fl. I Sverige valde man ett ungerskt
instrument — Gamma — med modellår 1936 och
konstruerat enligt uppgift under en treårig
fängelsetid av ungraren Juhåsz. Efter en
genomgående ändring, dock med bibehållande av den
ursprungliga principen, erhöll instrumentet
beteckning m/40 och utgör än i dag det vanligaste
i arméns luftvärn, fig. 2.
Samtliga ovan uppräknade instrument brukar
kallas mekaniska, eftersom de huvudsakligen är
uppbyggda med mekaniska räkneelement. Att
beteckningen är något oegentlig bevisas kanske
bäst av att Gamma-instrumentet i sin låda (stor-
Fig. 3. Princip för
mät-rullen i
Gamma-instru-mentet.
Fig. 4. Princip för
bottenplattan i
Gamma-instru-mentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
