Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 4 augusti 1953 - Redskap för experiment vid hög radioaktivitet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3.
Hanteringsdon
för hög
strålningsintensitet.
Betydande ändringar i manöverhandtagets och tångens
relativa läge vållar litet besvär.
Kraftöverföringen från handtag till tång skall vara
dubbelverkande för alla sju frihetsgraderna, dvs. läge och
kraft skall överföras både från handtag till tång och
omvänt. Härigenom får den mekaniska armen smidighet och
återför också krafter till handtaget på ett lättytt sätt.
Systemets effektiva massa och friktionen i det bör givetvis
vara liten. Den förra kan få gå upp till 2,3—4,5 kg, den
senare får vara högst något hundratal pond.
Tången skall helst vara utförd så att den kan gripa
föremål med betydande olikhet i storlek, form och vikt.
Flera försök har gjorts att konstruera fingrar som skulle
linda sig runt föremålet, men en bättre lösning tycks vara
tänger med käftar som rör sig parallellt med varandra. De
kläs vanligen med gummi för ökning av friktionen.
Av utförda konstruktioner var en enligt fig. 1 den första
som fick allmännare användning. Apparatens
hanterings-arm införs i det avskärmade rummet genom ett hål i dettas
tak. På grund härav kan denna typ av hanteringsdon
användas för bara några hundratals curie
klyvningsprodukter; genom att anbringa särskild skärmning kan man dock
gå upp till några tusentals curie.
I ett annat hanteringsdon (fig. 3) av samma allmänna
tvp har alla förbindelser mellan handtags- och
hanteringsdel samlats i ett stort horisontellt rör som förs genom
strålskyddet. Med denna anordning kan man utföra
experiment med flera tusentals curie klyvningsprodukter.
De båda hanteringsdonen är rent mekaniska och kan
belastas med 2,3—-4.5 kg. De gör god tjänst i de flesta fall,
men de har flera begränsningar. Sålunda måste
strålskyddet konstrueras så att det tillåter inplacering av de
mekaniska överföringarna. Vidare kan inte större krafter än
de, som experimentatorns hand utövar, anbringas på
föremål inom det avskärmade området. En tredje begränsning
av mindre betydelse är att handtaget måste kunna röras
inom ett lika stort rum som tången. De mekaniska
hanteringsdonen har emellertid relativt stor användbarhet och
kan tillverkas till rimlig kostnad.
Nya typer av mekaniska hanteringsdon är under
utarbetande. De skall utföras så att enklare strålskydd kan
användas. Ett exempel är ett don med utbytbar tång, som
lätt kan stickas in genom ett hål i en vertikal vägg. Man
håller emellertid också på med konstruktion av don med
elektriskt kopplade handtags- och hanteringsdelar.
I dessa apparater skall alla mekaniska förbindningar
ersättas med dubbelverkande servosystem. Härigenom kan
man mångfaldiga den kraft som utövas på handtaget.
Servosystemen kan också utföras så att handtaget rör sig
mindre väg än tången. Den senare möjligheten kommer
antagligen att utnyttjas bara när stora rörelser på
hanteringssidan fordras, medan tången normalt skall röra sig
synkront med handtaget.
Man kan givetvis också göra förstoringen av kraft och
rörelse omvänd så att reaktionskraften blir större än den
anbringade och tångens rörelse mindre än handtagets. Med
apparater av denna typ kan känsliga mikrodon hanteras.
Befraktning
Man kan naturligtvis inte effektivt utföra operationer
bakom ett strålskydd utan att se hur hanteringsdonet
arbetar. För att kunna göra detta använder man anordningar
som antingen släpper igenom eller reflekterar synligt ljus
men inte radioaktiv strålning, dvs. fönster eller speglar.
De förra kan användas i många, kanske i de flesta fall,
men de har några brister. Därför används ibland speglar
eller periskop.
Dessa anordningar skall i huvudsak ge samma synintryck
som experimentatorn skulle ta emot, om han befunne sig
i arbetsområdet. Därför bör de ge stort synfält, djupverkan
och färgseende, tillåta iakttagelser från olika håll och
avstånd samt användning av optiska medel för makro- eller
mikroundersökning. Vidare skall den erhållna bilden vara
tillräckligt distorsionsfri och möjliggöra iakttagelse av fina
detaljer.
Fönster ger stort synfält, är enkla och relativt billiga. De
består av vatten, koncentrerade vattenlösningar eller glas
av olika sammansättning och ger strålskydd för
kontinuerlig y-strålning motsvarande 1,2 m betong. Öppningar på
upp till 1,5 X 1,5 m kan åstadkommas. Bakom fönster
kan man med hanteringsdon utföra experiment med
vanlig i handeln förekommande laboratorieutrustning. En
brist hos fönstren är att de medför någon minskning av
ögats upplösningsförmåga och förmåga att skilja mellan
färger och urskilja kontraster.
Fönster ger nämligen kromatisk och sfärisk distorsion
och har oftast lokala optiska fel. Vid iakttagelser med
blotta ögat beror största förlusten i upplösning på
kromatisk distorsion; denna är märkbar endast vid
betraktnings-avstånd mindre än några få gånger fönstrets tjocklek. När
man ser genom ett 1.2 m tjockt fönster i 60° vinkel mot
dettas yta kan förlusten i upplösning nätt och jämnt
mätas vid ett avstånd mellan iakttagare och objekt på 2,4 m.
Färgfransar syns dock även på större avstånd.
Vid användning av kikare är lokala fel i fönstret av
underordnad betydelse i jämförelse med kromatisk och
sfärisk distorsion. Man kan i detta fall öka upplösningen
genom att ge kikaren optimal öppning vid varje givet
be-traktningsavstånd. Är dess öppning mindre än den
optimala, minskas det optiska systemets upplösningsförmåga
av kikaren, är den större än den optimala, inverkar
fönstrets distorsion mera. När föremål på mindre än 30 m
avstånd iakttas i vitt ljus faller användbar förstoring
snabbt med infallsvinkeln; vid 60° närmar den sig 1:1.
Man kan uppnå något bättre resultat med monokromatiskt
ljus, t.ex. natriumlampa.
Normalt färgseende kan bibehållas, om fönstret är
färglöst och vitt ljus används. Då bedömning av färg oftast
är av stor vikt används monokromatiskt ljus bara i
undantagsfall. Belysningskontraster, som är av mycket stor
vikt vid urskiljande av detaljer, ändras bara obetydligt,
om man använder fönster av lämpligt material och god
konstruktion. Den kan minskas genom grumling i
vätskefönster, dåligt polerade glasytor eller reflexer vid glasytor
i laminerade fönster.
Glas släpper genom synligt ljus och har god
absorptionsförmåga för radioaktiv strålning. Denna kan därför
filtreras från med ett tjockt glasskikt. Materials förmåga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
