Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 4 augusti 1953 - Redskap för experiment vid hög radioaktivitet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 augusti 1953
56 ^
absorbera y-strålning, som har största
genomträngnings-förmågan, är nämligen i stort sett proportionell mot deras
tjocklek och atomnummer, medan optisk genomskinlighet
bestäms av helt andra faktorer. Vanligt spegelglas består
till största delen av kiseldioxid (ca 85 ®/o) och oxider av
lätta metaller, såsom natrium, kalium och kalcium. Alla
dessa element har lågt atomnummer, och spegelglas måste
därför vara mycket tjockt för att skydda mot y-strålning,
t.o.m. om denna har relativt liten intensitet. Glasets
absorption är ungefär lika stor som betongs.
Man kan emellertid lösa stor mängd blyoxid i
glassmältor och får då blyglas vilkas absorption av y-strålning är
lika med eller större än järns. Fönster av blyglas 450 X
600 mm och 300 mm tjocka används i t.ex. Hanford. De
gjordes först av 20 eller flera hopkittade glasskivor men
tillverkas numera i ett stycke. De släpper igenom ca 60 fl/o
av infallande vitt ljus. På grund av ljusbrytningen i glaset
syns föremål bakom det närmare än de i verkligheten är.
Synfältet blir mycket stort, upp till 180°. Utmärkta
fotografier, som tål stark förstoring, kan tas genom sådana
fönster, och man kan använda kikare för att få en
förstorad bild av föremålen bakom glasskärmen. Även
mikroskop med upp till 1 500 gångers förstoring används.
Vatten används som strålskydd dels i celler med
glasfönster, dels i behållare där hela operationer utförs under
vatten. Celler med 1,8 m vattenskikt har byggts i Hanford,
men de släpper igenom bara 25 ’%> av infallande ljus när
de är nya, och vattnet grumlas ganska snart genom
algvegetation.
Enligt en annan amerikansk uppgift ger destillerat och
nyfiltrerat vatten utmärkt sikt i skikt på 3 m eller mer.
På grund av vattens låga täthet fordras tjocklekar 2,5—8
gånger glasfönsters. Trots detta är vatten ett tilltalande
material genom sitt relativt låga brytningsindex och sin
okänslighet för y-strålning och neutroner. Fällningar och
grumling har av okänd anledning uppstått i några fönster
av destillerat vatten, och man måste därför även i detta
fall räkna med att vattnet i dem måste bytas då och då.
I Hanford utnyttjar man i stor utsträckning vattenfyllda
celler med fönster av härdat glas, tjockare och starkare än
det som används i glasdörrar. Några sådana celler har ett
stort fönster på operationssidan och ett mindre på den
sida där iakttagaren är, varigenom denne får stort synfält.
En avståndsmanövrerad spegel kan placeras så att man
kan se operationerna bakifrån eller från sidan.
Specialbyggda kikare med stor stereoskopisk verkan möjliggör
iakttagelser på betydande avstånd.
När förhållandena tillåter arbete i en vattenbehållare blir
det lättare än i andra fall att utföra operationerna och se
vad man gör. För att få närbilder kan man använda
vanliga kikare eller vattentäta specialinstrument, som doppas
ned i vattnet, t.ex. kikare, periskop eller mikroskop, som
räcker ända ned till behållarens botten. Man står på en
plattform vid dennas kant och arbetar med långa tänger.
För att undvika reflexer från vattenytan, särskilt om denna
rörs upp, använder man trälådor med glasbotten, vilka
flyter på vattnet. En kombination av sådana med kikare har
utbildats till ett par 1,8 m långa periskop. För starkare
förstoring används undervattenskikare.
Man bör kunna öka vattnets absorption av y-strålning
väsentligt om man i det löser ett färglöst salt av element med
Fig. 5. Utdragbart periskop.
v Fig. 4. Periskop
med speglar.
höga atomnummer. De flesta sådana salter är emellertid
svårlösliga, dyra, giftiga, korroderande eller instabila i
ljus. Bara ett, zinkbromid, har hittills använts. I USA
använder man sålunda i stor utsträckning en lösning
hållande 78,3 lo/o ZnBrß, vilken har ungefär samma fryspunkt som
vatten och därför kan transporteras under samma
betingelser som detta. Med nuvarande zinkbromidpris kostar
lösningen 13 $/gallon. Dess genomsläpplighet för ljus är
utmärkt, och fönstrens tjocklek begränsas därför endast av
dess resistens mot radioaktiv strålning. Genom ett 2,1 m
tjockt fönster av zinkbromidlösning kan man utan risk se
in i den nya 60" cyklotronen vid Argonne National
Labo-ratory.
Speglar reflekterar synligt ljus men inte radioaktiv
strålning. En svag sekundär strålning kan uppkomma, men den
filtreras lätt bort. Man använder oftast speglar parvis
därför att en enkel reflexion ger en sidvänd bild. Det största
problemet är att åstadkomma tillräckligt stort synfält. Om
avståndet mellan speglarna är långt, måste dessa vara
mycket stora. Genom att ljuset bringas att gå en omväg under
sin passage från föremål till iakttagare syns avståndet till
det förra större än det i verkligheten är.
Det är därför önskvärt att förstora bilderna med kikare.
Härvid förstoras emellertid också fel i spegelglaset och
dubbelbrytningen i detta. Svårigheterna kan övervinnas
genom användning av ytförsilvrade speglar, men dessa är
dyrbara, ömtåliga och kan inte göras särskilt stora. Speglar
används bara i begränsad omfattning för att se över låga skydd.
Periskop är kombinationer av speglar och linssystem. De
är synnerligen anpassningsbara; deras förstoring och
synfält kan varieras inom vida gränser, man kan använda dem
för att se i olika riktningar, och de kan vridas eller
förlängas och förkortas. Vanligen består ett periskop av två
kikare med objektiven vända mot varandra (fig. 4). Inom
vissa gränser kan det göras med vilken diameter, längd
eller förstoring som helst.
Ett symmetriskt periskops optiska verkan består i
förflyttning av iakttagarens öga från dess ena ända till den
andra. Härvid sker ingen förstoring i egentlig mening, men
då ögat kommer närmare föremålet syns detta förstorat
och i förändrat perspektiv. Genom att föra periskopets
objektiv närmare föremålet kan man lätt uppnå en
förstoring på tio gånger jämfört med normalt
betraktnings-avstånd.
Man får verklig förstoring, om periskopet görs
osymmetriskt. Har periskopets objektiv, dvs. okularet i den mot
föremålet vända kikaren, t.ex. fyra gånger större
brännvidd än dess okular (den andra kikarens okular), ger
periskopet fyra gångers förstoring. Man kan göra dess
förstoringsgrad och synfält variabla genom att utrusta det
med flera linser i en revolver med avståndsmanövrering.
Det skenbara synfältet, dvs. det man har i okularet, är
vanligen 50°, vilket i regel är tillräckligt, men man kan
uppnå 70° eller mer med specialoptik. Synfältets storlek
beror av förstoringen. Är den t.ex. 50° för ett instrument
utan förstoring, blir den bara 10° med samma instrument
inställt för fem gångers förstoring.
Instrumentets verkliga synfält, dvs. den rumsvinkel som
instrumentet verkligen omfattar, är oberoende av försto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
