Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1953 - Syntetiska jordförbättringsmedel, av SHl - Nya material - Skumplaster, av SHl - Elektriskt ledande gummi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 augusti 1953
56 ^
djup behövas. När jordförbättringsmedlet placerats flyttar
det sig mycket litet med grundvattnets rörelser.
Jordförbättringsmedel kan tillföras torra i form av
preparat, innehållande 20 eller 83 l0/o aktiv substans, eller i
vattenlösningar, vanligen innehållande 15 eller 18—20 %
fast substans. Några anser säkrast att använda den torra
formen därför att lösningar måste ha en bestämd
koncentration för att ge gott resultat. Man har nämligen vid prov
med utspädda lösningar av ett preparat, märkt med
radioaktivt kol, iakttagit att mer än 95 % av
jordförbättringsmedlet följer med vattnet genom jorden. Då inte fullt 5 %>
av det stannar kvar i denna kan man knappast vänta
gynnsamt resultat av behandlingen. Vid användning av torrt
preparat eller lösning med rätt koncentration binds
däremot 98,9 «/o av preparatet vid jorden och bara 1,1 "Vo
lakas ur vid långvarig behandling med stor mängd vatten.
Även om syntetiska jordförbättringsmedel sätts till på
rätt sätt till en lämplig jord, kan man fråga sig om de
verkligen förmår helt ersätta naturliga organiska ämnen.
De kan nämligen inte tjäna som näring för jordens
mikroorganismer, eftersom de inte alls angrips av dessa. Detta
har framhållits som en fördel hos de syntetiska medlen
därför att de förbrukas betydligt långsammare än humus
och alltså inte behöver förnyas lika ofta som denna. Utan
en viss halt av naturliga organiska ämnen i jorden blir
emellertid mikroorganismerna svältfödda, och detta bör
inverka ofördelaktigt på kulturväxternas trivsel.
Beaktar man svårigheterna att använda syntetiska
jordförbättringsmedel på rätt sätt och deras begränsningar
synes det fullt befogat att även trädgårdsodlare, som av
kostnadshänsyn skulle kunna utnyttja dem, uppskjuter
deras användning tills betydligt mer är känt om deras
möjligheter och rätta anbringande eller åtminstone
inskränker sig till försök på små ytor. Av allt att döma kan
odlarna åtminstone för närvarande göra säkrare vinster
genom att använda naturliga jordförbättringsmedel. Även
om de syntetiska medlen alltså ännu inte kan anses fullt
färdiga för praktisk användning, är emellertid deras
upptäckt utan tvivel av stor betydelse för jordbruket på lång
sikt, inte minst därför att de öppnar nya möjligheter för
jordforskningen. SHl
Litteratur
1. Manufacture of Krilium in U.K. Chem. & Ind. 1952 s. 508.
2. Five things you may not know about soil conditioners. Chem.
Engng 59 (1952) s. 311.
3. Qüastel, J H: Krilium and synthetic soil conditioners. Nature
171 (1953) s. 7.
4. Soil conditioners. Consumer Rep. 18 (1953) s. 108.
Nya material
Skumplaster. Tre nya amerikanska skumplaster får
snabbt växande användning inom industrin. Två av dem
är isocyanatplaster, den tredje en
karbamid-formaldehyd-plast. De två förra är självhärdande och har relativt stor
hållfasthet, tål ganska hög temperatur, är olösliga i vatten
och de flesta petroleumprodukter och har goda
isolations-egenskaper. Den senare har liknande egenskaper, är
härd-bar men inte självhärdande.
Isocyanatplasterna levereras i flytande form och är
därför synnerligen lämpliga för fyllning av håligheter när
man önskar ett material med liten vikt, stor hållfasthet
och förmåga att dämpa vibrationer. De kan också
användas i form av färdiga stycken eller anbringas genom
strykning med pensel. Som blåsmedel verkar koldioxid som
utvecklas när polyisocyanaten reagerar med i blandningen
ingående polyestrar. Härvid övergår vätskan till en
deg-liknande massa och växer i volym. Polyisocyanaten ger
sampolymerisat med polyestrarna som härvid härdas
sedan uppblåsning skett.
Isocyanatplasterna uppges ha god vidhäftning till trä, för-
behandlad metall, glasfiberlaminat och tyg när de bildats
1 kontakt med dessa material. Genom att en fast bindning
uppstår kan besvärliga limningsprocesser undvikas.
Plasternas mekaniska egenskaper kan varieras inom ganska
vida gränser genom ändring av polyestrarnas natur och
sammansättning. Man kan sålunda erhålla stela material
med hög tryckhållfasthet och böjliga, svampliknande
elas-tomerer. Skumplasternas täthet är 24—560 kg/m3.
Plasterna har fått stor användning inom
flygplansindustrin där de används som kärnmaterial i flera
konstruktionsdetaljer, såsom skevroder, trimroder, vingsektioner
och vingframkanter. Skumplasterna krossas inte och
lossnar inte från metallen även om de utsätts för starka
vibrationer under lång tid. De används vidare till flygkropp,
skott, dörrpaneler och andra detaljer i vilka
resonansvibrationer kan uppstå.
I radarkåpor för reaktionsdrivna flygplan lär
skumplasterna ha visat förvånansvärt goda egenskaper som kärna
mellan två skikt av glasfiberlaminat. Materialet släpper
igenom radarstrålning, har utmärkt isolationsförmåga mot
värme och elektricitet, är starkt vibrationsdämpande och
motstår de påfrestningar som uppstår vid mycket stora
flyghastigheter.
Inom elindustrin används skumplasterna för ingjutning
av elektronikapparater varvid de fixerar delarna, dämpar
vibrationer och ger utmärkt isolation. Materialens
förmåga att lätt deformeras vid belastning utan att återta
ursprungliga dimensioner lika snabbt som gummi gör dem
lämpliga som förpackningsmaterial för ömtåliga
apparater och instrument. Radio- och televisionsapparater kan
doppas i flytande plast före transport, och det erhållna
skyddsskiktet dras av när apparaterna skall användas.
Skumplasternas ringa täthet gör dem lämpliga till
flottörer, bojar och livbälten. När sådana föremål skall
användas bara tillfälligt är det tillräckligt att stryka dem
med en lämplig lack. Om de utsätts för vatten under längre
tid, bör de inneslutas i metall eller glasfiberlaminat.
Karbamid-formaldehyd plasten framställs enligt
skum-ningsmetoden och innehåller 99 l0/o luft. Dess täthet är
ca 13 kg/m3. Den saluförs i block, plattämnen och flockar.
Blocken är stela, levereras i ett stort antal storlekar och
former och används för att fylla regelbundna hålrum,
medan flockarna används för fyllning av oregelbundna
sådana. De tunna plattämnena kan förstärkas med papper,
duk eller plastskikt på två sidor för underlättande av
hanteringen.
Skumplastens värdefullaste egenskap är dess låga
värmeledningsförmåga som gör den särskilt lämplig som
isolationsmaterial i kylanläggningar (även kylskåp för
hembruk) och behållare för frysta livsmedel. Materialet har
också god resistens mot fukt, kyla, värme, korrosion och
är god ljudisolator. I vatten flyter ett obehandlat block
med 40 ’%> eller mer av sin volym över vattenytan även efter
2 h total nedsänkning (Modern Plastics apr. 1953). SHl
Elektriskt ledande gummi. Man kan sänka alla
gummisorters resistivitet genom att använda speciella fyllmedel
(Tekn. T. 1947 s. 922, 1950 s. 316). Produkterna utnyttjas
bl.a. som motståndselement, i elektronikapparater och
vid förhindrande av gnistbildning genom statisk
elektricitet. I andra än elektriska egenskaper liknar de vanliga
gummisorter, men det fyllmedel, som måste användas i
dem, gör dem hårdare.
Gummi med lägsta resistivitet får man med ett särskilt
slag av acetylensvart, men också särskilt behandlad
kimrök och lampsvart kan användas. I vanligt isolerande
gummi är fyllmedlet väl dispergerat i små klumpar, skilda
från varandra av grundmaterial, och ger därför, trots att
det självt har god konduktivitet, ingen sammanhängande
väg för elströmmen. I de speciella typerna av fyllmedel
verkar stora krafter mellan partiklarna, och dessa bildar
därför långa kedjeliknande aggregat i gummit, varigenom
materialets resistivitet blir lägre än vanligt gummis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
