Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1953 - Nya material - Elektriskt ledande gummi, av SHl - Bestrykningsmedel för murverk, av SHl - Andras erfarenheter - Rengöring av linoleummattor, av SHl - Rening av stadsgas genom hydrolys av cyanväte, av SHl - Hantering av natriummetall, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
TEKNISK TIDSKRIFT
Materialets konduktivitet stiger med dess halt av
fyllmedel men samtidigt stiger dess hårdhet och faller dess
förlängning; dess brottgräns stiger först till ett maximum
och faller sedan. En produkt med låg resistivitet (ca 20
ohmcm) kan väntas ha brottgränsen 120 kp/cm2,
förlängningen 225 ®/o och hårdheten 75 Shore A, medan en med
hög resistivitet (ca 30 000 ohmcm) har brottgränsen 240
kp/cm3, förlängningen 600 "/o och hårdheten 50 Shore A.
För vissa syntetiska gummisorter medför dock ökad
konduktivitet inte nödvändigt minskad hållfasthet.
Då gummits konduktivitet beror på fyllmedlets
fördelning, bestäms den utom av dettas natur av den
behandling materialet undergått. Genom alltför god blandning
bryts kedjorna av fyllmedelspartiklar ned, och produktens
konduktivitet minskar. Man kan därför inte göra ett
material med exakt förutbestämd resistivitet utan denna kan
för satser, som tillverkats på till synes samma sätt,
variera med 100—200 ’"/o. Sådana olikheter kan man
emellertid i några fall kompensera, t.ex. genom att för
uppvärmningsändamål tillverka plattor av olika tjocklek. På detta
sätt kan man hålla toleranser på ned till 7,5 °/o vid
re-sistiviteter på 1—5 ohmcm; vid större (102—10® ohmcm)
måste större toleranser tillåtas (P 0’Keefe i Materials &
Methods apr. 1953). SHl
Bestrykningsmedel för murverk. I USA har man
framställt ett bestrykningsmedel för murverk över eller under
jord, baserat på polystyrenlatex. Det uppges vara lätt att
anbringa (med pensel, vals eller genom sprutning),
snabbtorkande (klibbfritt efter 30 min) och hållbart samt ge
ett vattentätt skikt som står emot tvättmedel, alkalier och
syror. En strykning sägs vara tillräcklig för täckning av
även porösa plattor. Anbringad på ytor, befriade från
färg, olja, smuts och dammbindningsmedel, har den torra
filmen mycket god vidhäftning och oxideras inte i luft.
En annan amerikansk firma har utarbetat en cement för
bestrykning av murar. Den innehåller polysiloxaner och
metallföreningar och uppges täta mot vattentryck på upp
till 2,4 m H,0 utan att hindra murverkets andning.
Cementen rörs ut med vatten och måste anbringas inom 2 h
därefter. Metallföreningarna och polysiloxanerna bildar
olösliga föreningar som har starkt vattenrepellerande
egenskaper; de fyller porerna, expanderar i dessa och binds
kemiskt vid grundmaterialet (enligt Bakelite Company, Union
Carbide and Carbon Corp.; Chemical Engineering maj
1953). SHl
Andras erfarenheter
Rengöring av linoleummattor. Enligt en vid Norges
Tekniske Høgskole utförd undersökning av rengöring av
golv i sjukhus (Tekn. T. 1953 s. 571) skall genomgjutna
linoleummattor inte tvättas med vatten utan underhållas
genom behandling med flytande vaxlösning eller
vaxemul-sion. Den senare bör påföras med mopp eller svamp. Vaxet
fordrar ingen efterbehandling men får bättre glans och
hållbarhet genom boning och polering. Vaxlösningen
anbringas bäst med golvbonare och skall efterbehandlas när
lösningsmedlet avdunstat.
Daglig rengöring bör utföras utan eller i nödfall med så
litet tvättmedel som möjligt och enligt våta eller torra
metoder. Gammalt, smutsigt vax bör tas bort vid grundlig
rengöring, helst med maskin och ett neutralt syntetiskt
tvättmedel med god rengöringsverkan. Fläckar, som
härvid inte går bort, behandlas med ett lösningsmedel, t.ex.
terpentin eller mineralterpentin. Grundlig rengöring bör
utföras partiellt, dvs. bara på smutsiga ställen eller där flera
vaxlager blivit kvar.
I jämförelse med gängse metoder på sjukhus (våt
rengöring två gånger dagligen med starka tvättmedel och
inget underhåll med vax) visar angivna metoder en
minskning av rengöringskostnaden med 18—57 ’"/o, beroende på
vilken metod som väljs och hur ofta arbetet utförs.
Härtill kommer att golven får bättre kvalitet och
golvbeläggningen större livslängd. För att uppnå största möjliga
besparing måste man centralisera rengöringsarbetet till en
självständig avdelning som på större institutioner bör
ledas av en rengöringschef. Denne skall anställa och lära
upp personal, planlägga, fördela och övervaka arbetet (K
Holt i "Vedlikehold og rengjøring av linoleumsgulv").
SHl
Rening av stadsgas genom hydrolys av cyanväte. Vid
användning av en absorptionsprocess för rening av
stadsgas får man ett svavelvätekoncentrat som kan innehålla
5—20 Vo cyanväte och ungefär lika stor mängd koldioxid.
Innan denna gasblandning kan oxideras till svavel i
Claus-ugn (jfr Tekn. T. 1952 s. 909) eller till svavelsyra måste
man avlägsna cyanvätet.
I en existerande brittisk anläggning hålls gasens
cyan-vätehalt under 0,04 ß/o. Den använda reningsmetoden
(frånskiljande av cyanvätet som koncentrerad lösning) fordrar
emellertid dyrbar apparatur. Det förekommer också att
man binder cyanvätet som ferrocyanid, men enligt denna
metod kan det inte avlägsnas fullständigt.
Man har därför försökt förstöra cyanvätet genom kata
lytisk hydrolys med ånga till ammoniak och koloxid
HCN + H20 CO + NH3
Ammoniaken kan avlägsnas genom tvättning med vatten
eller svavelsyra; koloxiden stör inte överföring av
svavelvätet till svavel eller svavelsyra. Reaktionen är reversibel,
och vid jämvikt är halten cyanväte i en gasblandning,
ursprungligen innehållande 10 ®/o HCN och 15 "Vo H20 vid
olika temperaturer:
Temperatur ........... °C 227 327 427 527
Cyanvätehalt .......... "Vo 0,0004 0,004 0,02 0,05
För att gasens cyanvätehalt skall understiga 0,04 i0/o
behöver man alltså inte utföra hydrolysen vid lägre
temperatur än 400—500°C. Ett antal katalysatorer för reaktionen
har provats på laboratoriet vid 400°C, och man har funnit
att aktiverad aluminiumoxid ger bästa resultat med 99 ™/o
omsättning. Man kan därför säga att det med denna
katalysator är möjligt att avlägsna cyanväte ur
svavelvätekoncentrat enligt en relativt enkel och därför billig metod
(J D F Marsh, W B S Newling & J Rich i Journal of
Applied Chemistry dec. 1952). SHl
Hantering av natriummetall. Först på senare tid har
man fått klart för sig att natriummetall trots sin stora
reaktivitet kan hanteras med lika liten risk som många
andra kemikalier vilka industrin förbrukar i stora
mängder. Man har länge ansett metallen för farlig att använda
utanför laboratoriet, men numera förbrukas den årligen i
tusentals ton av flera industrier.
Natrium finns i handeln i flera olika former för
underlättande av dess användning. Det levereras t.ex. som
tackor vägande 0,5—10 kg (packade i stålfat), gjutet i
stålfat och i tankvagn. Tackor är lämpliga vid liten
förbrukning, metall gjuten i stålfat vid medelstor och tankvagn
vid mycket stor förbrukning. Flera metoder för
överföring av metaller från transportförpackningen till
reaktionskärlet har utarbetats. Vid alla utom en (för hantering
av tackor) smälts metallen först vid ca 100°C.
Natrium-dispersioner görs vanligen i reaktionskärlet men kan också
framställas i särskilda kärl och pumpas till reaktionskärlet.
För att minska risken för läckning transporterar man
vanligen smält natrium genom anbringande av vakuum.
Man kan emellertid också använda kolvpumpar för tryck
på upp till 70 kp/cm2 och temperaturer mellan 180 och
200°C. I Atomic Energy Commissions anläggningar används
lågtryckspumpar med stor kapacitet. Vid hantering av
natrium bör man iaktta följande:
inga vatten- eller ångledningar får finnas inom det
område där natrium hanteras;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
