Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 18 augusti 1953 - Elektronik i verkstäderna, av Carl-Axel Wannerskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
Fig. 2. Induktiva elektromekaniska givare, överst med
pri-mär- och sekundärlindning, nederst med en lindning.
grafen också vid produktionskontroll, t.ex. för
hårdhetsprovning, spricksökning m.m.
Automatik
En stor del av de moderna verktygsmaskinerna
är redan utrustade med automatiska
kontrollanordningar, som är bättre lämpade än vad en
elektronisk utrustning skulle vara. Vid andra
maskiner är det däremot möjligt att med en
elektronisk utrustning åstadkomma både en
förenkling och en förbättring av automatiken. Slutligen
finns det fall, där automatisering är praktiskt
genomförbar endast tack vare elektroniken.
De elektroniska kontrollapparaterna är oftast
mycket snabbverkande och är lätta att anpassa
till en viss process. Det är möjligt att göra
utrustningar, som kontrollerar en hel följd av
maskinoperationer efter ett fastställt program.
Utrustningarna tar ofta liten plats, och det är
många gånger möjligt att placera dem inuti
maskinstativet, där de är väl skyddade.
Vid verktygsmaskiner är de processer, som skall
kontrolleras, oftast icke av elektrisk natur. Vid
konstruktion av mät- och kontrollapparater
måste det därför först och främst finnas ett
omformande element, som överför den aktuella
fysikaliska storheten till en motsvarande elektrisk
impuls. Det finns ett stort antal sådana element
med olika fysikaliska egenskaper, varför det i
regel inte är svårt att finna en typ, som passar.
Dessa element kallas givare, eller ibland pick-ups,
och de, som förekommer vid verktygsmaskiner,
är vanligen av elektromekanisk typ. Dessa givare
omformar mekaniska rörelser till elektriska
spänningar, vilka kan förstärkas, för att sedan
t.ex. styra ut visarinstrument eller registrerande
instrument för direkt avläsning eller för att
påverka kontrollorgan.
Elektromekaniska givare
De elektromekaniska givarna kan vara av
induktiv typ, fig. 2. Den övre givaren är i princip
en liten transformator med primär- och
sekundärlindning. En del av transformatorkärnan
utgörs av ett rörligt ankare, som syns till vänster
på figuren och den i sekundärlindningen
inducerade spänningen är beroende av luftgapet
mellan ankaret och den övriga delen av kärnan.
Flyttas ankaret får vi en motsvarande ändring i
utgångsspänningen, och genom att sätta fast
ankaret på lämpliga mekaniska anordningar kan
man använda denna givare för mätning av små
längder, vibrationer etc.
Den undre givaren har endast en lindning.
Växelströmsmotståndet i denna lindning är beroende
av luftgapet mellan kärnan och ankaret, som
även i detta fall är rörligt.
Växelströmsmotståndet kommer därför att vara beroende av ankarets
läge. Givaren är i figuren ansluten till en
mät-brygga. Utgångsspänningen från denna varierar
linjärt med ankarets rörelse. Även här kommer
alltså ankarets rörelse att resultera i en
spänningsvariation.
De induktiva givarna kan göras mycket
känsliga och reagerar därvid för mycket små rörelser
hos ankaret.
En intressant elektromekanisk givare, fig. 3,
tillverkas av en amerikansk
elektronrörsfabri-kant. En miniatyrtriod är i sin övre ände
försedd med ett membran. Rörets anod är fäst i
membranet och en mätspets är fastlödd vid
membranets yttersida. En rörelse hos mätspetsen
överföres till anoden och anodens avstånd till
katoden ändras. Detta har samma inverkan som
om en signal tillföres rörets styrgaller och
resultatet blir att redan en mycket liten
mätspets-rörelse ger upphov till en kraftig ändring i
utgångsspänningen från röret. Röret är bland
annat lämpat för vibrationsmätningar. Dess
resonansfrekvens ligger vid 12 000 p/s.
Trådtöjningsgivare
En annan typ av givare, som blivit till
ovärderlig hjälp vid töjningsmätningar, är
trådtöjnings-givaren (Tekn. T. 1946 s. 681, 1951 s. 297).
Mäter man det elektriska ledningsmotståndet i en
obelastad metalltråd och sedan utsätter tråden
för töjning, finner man vid en förnyad
motståndsmätning, att töjningen medfört en ökning
Fig. 3.
Elektromekanisk givare
utförd som triod
med rörlig anod.
Fig. A.
Trådtöjningsgivare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
