Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 18 augusti 1953 - Radioaktiva isotoper i gummiteknik och gummiforskning, av Torbjörn Westermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1953 13
Fig. 1. Kontroll av blandningsprocess med radioaktivitet.
ren på området genom ett arbete från 1947 om
styrens polymerisation. Man fann att 1—3
svavelatomer finns per polymer molekyl med
mol-vikten 0,2 • 106—20 • 106.
I Frankrike har Y Landler6 studerat styrens
och akrylaters polymerisation med tennbromid
och Grignard-reagens (butylmagnesiumbromid)
som initiator. Bromen i katalysatorn var
radioaktiv vid dessa undersökningar.
En viktig vulkaniseringsaccelerator är
tetrame-tyltiuramdisulfid (och liknande substanser). Det
är för gummitekniken av grundläggande
betydelse att få kunskap om hur detta och även andra
vulkaniseringsreagens t. ex. elementärt svavel
bär sig åt för att binda närliggande
gummimolekyler samman eventuellt genom bindningar av
typen -S-, -S-S-, -C-C- eller mera komplicerade.
Man har nu börjat angripa detta problem även
med radioaktiva metoder och också här använt
svavel 35, som tycks bli den viktigaste isotopen
inom detta område. Principen7 är att man låter
gummit reagera med märkt elementärt svavel
eller någon mer komplicerad märkt svavelhaltig
molekyl och efter reaktionen lokaliserar
aktiviteten i polymeren.
Av försök enligt denna princip har ännu få
publicerats. Geib och medarbetare8 har visat, att man
vid reaktion mellan gummi,
tetrametyltiuramdi-sulfid, zinkoxid och märkt svavel erhåller
zink-dimetylditiokarbamat. Man påpekar särskilt att
detta inträffar även när gummi icke är
närvarande.
Andra undersökningar
Diffusionshastigheten för tillsatser, t.ex.
mjukgörare, i gummi är av betydelse ur
reaktivitets-synpunkt och även ur åldringssynpunkt. Vid dess
uppmätning har radioaktiva metoder helt
allmänt visat sig vara av stort värde. Man har t.ex.
fått vissa data om trifenylfosfats
diffusionshastighet i gummi. Den använda metodiken14 torde
vara mycket generell.
Utan angivelse av litteratur eller detaljer anger
Guest9 att man hos Goodrich studerat koppars
upptagning i gummi med radioaktiv koppar 64
(12,8 h halveringstid).
Med radioaktiva gaser, t.ex. ädelgaser, kan man
helt allmänt studera olika former av
genomträng-ningsförlopp, och följaktligen bör man kunna
praktiskt utföra varjehanda undersökningar över
gummis permeabilitet etc.
Joniserande strålnings inverkan
på gummimaterial
Vid tillämpning av metoder med radioisotoper
är det av vikt att känna till radioaktiv strålnings
(liksom röntgenstrålnings) inverkan på
gummimaterial. Dessa frågor måste i själva verket vara
lösta, när man en dag står inför val av material
i kraftverk drivna av atomenergi. Å andra sidan
har man varit intresserad av att veta huruvida
man genom bestrålning kan påskynda eller
förbättra processer i gummifabrikationen.
I sådana fall måste man använda doser,
miljoner gånger större än de som förekommer vid
spårförsök av tidigare berörda typer. Davidson
och Geib10 har studerat dessa frågor genom
bestrålning i uranreaktor. De har knappast några
positiva resultat att meddela. Nästan all
inverkan av strålningen var av ondo; så t.ex.
minskade materialets draghållfasthet och dess
omätt-ning ökade. Polyisobutylen minskade i molvikt
medan naturgummi ökade något. Det torde vara
nödvändigt att närmare studera dessa fenomen.
Teknisk forskning
I detta avsnitt skall med teknisk forskning
avses sådana undersökningar, som är av direkt
betydelse för den tillverkade produkten eller för
tillverkningsprocessen. Sålunda inbegripes
en-gångsundersökningar, som görs under
driftförhållanden utan att dock på något sätt påverka
dessa.
Blandningsproblem
Blandningsprocesser i teknisk skala kan
studeras med radioaktiva spårmetoder. Särskilt för
tekniska ämnen av past- eller salvkaraktär,
suspensioner, fasta ämnen i pulver t.ex. inom
färgindustrin, torde de radioaktiva metoderna vara
verkligt nyttiga vid bedömning av
blandningsprocedurens effektivitet, eftersom de flesta andra
tillgängliga metoder är besvärliga eller
tidsödande. Detta gäller särskilt vid låg halt av den
intressanta komponenten.
Ett exempel har beskrivits av Johnston11’ 12 i
Harwell. Mjöl avsett till kreatursfoder skulle
försättas med vitamin till viss mycket låg halt.
Detta skedde med en blandningsapparat (fig. 1).
Vitaminet märktes med salt innehållande
natrium 24 (15 h halveringstid) i en mängd av 2mc/t
mjöl. Aktiviteten per viktsenhet studerades
sedan kontinuerligt med en direktvisande
GM-räknare placerad över transportbandet från
biandaren.
Om aktiviteten är konstant med tiden, är bland-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
