Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 25 augusti 1953 - Vingkonstruktioner för framtidens jaktlan, av Olle Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1953
609
Vingkonstruktioner för framtidens jaktplan
Civilingenjör Olle Ljungström, Linköping
Under andra världskriget och de efterföljande
årens kalla krig har takten i den flygtekniska
utvecklingen ständigt ökat och vi står nu inför en
epok, då flygning med överljudsfart ej längre
blir ett kortvarigt uppvisningsnummer för ett
fåtal utvalda provflygare utan blir daglig rutin
för militärflygare i många länder.
Som bekant tenderar moderna jaktplan att bli
allt större och tyngre och framförallt dyrare, en
tendens som blir alltmera markant då man
passerar det transsoniska området och börjar
producera verkliga överljudsjaktplan. Därmed
avses bemannade jaktflygplan som verkligen kan
fullfölja stridsuppdrag med varaktig
överljudsfart i horisontalflygning, i stigning och under
manövrer. Konstruktören ställs därvid inför
många svåra problem. Strukturen hos framtidens
flygplan avviker i många avseenden radikalt från
vad man hittills varit van vid, och kampen mot
ökande vikter blir allt hårdare.
De extremt höga farter och mycket stora
flyghöjder, som möjliggörs dels tack vare
tillgängliga reaktions- och raketmotorer, dels genom
uppnådda aerodynamiska forskningsresultat,
medför bl.a. krav på nya konstruktionsmaterial
och nya konstruktionsprinciper. Det är ett
faktum att den aerodynamiska och
flygmotortekniska forskningen på senare år tagit sådana
jättesteg framåt, att forskarna på material- och
konstruktionssidan nu måste ta krafttag för att
ej bli efter i utvecklingen.
Avsikten med denna uppsats är att belysa några
framtida strukturproblem med speciell
inriktning på ütformning av vingar för bemannade
flygplan av jakt- och attacktyp med flygvikter
av storleksordningen 5—15 t. Konstruktion av
flygande robotar för extremt höga farter, som
är ett problem för sig, främst på grund av
speciella säkerhets- och livslängdsfordringar,
kommer ej att behandlas här.
Några moderna vingformer
Moderna vingar kan, fastän de har samma yta,
ha mycket olika form (fig. 1). Den gamla
hederliga raka vingen med måttlig trapetsform
används fortfarande ej endast för snabba
under-ljudsflygplan utan även för överljudsflygplan,
bland vilka Bell X-l (Tekn. T. 1947 s. 269, 1948
s. 46, 1949 s. 134) är ett välkänt exempel. Raka
629.13.014.3 : 623.746.3
vingar för överljudsfart måste dock göras
mycket tunna. Man rör sig numera med profiler
vilkas tjocklek är mindre än hälften av de för
några år sedan vanliga värdena 14—16 %.
Vingens minimimotstånd (egentligen
vågmotstånds-andelen) vid överljudsfart är nämligen i stort
sett proportionellt mot profiltjocklekens
kvadrat, varför det är ytterst viktigt att välja denna
så liten som möjligt, helst icke mer än 5—6 %,
speciellt vid raka vingar, då man dessutom vill
uppnå högsta möjliga kritiska machtal, dvs.
största möjliga fördröjning av
motståndsökningen i det transsoniska området. Vid
underljuds-fart har profiltjockleken mycket mindre
inflytande på minimimotståndet.
För några år sedan upptäckte man att
bakåt-svepning av vingen till pilform gav många
fördelar, såsom höjning av det kritiska machtalet,
minskade momentändrings- och
trimningssvårigheter i det transsoniska området, vissa
gynnsamma aeroelastiska egenskaper, resulterande
exempelvis i minskade vindbylastfaktorer. Kraf-
Fig. 1. Några moderna vingformer; A rak vinge med
måttlig trapetsform, B pilvinge med måttlig pilvinkel, C
pilvinge med stor pilvinkel, D rak vinge med sidförhållande
ca 2, E deltavinge, F dubbel deltavinge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
