Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 25 augusti 1953 - Vingkonstruktioner för framtidens jaktlan, av Olle Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Deltaflygplanet Saab-210.
tig pilform i kombination med relativt stort
sid-förhållande innebär dock en betydande
viktsökning, vilken dock modereras något därigenom
att en pilvinge kan ges större profiltjocklek än
en jämförbar rak vinge.
En pilvingeplanform (fig. 1 B) med måttlig
pilvinkel används på underljudsreajaktplanet J 29
(Tekn. T. 1951 s. 625), en annan med 35°
pilvinkel förekommer ganska allmänt vid
trans-soniska jaktplan. För verkliga överljudsjaktplan
kommer troligen planformer liknande fig. 1 D
och E att dominera. Den raka vingen med
sid-förhållanden omkring 2 tillåter användning av
en mycket tunn profil med bibehållande av god
viktsekonomi. Deltaformen, som numera blir allt
vanligare, utmärker sig särskilt genom sin goda
viktsekonomi, främst beroende på att den
verkliga bygghöjden vid vingroten blir stor ännu vid
så små profiltjocklekar som 4—5 %.
Vid så gott som alla kända utländska
delta-vingade flygplanprojekt användes "enkel"
deltavinge med flygkroppens främre del utsträckt
långt framför vingframkanten. Vid Saab föredras
emellertid en planform med knäckt eller
"dubbel" deltavinge (fig. IF). Denna har ett flertal
fördelar, bland vilka. kan nämnas den
uppenbara vinst i låg vikt och nyttigt inre utrymme,
som uppnås genom att innervingen får särskilt
stor bygghöjd och till stor del sammansmälter
med kroppen. Saab-210 (Tekn. T. 1952 s. 82,
686) (fig. 2) är ett praktiskt exempel på denna
princip, som kan anses ge optimum ur
kombinerad motstånds-, utrymmes- och viktssynpunkt
vid den aktuella konfigurationen.
Vinggeometri och vingvikt
Valet mellan olika vingformer för ett nytt
projekt blir givetvis till stor del ett viktsproblem och
det är alltid tillrådligt att genomföra något slag
av optimalprestationsanalys med variation av
bl.a. vingens data inom en eller flera
"ving-familjer" innan den slutliga
projektkonfigurationen fastställes. Relativt enkla viktsfunktioner
kan uppställas för dylika vingfamiljer och med
dessas hjälp kan inflytandet av bl.a. vingyta,
profiltjocklek, sidförhållande, pilvinkel och
trapetsförhållande på flygplanets storlek, vikt och
prestanda studeras.
Vid en sådan projektanalys utgår man
lämpligen från en rationell vingviktsuppdelning
(Saab-praxis, fig. 3). För att ge en överskådlig
demonstration av några viktiga geometriska
parametrars inflytande på vingvikten (fig. 4), har
man som ordinata använt relativa vikter för
konstant vingarea (30 m2), konstant flygvikt
(7 500 kg) och brottlastfaktor nB (12).
Referensvingen med vikten 1 har sidförhållandet A = 4,
trapetsförhållandet <9 = Ct/Cr = 0,5, pilvinkeln
35° (på 25 %-linjen) och profiltjockleken 8 %
i flygriktningen. Samtliga vingar i vingfamiljen
antas ha samma trapetsförhållande och samma
principiella huvudstrukturuppbyggnad, med
undantag för deltavingarna, där exempelvis
trapetsförhållandet 0 — 0,1 valts.
Vingvikterna har beräknats med separata
formler för de olika delvikterna enligt uppdelningen
i fig. 3. Dessa formler har utarbetats på Saab
på grundval av ideella teoretiska
viktsfunktioner, vilka korrigerats statistiskt. De kan anses
gälla för moderna "rena" vingar, dvs. vingar
med enkel konventionell trapetsform, med i det
närmaste konstant profiltjocklek i
spännviddsled, fria från större urtag i den bärande
huvudstrukturen, samt utan stora koncentrerade
massor. Formlerna kan inom vissa gränser för
sidförhållande och profiltjocklek tillämpas på raka
vingar, pilvingar och deltavingar. Deras
principiella uppbyggnad är följande:
Torsionsmaterial:
Wwt = kt • S3/2. A3/2 • (f/c)-1,95 . qmax • (eos g>)0.6 •
•ft(9>,e,A) (i)
där Ww är vikten i kg, S vingyta i m2, A
sidförhållande, t vingprofiltjocklek, c körda, q
dynamiskt tryck i kp/m2, <p pilvinkel, Q
trapetsförhållande (förhållande mellan vingkordan Ct i
spetsen och vingkordan Cr vid roten), k
koefficient för empirisk delvikt.
Böjnings material:
Ideellt böjningsmaterial:
Wwbid = kb • Si/2• A3/2. w • nB • (f/c)-1 •
• (l/cos<*>)2,4. (7/(7) >fbie,9>) (2a)
Fig. 3. Vingviktsuppdelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
