Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 8 september 1953 - Helge Ericson †, av Hemming Johansson - Elkraftproduktionen i Schweiz, av F Ö - Försökssändningar med färgtelevision - Transistorer med flergallerfunktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
TEKNISK TIDSKRIFT
tiden visat sig allt mer nödvändig. Det må även omnämnas,
att det under Ericsons båda närmaste företrädare, Rydin
och Hamilton, i allt större omfattning fortskridande
överförandet av telefonnäten i såväl städerna som på
landsbygden till automatisk drift även under hans chefstid
med kraft fortsattes.
Som redan nämnts, lämnade Ericson redan efter en
jämförelsevis kort tid chefskapet vid Telegrafverket. När 1942
verkställande direktörsposten i Telefon AB L M Ericsson
blev ledig, fick Ericson erbjudande att övertaga den.
Synbarligen var han till en början rätt tveksam, huruvida
han ännu en gång borde utbyta statstjänsten mot en privat
anställning. Han beslöt sig emellertid för att acceptera
anbudet. Hans böjelse för produktivt arbete, av en
nekrolog-författare uttrycksfullt benämnd skaparglädje, som
måhända fått stark näring under verksamheten i Nynäshamn,
torde säkerligen ha påverkat detta för honom så allvarliga
avgörande. Alltnog, den 1 oktober 1942 trädde Helge
Ericson i spetsen för Ericsson-koncernen. Från denna post
avgick han den 9 juni i år, därtill föranlåten av sin genom
en svår sjukdom under årets första månader försvagade
hälsa. Vid nyssnämnda tidpunkt syntes han ha återvunnit
en del av de förlorade krafterna, och han ansåg sig därför
kunna mottaga uppdraget som ordförande i styrelsen och
jourhavande direktör. Sjukdomen kom dock åter och fick
övertaget, den 14 augusti kom döden.
Under Helge Ericsons något mer än tioåriga direktörstid
rådde vid Ericsson-företaget en sjudande verksamhet. På
grund av de förskjutningar och andra rubbningar på
handelsmarknaderna ej minst i fråga om telefonmateriel, som
ägde rum under världskriget och de därpå följande åren,
uppkom en för företaget gynnsam konjunktur. Denna blev
så stadigvarande, att produktionskapaciteten snart visade
sig vara i hög grad otillräcklig. Den måste ökas, om
bolaget skulle kunna fylla de krav, som ställdes på dess
leveransförmåga. Huru skulle detta vara möjligt under rådande
abnorma förhållanden: byggnadsreglering, brist på
arbetskraft och material, stegrade priser och löner? Tack vare
chefens klokhet och energi och hans förmåga att hos sina
medarbetare ingjuta förtroende och förståelse för sig själv
och sina förslag lyckades det dock att i stort sett
bemästra svårigheterna och tillfredsställa kunderna. För att
komma så långt hade man emellertid ej blott måst
utvidga de existerande fabrikerna utan även uppföra några
nya, huvudsakligen för speciella tillverkningar; vissa av
dessa förlades av olika skäl till landsorten. Samtidigt måste
man, för att på ett rationellt och effektivt sätt kunna
handha försäljningen och betjäna kunderna, på olika platser i
utlandet inrätta försäljningsbolag. Naturligtvis måste
chefen i sitt krävande arbete vid sin sida ha dugliga
medhjälpare; förmågan att finna sådana var också en för Helge
Ericson utmärkande egenskap. De utvidgningar, som här
omnämnts, drogo givetvis stora kostnader, men resultaten
visade sig i starkt ökade omsättningssiffror.
Som chef var Helge Ericson omtyckt; han var rättvis,
gjorde ingen skillnad på hög och låg samt ägde en
naturlig älskvärdhet och ett sätt att umgås med folk, som ingav
förtroende. Han visade stor omsorg om sina medarbetares
ej blott lekamliga utan även andliga välfärd, inrättade
undervisningskurser i såväl tekniska som andra ämnen,
understödde med råd och dåd personalens
fritidssysselsättningar, såsom idrott, skytte, föreläsningar,
musikunderhållningar m.m. Han ställde sig även mycket förstående till
framställningar om reellt stöd för dylika ändamål.
Helge Ericsons kapacitet togs även i anspråk för
allmänna värv. Så t.ex. fungerade han 1940—1941 som
ordförande i Statens Uppfinnarnämnd; 1941—1942 satt han
som ledamot i Statens Industrikommission, 1944 i Statens
Organisationsnämnd, 1947 i den stora handelsdelegationen
till Sydamerika. Även industriella och tekniska
sammanslutningar hedrade honom med sina uppdrag. Så invaldes
han 1941 i IVA och utsågs år 1952 till akademiens preses
från innevarande års början, ett ämbete, som han dock
ej koin att utöva. I december 1942 utsågs han till
ordförande i styrelsen för Stiftelsen Tekniska Museet, en
institution som han högt uppskattade, och åt vilken han
ägnade både tid och krafter; från denna post avgick han
efter tio år i december 1952. I Sveriges Industriförbund
var Ericson vice ordförande 1947 och ordförande 1949.
Den sammanslutning Helge Ericson längst tillhörde, var
Svenska Teknologföreningen, där han inträdde redan 1910
och där han kvarstod till sin död. Särskilt under
1920-och 1930-talen var han mycket intresserad av föreningens
arbete och beklädde olika poster inom den.
I styrelsen för avdelning E satt han som ledamot 1924—
1926 samt fungerade 1931—1933 som vice ordförande i
samma avdelning. 1934 var han åter ledamot i
avdelningens styrelse. I STF:s styrelse representerade han
avdelningen 1931—1934, de båda första åren som suppleant,
därefter som ordinarie ledamot.
Även i avdelning I var Ericson verksam; efter att 1936—
1938 ha varit ledamot av avdelningens styrelse valdes han
till vice ordförande för 1939. Samma år var han suppleant
i STF:s styrelse som representant för avdelning I.
Hemming Johansson
Elkraftproduktionen i Schweiz. Totala
elkraftkonsumtionen för driftåret 1951/52 var 13 250 MkWh varav 126
MkWh producerades i värmekraftverk och 541 MkWh
importerades. ökningen av totalförbrukningen från
föregående driftår var 6,7 ®/o. Den största ökningen visar gruppen
hushåll och hantverk med 8,4 %, därefter följer industri
med 5,5 ®/o och järnvägar med 4,3 °/o.
Förbrukningsutvecklingen från driftåret 1930/31, då den fullständigare
driftstatistiken börjar, framgår av följande tabell, där siffran
100 representerar elkraftproduktionen 1930/31:
Driftår Hushåll och hantverk Industri exkl. elpannor Järnvägar Totalt inkl.
förluster
1930/31 .. ... 100 33,7 100 48,6 100 17,7 100
1940/41 .. ... 150 32,4 162 50,6 150 17,0 153
1948/49 .. ... 290 42,4 214 45,0 164 12,6 228
1949/50 .. ... 310 44,3 209 43,1 168 12,6 233
1950/51 .. ... 344 41,8 262 46,3 185 11,9 271
1951/52 .. ... 373 42,6 277 45,8 193 11,6 290
Då prognosen för den framtida utvecklingen uppgjorts,
har den kraftiga ökningen under tioårsperioden 1940/41—
1950/51 betraktats som onormal, varför ökningshastigheten
antagits ligga närmare en aritmetisk än en geometrisk
progression. Som grund för prognosen har använts följande
tabell, som visar ökningen av förbrukningen exklusive el-
pannor:
Totalt Per Sr
MkWh MkWh
1910/11—1920/21 .................... ca 1 200 120
1920/21—1930/31 .................... ca 1500 150
1930/31—1940/41 ....................... 2 054 205
1940/41—1950/51 ....................... 4 519 452
1950/51—1960/61 .......... Uppskattat 3 762 376
Under produktionsåret 1961/62 beräknas
elkraftproduktionen bli 17 600 MkWh vid normal vattentillgång. Fortsätter
utbyggnaden av vattenkraften i samma tempo beräknas
produktionen 1980 uppgå till 28 000 MkWh, och all
utbyggbar vattenkraft är då utnyttjad (Bulletin SEV 1953
h. 6). F Ö
Försökssändningar med färgtelevision har utlovats av
National Broadcasting Co. i USA före årets slut.
Mottagare med 55 cm bildrör kommer att kosta 800—1 000 $.
Transistorer med flergallerfnnktion kan nu levereras,
meddelar en amerikansk firma. Transistorerna har två
eller tre mellanelektroder och är i första hand avsedda
för att användas i vissa typer av beräkningsmaskiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
