Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 8 september 1953 - Hänt inom tekniken - Deutsches Museum återuppbyggt, av Torsten Althin - Europeisk produktivitetsutställning och -kongress - TNC: 15. Kitt, cement, av JW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
663
Fig. 2. En av de restaurerade salarna i avdelningen för
elkraftteknik med Jonas Wenströms "gryta" i förgrunden;
grytan skänktes till Deutsches Museum 1925 av Asea.
ning sker under ledning av Karl Bässler. Han är arkitekt
och har varit knuten till museet i 30 år. Han kan sitt
museum även om han inte är museiman eller tekniker.
Givetvis har hans gestaltning av de upp-, om- och tillbyggda
museisalarna skett med den arkitektoniska effekten som
ledmotiv. I ruinstädernas Tyskland och inte minst i det
skönhetsälskande München finns ett större behov än förut
av "Schönheit in der Technik" samt estetiska värden i
salar, byggnader och stadsplaneringar. I det katolska
Bayern har man också starka krav på rummets
katedralmässiga utformning och logiska gestaltning. Följden är
att museiföremålen, de tekniska apparaterna, maskinerna
och demonstrationsanordningarna utvalts och
inkomponerats i museisalarna på ett annat och mera effektfullt sätt
än vad fallet var i det Deutsches Museum som, gestaltat
efter dåtidens smak, med äkta München-festivitas invigdes
1925. Intet är så hemskt eller olyckligt att det inte har
något gott med sig. Så också i detta fall. Deutsches
Museums ohyggliga skador har gett anledning till museets
omändring på ett mera genomgripande sätt och efter
friare linjer än vad fallet skulle ha varit om museet stått
kvar intakt efter det andra världskriget och endast
möblerats om i de för museiändamål enligt nutida uppfattning
ganska hopplösa gamla lokalerna.
Återuppbyggnaden i München, således inte enbart vid
Deutsches Museum, går ut på att det som göres skall vara
gediget och fullt tidsenligt. Allt annat får vänta så länge.
"Vi bygger som om det varit vi som vunnit kriget och vi
bygger för nästa generation så att det skall stå sig tekniskt
och estetiskt", var ett uttryck som mötte
Münchenrese-nären mer än en gång.
Redan nu är så mycket återställt och färdigmonterat att
det tar dagar och åter dagar att studera samlingarna.
Ändock är detta endast en liten del av museet, och det
beräknas, att minst tio års arbete och minst tio miljoner
mark ytterligare behövs, innan man kan säga att detta
museum, denna vallfartsort för ungdomar av alla åldrar,
återuppstått ur askan.
För en svensk är det en glädje att finna att John Erics-"
sons varmluftsmaskin, Gustaf de Lavals ångturbin och
hans divergerande munstycke av aktuellt intresse vid
raketflygningar, liksom Jonas Wenströms gryta har beretts
framträdande platser i skildringen av det tekniska
händelseförloppet. Flera svenska tekniska insatser kommer
senare allteftersom de olika avdelningarna blir iordningställda.
Vid det nämnda jubileumstillfället överlämnades av
Tekniska Museet en hyllningsadress till det jubilerande
museet, vilket livligt uppskattades av alla som förstår
betydelsen av ett internationellt samarbete mellan museerna. Ännu
mer uppskattat blev att från Sverige överlämnades en
gåva till Deutsches Museums samlingar. AB Imo-Industri
hade i elegant utförande tillverkat en genomskuren
Imo-pump som drives med en elektrisk motor. Den
överlämnades till museet av AB Imo-Industris direktör G F
Jakobsson och Tekniska Museets direktör. Den fick omedelbart
plats i avdelningen "Maschinenbau". Där kommer den att
för museibesökarna från hela världen visa en
toppresta-tion av svensk ingenjörskonst och industri. Den kommer
också att vara ett minnesmärke över konstruktören Carl
Montelius och över den man som med framsynthet och
seg uthållighet förde konstruktionen framåt från idé till
industriell produkt, nämligen Bengt Ingeström. Så strängt
som urvalet numera är i detta internationellt lagda
museum, där ingen viktig länk i den utvecklingshistoriska
kedjan får saknas, är det en heder för vårt land att vara
väl representerat. När så sker är det samtidigt ett
påtagligt vittnesbörd om svensk ingenjörskonsts framträdande
plats i det stora sammanhang som bildar nutidens
tekniska status. Torsten Althin
Europeisk produktivitetsutställning och -kongress.
Europarådet, OECE och Europarörelsen anordnar i
Strasbourg den 14 maj—7 juni 1954 Exposition Européenne de
la Productivité. Utställningen, som närmast skall vara en
metodutställning, avser att främja den europeiska
gemenskapskänslan inom produktionens område och ge tillfälle
till intereuropeiskt utbyte av metoder som avser att öka
produktionen. Inga nationspaviljonger förekommer.
Utställningen omfattar bl.a. följande sektioner:
livsmedelsproduktion; energi; gruvor, metaller och legeringar;
transport; byggnader och allmänna arbeten; textil och läder;
mekanisk industri; elektroindustri; kemisk industri; trä,
papper och cellulosa; handel och distribution; offentliga
inrättningar.
Samtidigt med utställningen anordnas en
produktivitets-kongress, avsedd för företagsledare, tjänstemän och
arbetare som intresserar sig för produktivitetens tekniska och
mänskliga problem. Gruppbesök anordnas till ur
produktivitetssynpunkt intressanta europeiska företag.
Upplysningar erhålles genom utställningens
generalkommissariat, 101 rue de Prony, Paris 17e.
TNC
15. Kitt, cement
I svaren på en rundfråga om den rätta innebörden och
användningen av orden kitt och cement visade sig så
gott som full samstämmighet råda i fråga om
huvudskillnaden mellan de båda begreppen. Denna skillnad har stöd
i betydelsen av de ord i vissa fornspråk som utgör de
båda termernas ursprung. Kitt är sålunda
begreppsmässigt besläktat med kåda, lack, gummi o.d., medan cement
har grundbetydelsen huggen sten, varur senare framgått
betydelsen murbruk, som under medeltiden bereddes av
sönderkrossat tegel, kalk och vatten.
Ordet kitt är alltså mest berättigat för degartade massor
som visserligen snart hårdnar men (under lång tid)
behåller en viss elastisk eller plastisk eftergivlighet, så att
de även i samband med föremål av trä o.d. lämpar sig
som fogtätnings- och hålfyllningsmedel och ibland även
bindemedel. En typisk art av kitt är fönsterkitt, berett av
krita och linolja.
Ordet cement bör användas om pulverformiga,
oorganiska material som tillsammans med vatten ger en
mur-bruksartad massa vilken inom kort stelnar till
stenhårdhet, så att massan kan användas till framställning av
gjutgods eller som bindemedel mellan stela kroppar (sten
o.d.) och givetvis även för utfyllning. Det för
byggnadsändamål använda vanliga slaget av cement,
portlandscement, framställes genom bränning av en blandning av kalk
och lera och pulverisering av den så erhållna produkten.
Tyskan har ordet "Kitt" med ungefär samma användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
