Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 15 september 1953 - Överstegring och maximal lyftkraft hos pil- och deltavingade flygplan, av Hans Olof Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
671
• •
O ver stegring och maximal lyftkraft
hos pil- och deltavingade flygplan
Civilingeniör Hans Olof Palme, Linköping
Den stora betydelse vingens maximala lyftkraft
i landningen har för bestämning av ett flygplans
vingbelastning och därigenom indirekt för dess
fartprestanda har medfört dels att vingars
över-stegringsegenskaper och maximala lyftkraft
blivit föremål för en omfattande forskning och
dels att en mångfald metoder utvecklats för att
höja denna lyftkraft, överstegringsproblemen
vid tvådimensionell strömning (profiler) finns
väl utredda och sammanfattade genom en serie
amerikanska undersökningar. Motsvarande
problem vid tredimensionell strömning, speciellt vid
pil- och deltaformade vingar, är förhållandevis
sämre utredda, även om en omfattande litteratur
med otaliga mätvärden på senare år inkommit.
Denna litteratur ävensom ett antal opublicerade
svenska undersökningar har underkastats en
systematisk granskning. Avsikten med denna
granskning har varit att erhålla ungefärliga
värden på den lyftkraft, som kan användas i
landningen på flygplan med vingar av olika typer.
Definitioner
En vinges form kan enligt fig. 1 definieras av fyra
storheter: sidförhållandet A, pilvinkeln fp, trapetsförhållandet
samt relativa tjockleken r. I övrigt skall genomgående
användas flygteknisk standardnomenklatur enligt
amerikansk praxis. Vingegenskaperna refererade till
strömningens dynamiska tryck och vingens area återges sålunda
i koefficientform: Cl, Cm och Cd för lyftkrafts-,
längs-moments- resp. motståndskoefficienterna. På liknande sätt
återges lokala tryck av koefficienten Cp. Inflytandet av
luftens viskositet representerad av Reynolds tal R skall
behandlas, medan dess kompressibilitet försummas..
Överstegringsegenskaper hos profiler
Diskussionen om överstegringen vid ändliga
vingar kan lämpligen inledas med en resumé av
överstegringsproblemen vid profiler och av de
grundtyper av överstegringsförlopp som där
finns. Vi stora anfallsvinklar på en profil
utbildas ett markerat tryckminimum vid översidan
av profilframkanten, fig. 2, och den positiva
tryckgradienten bakom detta kan förorsaka
avlösning av gränsskiktet, varigenom profilen
överstegras. Det gränsskikt som når tryckminimum
är laminärt. Vid den positiva gradienten kan
detta gränsskikt antas göra endera av fyra sa-
533.6.691.11
629.13.014.311
ker: avlösas i laminär form och ej återanligga,
avlösas och sedan återanligga omedelbart eller
efter viss sträcka, övergå i turbulent form och
sedan avlösas eller övergå i turbulent form och
ej avlösas. Det sistnämnda fallet blir likt det
med omedelbart återanliggande laminärt
gränsskikt och ger ingen överstegring.
Samtliga dessa fall förekommer, dock enligt ett
visst schema. Tre grundtyper av
överstegringsförlopp kan sålunda särskiljas, fig. 2 och 3:
A vid tjocka profiler (r> 15 %). Gränsskiktet
övergår i turbulent form och avlöses nära
bakkanten på profilen. Avlösningspunkten flyttas
successivt framåt vid ökande anfallsvinklar,
varigenom lyftkraftskurvan avkrökes till dess
ett maximum nås.
B vid medeltjocka profiler (8<r<15 %).
Omedelbar återanliggning av laminär avlösning
("kort bubbla") upphör vid viss anfallsvinkel
och fullständig avlösning ända från framkanten
utbildas momentant. Lyftkraftskurvan blir linjär
till maximum, vilket kan vara större än vid A.
C vid tunna profiler (t < 6 à 8 %). Vid viss
anfallsvinkel uppstår laminär avlösning, som
icke omedelbart återanligger utan först efter viss
sträcka ("lång bubbla").
Återanliggningspunk-ten förskjutes med ökande anfallsvinkel
successivt bakåt, varigenom lyftkraftskurvan avkrökes
till ett maximum, som är lägre än i övriga fall.
Vilken av dessa överstegringstyper som uppstår
blir i första hand beroende av två faktorer:
tryckfördelningens form och Reynolds tal.
Tryckfördelningens form speciellt vid framkan-
Fig. 1. Definition av vingparametrar på normal
trapets-vinge; vingarea S, sidförhållande A = b’/S,
trapetsförhållande = Ct/Cs, pilvinkel <p, relativ profiltjocklek x = d/c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
