- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
716

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 29 september 1953 - Ytjämnhetsmätning, av Bo Lindbeck och Axel Mannheimer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

716

TEKNISK TIDSKRIFT

Ytjämnhetsmätning

Civilingenjörerna Bo Lindbeck och Axel Mannheimer, Göteborg

I Sverige utkom 1947 två SMS-blad 671 och 672
behandlande standard för ytjämnhet.
Förmodligen användes denna standard ej i den
utsträckning som den borde En av orsakerna härtill torde
vara att de möjligheter som i dag står till buds
att kontrollera ytjämnheter enligt standarden ej
är tillräckligt allmänt kända. Under de senaste
åren har emellertid många mätinstrument för
bestämning av ytjämnhet framkommit. I det
följande skall några av de praktiskt användbara
instrument som finnes tillgängliga i handeln
beskrivas.

Enheter

I den svenska standarden anges tydligt att
denna endast avser de mikrogeometriska
avvikelserna, kännetecknade av ytans profildjup H,
fig. 1, bestämd för en viss referenslängd. Hur
lång denna referenslängd skall vara anges
emellertid ej. I praktiken användes vanligen
referenslängden 1 mm, längre eller kortare sträckor
kan dock förekomma beroende på de
makrogeo-metriska felen.

Profildjupet H enligt svensk standard har inte
något entydigt samband med det kvadratiska
medelvärdet hrms eller det algebraiska
medelvärdet have som båda uttrycks i mikrotum (p,").
Kurvform, volymfaktor och bärkurva inverkar
på detta samband, och i litteraturen finns en
mängd resultat från utredningar gjorda på detta
område. I allmänhet är hrms-värdet 10 à 20 %
högre än /iat,e-värdet. För praktiskt bruk och för
ytor tillverkade enligt gängse
bearbetningsmetoder är H: hrms = 1: 10 {H i jj, och hrms i ii"),
dvs. hrms = 50 jx" motsvarar profildjupet H =
5 ß. Schlesinger har i ett normförslag angivit
värden på 1: 8 för finare ytor och 1: 20 för
grövre, och normförslaget tar även hänsyn till
bearbetningsmetoden, då kvoten visat sig vara olika

531.717.8

för exempelvis slipade och svarvade ytor. Det
riktigaste sambandet mellan hrms, have och H
erhålls genom mätning på ett och samma
arbetsstycke.

Ett hrms-värde eller have-värde uttryckt i kan
således ej direkt omräknas till profildjup i p,
genom multiplikation med relationstalet 0,0254.
Detta bör observeras, då det ofta förekommit att
en sådan omräkning gjorts av personer, som ej
känt till ovan relaterade förhållande. En god
regel är, att ett mätresultat erhållet från en
ytjämnhetsbestämning allid skall anges i
instrumentets enhet. Dessutom bör framgå om
mätningen avser kurvans profildjup H eller dess
medelvärde hrms eller have.

Mätmetoder

Det billigaste sättet att konstatera, om en yta
fyller vissa ytjämnhetsfordringar, är att
jämföra den med ytnormaler med känt profildjup.
Därvid kan man antingen använda i handeln
förekommande ytnormaler eller tillverka egna.
De kommersiellt tillverkade normalerna har i
regel en serie normalytor med olika profildjup.

Jämförelsen kan ske t.ex. genom skrapning
med nageln, med tänderna eller med en
ping-pongboll eller helt enkelt genom iakttagelser med
obeväpnat öga. Faran är emellertid, att man med
dessa subjektiva metoder gör en felbedömning,
särskilt då olika bearbetningssätt förekommer
på prov- och på normalytan. En liten ändring i
ytans karaktär kan, trots oförändrat profildjup,
förorsaka avsevärda felbedömningar.

Vid masstillverkning kan man med objektiva
mätdon bestämma några arbetsstyckens
profildjup och därvid se till att ett arbetsstycke har
det maximalt tillåtna profildjupet, medan ett
annat med lägre ytjämnhetsvärde eventuellt läggs
som undre gräns för att inte tillverkningen onö-

Fig. 1. Principskiss för
mikrogeometriska ytavvikelser; L
referens-längd, H profildjup.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:51:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free