Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 29 september 1953 - Ytjämnhetsmätning, av Bo Lindbeck och Axel Mannheimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
TEKNISK TIDSKRIFT
horisontella, fig. 2. Vertikal förstoring på upp
till 100 000 gånger används, medan den
horisontella förstoringen i regel stannar vid 100 gånger.
Vid släpnålsinstrument utsätts både nålen och
ytan för höga påkänningar. Vid
stegnålsinstru-menten undviks friktion och tangentialkrafter
mellan ytan och nålen genom att den senare
lyfts upp från ytan för varje sidförflyttning. Vid
varje beröring ined ytan avläses nålens höjdläge
och värdet inprickas i ett diagram (Woxéns
yt-indikator). Läget kan även registreras
fotografiskt under kontinuerlig frammatning av
mät-objektet och med ett mycket stort antal
nålförflyttningar per tidsenhet (Oberflächenmessgerät
nach Forster).
Vid alla nålinstrument bör följande
synpunkter beaktas. Nålens nosradie skall vara
tillräckligt liten i förhållande till ytfelens utsträckning,
fig. 3, men samtidigt så stor att den inte under
inverkan av mätbelastningen skadar ytan. På
instrument för verkstadsbruk torde som regel en
nosradie av ca 10 ji vara tillräckligt liten, men
för laboratoriebruk förekommer radier ned till 1
à 2 fi. I båda fallen har man att räkna med
tryck-påkänningar i mätobjektets ytskikt på 600—700
kp/cm2. Mätbelastningen är vanligtvis 1—0,1 g.
Nålen bör vidare röra sig praktiskt taget
friktionsfritt i förhållande till sitt fäste, dvs. vara
upphängd i bladfjädrar eller membran. Vikten
av nål och övriga rörliga delar skall vara så liten
som möjligt och det rörliga systemets
egenfrekvens bör väljas så, att risken för
okontrollerbara svängningstillstånd blir minsta möjliga.
Profilometer
Profilometern, fig. 4, som tillverkas av Micrometrical
Manufacturing Co., USA, består av tre huvuddelar, en
elektromagnetisk givare, fig. 5, en förstärkare och ett
visarinstrument. När givaren förs fram över mätobjektet
tvingas dess nålspets följa ytans oregelbundenheter,
varvid nålen, som är stelt förbunden med en spole, utför
vertikala rörelser. Eftersom spolen befinner sig i ett
magnetfält överförs ytans ojämnheter till elektriska
spänningsvariationer. Efter lämplig förstärkning ger dessa
upphov till ett visarutslag (hrms).
Givaren har två utbytbara stöd med så stor nosradie, ca 25
mm, att de glider fram på ytans toppar, i stort sett
parallellt med profilkurvans medellinje, oberoende av om ytan
är plan eller ej. Nålen, som har nosradien 12,5 ,u, är
upphängd i bladfjädrar på ett sådant sätt att den automatiskt
inställer sig på rätt nivå, oberoende av om mätningen sker
i ett hål eller längs en axel, för att sedan utföra små
rörelser kring detta läge. Då nålen inställes till rätt nivå
rör den sig relativt bladfjädrarna, varför nålbelastningen
0,2 g, som erhålles med hjälp av en spiralfjäder kan hållas
mycket nära konstant.
Fig. 7. Talysurf.
Fig. 8.
Don för
mätning
av
buktiga
ytor vid [-Talysurf.-]
{+Taly-
surf.+}
Fig. 5. Givare till Profilometer;
A spole, B stöd, C nål.
Fig. 6. [-Surf-indi-kator.-]
{+Surf-
indi-
kator.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
