Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 29 september 1953 - Erfarenheter av svensk ytjämnhetsstandard, av Alf Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
tränad personal får utföra mätningarna.
Härigenom minskas också risken för skador på
apparaturen.
Rutinmässig kontroll äv ytjämnheten
förekommer i följande fall. När en viss detalj sättes i
produktion, måste enligt bestämmelserna den
första biten måttkontrolleras och befinnas riktig
innan de andra får tillverkas. I samband härmed
uppmätes även ytjämnheten. Om profildjupet
får överstiga 6 fi, tas dock endast stickprov.
Av det sagda framgår, att endast en bråkdel
av produktionsdetaljerna mäts. Frågan om rätt
eller fel ytjämnhet avgörs alltså fortfarande i
allmänhet genom subjektiv bedömning. När första
biten kontrolleras är emellertid maskinarbetaren
av naturliga skäl en intresserad åskådare, och
han får härigenom en ofta återkommande
träning av sin bedömningsförmåga. Det väsentliga
är emellertid att all personal får samma
måttstock att gå efter, vilket medfört en
samstämmighet i uppfattningen, som varit mycket
välgörande. En av de största fördelarna med standarden
torde också vara, att den nedbringat
diskussionerna om vad som är rätt och fel till ett
minimum.
En annan och mer direkt vinst är att
justeringsarbetena har minskat avsevärt. Förr hände
det ofta att en yta ej ansågs acceptabel vid
slut-avsyning och så skickades detaljen ut för
putsning eller dylikt. Numera är detta ej så vanligt,
ty produktionspersonalen kan bättre än förr
bedöma ytkvaliteten, och kontrollpersonalen kan
ej heller komma med oriktiga fordringar.
En 100 % kontroll av ytjämnheten har
tillgripits på enstaka detaljer när förhållandena
påkallat särskilt stor vaksamhet, t.ex. när
skärningar rapporteras. Skulle ett sådant läge
dessutom föranleda konstruktionsavdelningen att
skärpa ytjämnhetskraven, så är det ändå en
lättnad för produktionssidan att den fordran som
fastställes står fast och inte ändrar sig under
trycket av osäkerhetskänslan. Vid vissa
lagringar av stålaxlar i magnesiumbussningar
inträffade t.ex. för en tid sedan funktionsstörningar.
Kraven på axlarnas ytjämnhet skärptes från
2,5 ß till 1,6 ju, resp. 1 n. En 100 %
produktionskontroll infördes och bibehölls tills tillräcklig
erfarenhet vunnits. I sådana situationer är
ytmät-ningarna till stor nytta och anses nu nära nog
oumbärliga.
Frågan om vilken ytjämnhet som kan
innehållas vid olika bearbetningsmetoder är lika
intressant som svaret är skiftande. Var och en som
sysslat något med hithörande problem vet att den
uppnådda ytjämnheten i större eller mindre grad
är beroende av alla faktorer, som påverkar
spån-avskiljningen. Vid svarvning exempelvis kan
med säkerhet på alla stadier erhållas profildjup
inom området 1—1 000 fi, beroende på använd
maskin, skärhastighet, matning, eggskärpa, nos-
723
Fig. 4. Profildjup vid fräsning av Nimonic-material med
valsfräs; skårhastighet 5,3 m/min, matning 21,4 mm/min,
skärdjup 0,7 mm; o, X, • representerar olika skär
oljeemulsioner.
radie, skärvätska, det bearbetade materialet etc.
Försöker man ge en tabellöversikt över
metodernas möjligheter blir denna därför endast en
approximation, vilken uppfattad som sådan dock
kan vara mycket värdefull.
I svenska tekniska tidskrifter har flera
utmärkta tabeller publicerats, vilka dock utan tvivel
kan förbättras så att de ger anvisningar om hur
bearbetningens olika faktorer påverkar
ytjämnheten. Detta blir emellertid ett synnerligen
omfattande arbete, som ej skall försökas här. Några
data om vad som gäller för Svenska Flygmotor
AB:s tillverkningar torde dock böra relateras.
Slätsvarvning: I magnesiumlegeringar blir profildjupet
2,5—10 fi och i aluminiumlegeringar och tunga metaller
ligger det något högre. Rostfria austenitiska stål har 6—
16 ,fi. I övriga stål överstiger profildjupet ganska ofta 16 ,ii
men sällan 25 fi.
Borrning: Ytjämnheten mäts sällan; 25 fi kan i de flesta
fall innehållas.
Brotschning: I stål får man 4—10 ju, i gjutjärn 10—20 ji\
vid enskärsbrotschning får man 1—2,5 ju.
Slipning: Vid finslipning i stål blir profildjupet i
allmänhet 1—2,5 fi; enstaka värden till högst 6 ji förekommer.
Vid polerslipning får man 0,4—1 ,fi.
Polering: Profildjupet blir 0,6—1,6 fi.
Läppning: Profildjupet blir 0,1—1 fi.
I anslutning härtill kan nämnas att
ytmätning-ar är till nytta vid vissa bearbetningsprov. En
gång gällde det t.ex. att bestämma inverkan av
en kort våtblästring av eggen på vissa hyvelstål.
Mätningarna visade att profildjupet på skärstålet
minskade från i runt tal 2 till 1 fi. Utmärkta
bearbetningsresultat uppnåddes, och det är
sannolikt att verktygets förbättrade ytjämnhet till stor
del förklarar detta.
En annan gång gällde frågan att utprova
lämplig skärvätska. Inverkan på ytjämnheten är
därvid väsentlig, och vid ett fräsningsprov, där alla
faktorer utom skärvätskan hölls konstanta,
uppmättes profildjupet på de framställda detaljerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
