Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 13 oktober 1953 - Industriell separering av kolväten genom adsorption, av Kåre Hannerz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1953
757
Industriell separering av kolväten
genom adsorption
Civilingenjör Kåre Hannerz, Stockholm
Den kemiska teknikens lavinartade utveckling
under de senaste årtiondena har medfört ett
ständigt ökat krav på renare utgångmaterial för
syntesprocesser och lösningsmedel. Likaså har
kraven på motorbränslets kvalitet ökat starkt.
Detta gör att de olika separationsprocesserna
kommit att inta en alltmer central ställning inom
den kemiska industrin. Särskilt gäller detta inom
en del av den kemiska industrin, där
separationsproblemen sedan gammalt varit viktiga,
nämligen petroleumindustrin.
Den klassiska separationsmetodiken,
huvudsakligen baserad på destillation, är numera
otillräcklig för att utföra de mera avancerade
separationer som t.ex. isolering av aromater och
olefiner ur fraktioner med trångt
kokpunktsintervall utgör. En rad andra förfaranden har därför
börjat vinna terräng, bl.a. azeotrop och
extrak-tiv destillation (Tekn. T. 1946 s. 1307, 1951 s.
181), extraktion med lösningsmedel samt
adsorption ur vätskefas och gasfas "hypersorption".
Kromatografisk analys
av kolväteblandningar
Redan vid början av petroleumkromatografins
(Tekn. T. 1953 s. 645) utveckling var man på
det klara med de stora möjligheter till teknisk
användning, som stod öppna. I och med
utnyttjandet av silikagel som adsorptionsmedel i
början på 1920-talet hade man fått en för tekniska
ändamål lämpad adsorbent, och utvecklingen
väntades ske mycket snabbt. Redan 1927 lär ett
amerikanskt raffinaderi ha använt passage
genom en rörlig bädd av silikagel för avlägsnande
av polymerisationsbenägna och svavelhaltiga
ämnen i bensin1.
Den adsorptiva separationen har emellertid
först under de allra senaste åren blivit av
nämnvärd betydelse inom petroleumindustrin. Detta
beror på att adsorption visat sig vara en tekniskt
ganska svårbehärskad process. För att få den att
fungera ekonomiskt måste inan nämligen ställa
mycket stora krav på jämn kvalitet både hos
adsorbenten och den blandning som skall sepa-
Litteraturundersökning, utfërd vid KTH:s Institution för teknisk
organisk kemi.
661.715.066 : 541.183
reras. Tyvärr har arbetena på tekniska
adsorp-tionsprocesser omgivits med ganska stor
sekretess, varför en sammanfattning av utvecklingen
inom området mest får karaktären av en
patent-översikt.
Kontinuerliga förfaranden
Redan på ett tidigt stadium insåg teknikerna
analogin mellan separation genom adsorption
och andra tvåfasmetoder, t.ex. destillation. Man
gick därför från början in för att anordna den
adsorptiva separationen som en kontinuerlig
process, precis som destillation, som inom
petroleumindustrin nästan alltid utförs kontinuerligt.
Det finns ett stort antal patent och flera
publikationer med förslag till dylika processer.
Vid en i egentlig mening kontinuerlig
adsorp-tionsprocess skall både lösning och adsorbent ha
rörelse relativt apparaturen. I detta fall kan
nämligen processvariablerna vara konstanta med
tiden i varje punkt av apparaturen, precis som
vid kontinuerlig destillation. Man kan då få en
fullständig separation av två komponenter, eller
en uppdelning av ett flertal komponenter i två
skarpa fraktioner, om man gör
adsorptionsko-lonnen tillräckligt lång.
Vill man separera ett flertal komponenter får
man alltså använda flera kolonner. Teorin för
igångkörning och drift av kontinuerliga
adsorp-tionskolonner har utvecklats av Rossini och hans
forskargrupp2 vid National Bureau of
Standards, där en stor del av det grundläggande
arbetet över adsorptiv separering av
petroleumkolväten utförts.
Man använder i princip en bädd av adsorbent,
som rör sig i motsatt riktning mot
vätskeströmmen3. Vanligen låter man adsorbent falla genom
den uppåtströmmande vätskeblandningen.
Denna släpps in ungefär på mitten av
separationskolonnen. Nedtill desorberas de på gelet
adsor-berade kolvätena och större delen sänds åter
uppför kolonnen. Detta motsvarar återflödet vid
destillation. Mängden adsorbent, som tillsätts per
tidsenhet upptill i kolonnen, motsvarar
uppkok-ningshastigheten. Upptill avgår den svagt
adsor-berbara delen av blandningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
