Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1953 - Lättmetall inom flygindustrin, av Ivar Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 oktober 1953
781
Lättmetall inom flygindustrin
Civilingenjör Ivar Weibull, Linköping
Flyget har under många år varit det mest
typiska användningsområdet för lättmetall. Det
har också lämnat de flesta bidragen till
lättmetallernas utveckling. Under fredstid är det
emellertid kvantitativt inte så betydande, som
man kanske ofta föreställer sig. Sålunda uppgav
Alcoa för år 1946, att 14 % av dess
aluminiumproduktion gick direkt till transportändamål.
Därav tog flyget en icke närmare angiven men
säkerligen stor del. För byggnadsändamål
användes däremot 18 % av produktionen. När det
gäller magnesium och ännu mera titan, är flyget
emellertid en avsevärt större konsument.
Egenskaper och användning
Det förnämsta skälet till lättmetallernas stora
användning inom flygindustrin är deras lätthet.
Att denna inte är allena saliggörande, bevisas
dock av det faktum, att ganska många
flygplansdetaljer tillverkas av stål och andra tunga
metaller. Om man bortser från titan, som ännu är en
nykomling, begränsas lättmetallernas
användning framförallt av följande omständigheter:
höghållfasta aluminiumlegeringar har
otillfredsställande svetsbarhet. Svetsning medger ofta
Föredrag i Svenska Teknologföreningen den 27 mars 1953.
669.7.0 : 629.13
eleganta och utrymmesbesparande
konstruktioner, som alltså vid högre hållfasthetskrav måste
utföras av stål;
i ett flygplan är det ofta ont 0111 plats, och stål
kräver för samma hållfasthet mindre volym än
lättmetall. Av detta skäl föredras oftast stål för
överföring av koncentrerade laster, såsom i
ving-beslag, bultar, motorupphängning etc.;
den relativt låga hårdheten och slitstyrkan
begränsar användningen av lättmetall i
motordetaljer, mekanismer, vapen m.m.;
låg hållfasthet vid högre temperatur begränsar
användningen i motorer och blir om några år
kritisk även i flygplanet.
Lättmetall — aluminium- och
magnesiumlegeringar — används inom flygindustrin i form av
plåt, sprutade profiler och stångmaterial,
gjutgods och smiden. Det rör sig nästan uteslutande
om legerat material, eftersom renaluminium och
renmagnesium har alldeles för låg hållfasthet.
Under årens lopp har ett stort antal legeringar
sett dagens ljus och delvis åter försvunnit. I
stort sett har vissa huvudtyper (tabell 1) hävdat
sig och går igen överallt. Beteckningarna i tabell 1
överensstämmer i huvudsak med de amerikanska
eller engelska.
Tabell 1. Aluminium- och magnesiumlegeringar för flygplan och flygmotorer
Legerings- typ Beteckning Halt legeringsmetaller [-Sträckgräns-] {+Sträck- gräns+} kp/mnr [-Brottgräns-] {+Brott- gräns+} kp/mm2 [-Förlängning-] {+För- längning+} °/o
Cu °/o Si % Mg °/o Mn % Fe °/o Ni °/o Zn °/o Al °/o övriga °/o
Al-Mn 3S 1,3 11 13 6
Al-Mg 52S 2,5 0,25 Cr 21 24 6
Al-Mg-Si Pantal 1,0 0,8 0,7 22 28 10
Al-Si Silumin 12 0,5 0,5 18 22 1
Al-Cu-Mg 24S 4,5 1,5 0,6 28 42 10
14S 4,4 0,8 0,4 0,8 37 42 7
A17S 2,3 0,5 18*
M-Cu-Fe-Ni RR50 1,0 2,5 0,1 1,0 0,9 0,2 Ti — 16 2
RR58 2,2 1,5 1,0 1,2 0,1 Ti 31 42 6
Al-Zn-Mg 75S 1,6 2,5 5,6 0,3 Cr 42 50 8
Mg-Mn MIA 2,0 8 19 12
Mg-Al-Zn AZ31 0,3 1,0 3,0 20 27 4
A9V 0,3 0,5 8,5 9 17 4
Mg-Zr ZK60 5,5 0,7 Zr 25 31 4
Z5Z 4,5 0,7 Zr 14 20 4
ZRel 2,8 3 Re 8 11 2
* skjuvbrottgräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
