Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1953 - Fluorföreningar, av SHl - Slarvig robot, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
862
TEKNISK TIDSKRIFT
Fluorföreningar. Några av de mest originella ämnen,
som modern teknik förfogar över, är fluorföreningar, vilka
utnyttjas i stor utsträckning bl.a. i kylmaskiner som
värmeöverföringsmedium och för framställning av plaster. Man
väntar emellertid att få ännu större glädje av dem i
framtiden (Tekn. T. 1952 s. 850).
Råmaterialet för fluor och fluorföreningar är framför
allt flusspat (kalciumfluorid). Det används inom kemisk
industri men också bl.a. av stål-, aluminium-, petroleum-,
glas- och emaljindustrierna. Den kvalitet, som utnyttjas i
kemisk industri, är renad till en kalciumfluoridhalt av
98 Vo och får inte innehålla mer än 1 ®/o kiseldioxid. I
USA förbrukades under 1950 390 000 t flusspat varav ca
42 % gick till kemisk industri, 42 "/o till
aluminiumframställning, 6 °/o till stålverken, 6 ®/o till petroleumindustrin,
2 "Vo till glasbruken och 2 "/o till diverse industrier.
Naturlig kryolit är en annan råvara för fluor, men den
finns bara på Grönland i brytvärd mängd. Den har mycket
hög fluorhalt (54,4 "/o) men är dyr och tillgänglig endast
i begränsad mängd. Den används därför inte för
framställning av fluorkemikalier.
Råfosfat kan i framtiden bli en viktig råvarukälla för
fluor. Det innehåller nämligen ca 3,5 % fluor varav
ungefär hälften kan utvinnas vid superfosfattillverkningen
(jfr Tekn. T. 1953 s. 340). Med dennas nuvarande
omfattning i USA skulle den kunna ersätta omkring hälften av
landets behov av flusspat. För närvarande utvinns fluor
emellertid bara vid två större amerikanska
superfosfat-fabriker. I USA finns ett stort antal små fabriker vid vilka
fluorutvinning inte lönar sig.
Fluorvätesyra framställs genom behandling av flusspat
med svavelsyra. Den är det ojämförligt viktigaste
utgångsmaterialet för framställning av fluorföreningar. Ungefär
2,4 t 98 % flusspat behövs till 1 t 100 Vo fluorvätesyra.
USA:s tillverkningskapacitet var 1951 43 000 t/år syra, och
man har satt som mål en utvidgning till 60 000 t/år. Utom
som råmaterial för fluorkemikalier används fluorvätesyra
för etsning och polering av glas, till betning av rostfritt
stål och vid sur alkylering av petroleumprodukter till
flygbensin.
Elementär fluor framställs och säljs komprimerad i tuber
av en amerikansk firma. Den används mest för
forskningsändamål, som raketbränsle och vid tillverkning av vissa
fluorider.
Organiska fluorföreningar var de första som tillverkades
i stor skala. Freonerna kom nämligen i marknaden 1930.
De är klorfluorderivat av metan och etan och har givits
beteckningarna Fil för CC13F, F12 för CC12F2, F21 för
CHC12F, F22 för CHC1F2, F113 för CC12FCCIF2 och F114
för CCJF2GC1F2. Freonerna används som kylmedium och
som drivmedel i aerosolförpackningar (Tekn. T. 1953
s. 316).
År 1946 kom två nya fluorderivat av etan, nämligen
CH3CHF2 och CH3CC1F3, som betecknats Genetron 100
resp. 101. De används för samma ändamål som freonerna.
Under 1953 har ytterligare två föreningar liknande Fil
och F12 kommit i handeln i USA under namnen Genetron
11 och 12.
Klorfluorkolväten får man genom behandling av ett
klor-kolväte eller acetylen med fluorvätesyra, i förra fallet med
antimon som katalysator (Tekn. T. 1952 s. 1049). Vid
framställning av freoner med en kolatom utgår man sålunda
från koltetraklorid. Genetron 100 får man av acetylen och
fluorvätesyra; produkten ger med klor Genetron 101
tillsammans med ett antal biprodukter.
Fluorkolväten har på senare tid börjat tillverkas enligt en
elektrokemisk metod (Tekn. T. 1952 s. 850). De har
mycket originella egenskaper och har föreslagits till många
ändamål.
Fluorkiselsyra och kiselfluorider framställs inte av
fluorvätesyra utan är biprodukter vid framställning av
superfosfat. Vid denna får man nämligen en gasformig
blandning av fluorväte, kiseltetrafluorid och fluorkiselsyra. När
gasen tvättas med vatten i torn bildas en lösning av
fluorkiselsyra medan kiselsyra faller ut. Lösningen
koncentreras genom återföring på tvättornet eller destillation.
Syran används huvudsakligen som desinfektionsmedel vid
rengöring av koppar- och mässingskärl i bryggerier men
också i betong, som konserveringsmedel, vid elektrolytisk
metallutfällning och för framställning av kiselfluorider. Av
de sistnämnda är natriumsaltet det vanligaste; det
används i stor utsträckning i tvättinrättningar, som
insektsmedel och som opaliseringsmedel för keramik. Andra
viktiga kiselfluorider är ammonium-, zink-, magnesium- och
kopparsalterna.
Oorganiska fluorider har stor användning inom industrin.
Viktigast av dem är aluminium-, natrium-, ammonium-,
kalium-, barium-, zink-, magnesium-, krom- och
antimon-fluorid. Största delen av framställd aluminiumfluorid
används vid aluminiumtillverkningen och en mindre del inom
keramisk industri. Den erhålles av aluminiumoxid och
fluorvätesyra
A1203 • 3 H20 + 6 HF —► 2 A1F3 + 6 H20
Sätter man till natriumhydroxid, får man syntetisk kryolit
12 HF + A1203 • 3 H20 + 6 NaOH —> 2 Na3AlF8 + 12 H20
Den framställs nu i USA i en skala som är vida större än
importen av naturlig kryolit. Den ingår i elektrolyten vid
framställning av aluminium.
Natriumfluorid sätts till dricksvatten för minskning av
befolkningens tandröta. Den används också vid
tillverkning av otätat stål, som insekts- och mögelmedel samt i
konserveringsmedel, övriga fluorider förbrukas i små
kvantiteter för olika ändamål.
En grupp fluorider kan framställas bara med elementär
fluor. Till den hör UF„, C1F3, BrF3 CoF3, MnF3, HgF2, AgF2
och SF„. De är alla dyra och kostar från 2 $/lb för
svavel-hexafluorid till 30 $/lb för silverdifluorid. Alla utom
sva-velhexafluorid är synnerligen reaktiva, och några av dem
används som fluoreringsmedel när elementär fluor skulle
reagera för häftigt. Klor- och bromtrifluorid utnyttjas vid
kombinerad halogenering. Svavelhexafluorid, som är en
synnerligen stabil förening med stor
genomslagshållfasthet, används som gasformig isolator i röntgenutrustning.
Den är inte giftig, icke brännbar och ganska tung.
Fluorsulfonsyra och bortrifluorid utnyttjas kommersiellt
som katalysatorer vid organisk-kemiska reaktioner och
som reagens vid kemiska processer. Den förra fås genom
behandling av flytande eller gasformigt fluorväte med
flytande eller gasformig svaveltrioxid i frånvaro av fuktighet.
Bortrifluorid levereras som gas under 125 kp/cm2 tryck.
I många fall använder man komplexföreningar av
bortrifluorid med eter, alkohol eller andra organiska ämnen för
underlättande av reagensets hantering (E M Ott i
Chemical & Engineering News 20 apr. 1953). SHl
Slarvig robot. En amerikansk firma släppte våren 1953
ut en automatisk gräsklippningsmaskin som uppges göra
det möjligt för den lycklige ägaren att "sitta i skuggan
och läppja på en gin och tonic medan hans gräsmatta
klipps". Maskinen, som kallas "Grass Finder", skall i
teorin leta reda på gräset med ett mekaniskt kännspröt, som
gör att maskinen ändrar riktning så snart den inte har
något gräs framför sig. När allt gräs är klippt (såvitt
kännsprötet kan avgöra) snurrar maskinen runt på ett
ställe tills man stannar dess bensinmotor.
I praktiken har gräsklippningsmaskinen dock inte
uppfyllt teorins fordringar. Bl.a. bryr den sig inte om att
klippa tunt gräs, i utförsbackar går den rakt fram vare
sig det finns gräs eller ej, när den träffar på ett träd
stannar den och gräver ned sig, blomsterrabatter intill
gräsmattan skär den ned hänsynslöst och även på en idealisk
gräsmatta med jämnt och tätt gräs rör den sig så
oregelbundet att 20—25 °/e av ytan förblir obeskuren (Consumer
Beports okt. 1953). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
