Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 17 november 1953 - Gas-ångkraftprocessen, av Lars Nordström - Henrik Kreuger †, av Gösta Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1953
879
Möjligheter till ytterligare
ekonomiförbättringar finns, men redan de undersökta visar att den
kombinerade processen med en
mellanförbrän-ning i gasturbinen även vid måttliga
verkningsgrader och normala ångdata ger högre
verkningsgrader än vad som uppnås med ångprocesser
med mycket höga tryck och temperaturer.
Anläggningskostnaden för en gasturbin är föga
känd men av de uppgifter som varit synliga
förefaller det som om den ej är högre utan snarare
mindre än en ånganläggning med samma
verkningsgrad. Man skulle därför våga dra den
slutsatsen att en anläggning av något av de här
skisserade slagen skulle vara billigare än
motsvarande ånganläggning med hög ekonomi. Den
kombinerade anläggningen med ekonomiser kan ju
betraktas som en gasturbin med stora
värmeväxlare jämte en tämligen enkel ånganläggning.
Införandet av en gasturbin i en ånganläggning
medför visserligen en komplikation men ger
också avsevärda vinster varför det är en väg till
förbättrad ekonomi som bör prövas.
Henrik Kreuger †
Den 12 oktober 1953 gick professor Henrik Kreuger ur
tiden. Budskapet kom som en smärtsam överraskning för
den stora krets av vänner och f.d. lärjungar, som äro
spridda över hela vårt land.
Kreuger härstammade från Kalmar. Efter år 1900 vid
18 års ålder avlagd studentexamen genomgick han KTH:s
avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst och trädde
år 1904 ut i det praktiska livet. Han kom från början att
ägna sig åt det konstruktiva inom byggnadstekniken och
inom kort kom han att framstå såsom en av
föregångsmännen på detta område. Vid sekelskiftet hade den
armerade betongen nyligen börjat sitt segertåg över världen
och han bidrog kraftigt till dess utveckling och utbredning
över allt vidare fält inom vårt land.
Hans redan 1905 påbörjade undervisningsverksamhet vid
KTH gav stora möjligheter härtill. Efter att ha tjänstgjort
såsom assistent 1905—1909 var han t.f. professor i
väg-och brobyggnadskonst 1909—1911 och utnämndes till
professor i byggnadsteknik 1914, en professur, som han
innehade till 1943. Parallellt med undervisningen drev Kreuger
konsulterande verksamhet genom egen firma. Denna
växelverkan mellan teori och praktik gav goda impulser till
en rik forskningsverksamhet inom byggnadstekniken.
Resultaten framlades i ett betydande antal avhandlingar och
skrifter till stort gagn för utvecklingen.
I sin konsulterande verksamhet blev Kreuger flitigt
anlitad både vid byggnadsföretag inom statlig, kommunal
och enskild verksamhet i vårt land samt även i Finland.
Uppdragen voro så många, att anförande av exempel synes
onödigt. Det var ej endast det teoretiska och praktiska
kunnandet som ingav förtroende utan också det sunda
omdöme, den vederhäftighet och den sakliga objektivitet,
som präglade hans sätt att tänka och handla.
Dessa egenskaper förklara också, varför han gärna
anlitades såsom sakkunnig, när det gällde viktiga principiella
byggnadstekniska bedömanden samt inom statliga
kommittéer. Såsom exempel kan nämnas utredningen rörande
Sandöbroraset, elektriska ledningskonstruktioner inom
Vattenfallsstyrelsen, Harsprångsdammen, olika kommittéer
för utarbetande av hållfasthetsnormer för konstruktioner
av järn och betong etc. samt slutligen uppdraget att vid
Uppsala domkyrka vidta erforderliga skyddsbyggnader.
Det sistnämnda var ett särskilt svårt och ansvarsfullt
uppdrag. När de angelägnaste skyddsåtgärderna slutförts och
det fortsatta arbetet komplicerades genom interventioner
av stil- och konstexperter, lämnade Kreuger uppdraget.
Vid KTH vann han sådant förtroende, att han 1927
utsågs till prorektor och 1931 till rektor. Det sista
förordnandet på denna post utgick på Kreugers egen begäran
år 1943. Den tolvåriga rektorstiden blev för Kreuger en
nog så tung tid. Utvecklingen pockade på utökning av
resurserna både i fråga om undervisning och forskning, men
statsmakterna hade ännu icke fått upp ögonen för
nödvändigheten att tillgodose de ökade kraven. Såsom preses
i högskolans styrelse under dessa år kan jag vittna om
det gedigna, intresserade och plikttrogna arbete, som
Kreuger utförde under sin rektorstid.
När statsmakterna under pressen av näringslivets
yrkanden och kraven från målsmännen för den högre tekniska
utbildningen år 1940 funno sig nödsakade att igångsätta
utredning rörande såväl den högre tekniska
undervisningen som den teknisk-vetenskapliga forskningens ordnande
blev Kreuger självskriven ledamot i båda de sakkunniga
kommittéer, som tillsattes för ändamålet. Som ordförande
i båda dessa kommittéer får jag betyga vår tacksamhet
för det stora arbete, som Kreuger beredvilligt nedlade i
dem, kanske främst vid utformandet av
undervisningsplaner och undervisningens organisation.
Efter statsmakternas beslut om förslagens genomförande
trädde han också in på olika poster för att ge form åt
idéerna. Sålunda ställde han sig till förfogande såsom
ordförande i den nybildade Statens Kommitté för
Byggnadsforskning liksom också såsom styresman för det nya
svenska träforskningsinstitutet, vilket under sin
uppbyggnadsperiod behövde en kraft med Kreugers kvalifikationer.
När gemensam överstyrelse för landets båda tekniska
högskolor i enlighet med utredningsförslaget år 1943
inrättades utsågs Kreuger också till dess första preses och han
kvarstod på den platsen tills han fyllde 70 år. Samtidigt
var han ordförande i den kommitté, som fortsättningsvis
beredde uppförande av nybyggnaderna vid KTH.
Under årens lopp har Kreuger periodvis tillhört styrelsen
för andra statliga och kommunala verk där hans
sakkunskap varit eftersträvad. Under några år, 1923—1927, var
han t.o.m. stadsfullmäktig i Stockholm. Det var endast
tack vare en utomordentlig arbetsförmåga som han kunde
fullgöra vad man krävde av honom.
överallt gjorde Kreuger sig också omtyckt genom sin
rättrådiga karaktär, sin chosefrihet och sin humor. Alla
kände på sig att de i honom hade en bra och rejäl
människa att göra med. Det var säkerligen också den känslan
jämte den förståelse och det vänliga intresse han visade
de unga, som gjorde honom uppburen av alla de
studerande vid högskolan, som under hans många lärare- och
rektorsår fingo kontakt med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
