Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 17 november 1953 - Henrik Kreuger †, av Gösta Malm - Ytjämnhet och funktion, av OA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880
TEKNISK TIDSKRIFT
En man som Kreuger fick naturligtvis mottaga många
utmärkelser. Han blev bl.a. filosofie hedersdoktor vid
Uppsala Universitet, teknologie hedersdoktor vid KTH samt
ledamot av Ingeniörsvetenskapsakademien, i K.
Vetenskapsakademien och i K. Krigsvetenskapsakademien.
Det är ett stort och förnämligt livsverk som Henrik
Kreuger hunnit med under sin levnad och stor är skaran
av dem som bevara honom i vackert och tacksamt minne.
Gösta Malm
Ytjämnhet ocli funktion
621.9.015
Vid den diskussion, som hölls i avd. Mekanik på basis
av uppsatserna i Tekn. T. 1953 s. 709—724 om ytjämnhet
och funktion, framfördes bl.a. följande synpunkter på de
olika detaljproblemen.
Erfarenheter av den svenska standarden
Då den nu gällande svenska ytjämnhetsstandarden,
SMS-bladen 671 och 672, fastställdes ansåg en ganska stark
minoritet inom standardiseringskommissionen att de gamla
triangeltecknen borde slopas. Ett bibehållande skulle
medföra avsevärda olägenheter under övergångsperioden,
emedan triangeltecknen tolkas olika vid olika företag.
I de flesta fall tycks metod A (SMS 672), dvs. det nya
beteckningssättet t.ex. \/l0 {x ha valts. Många företag som i
början funnit det förmånligt att bibehålla de gamla
triangeltecknen och därför valt metod B har senare
övergått till metod A. Vid mycket blandad tillverkning av ett
stort antal detaljer av varierande storlek och utseende
och med vitt skilda krav vad toleranser och ytjämnhet
beträffar, förefaller metod B ha fått störst användning. Det
förekommer också att båda metoderna begagnas parallellt
inom samma företag.
Antalet standardiserade profildjup har i många fall visat
sig för litet. Vissa ofta förekommande ytfunktioner har
krävt en ytjämnhet som legat mellan två i standarden
angivna profildjupsvärden och hellre än att skärpa
fordringarna har man då gjort profildjupsserien tätare. Det i
beteckningen ingående [i.-tecknet har utan men för
tydligheten kunnat strykas.
Vid övergång från metod B till metod A tillämpas den
senare antingen enbart för nya ritningar eller också
stämplas gamla ritningar, varvid konstruktören fyller i ett
översättningstal, t.ex. w — ^16.
Ytjämnhetsstorheter
Enligt SMS 672 betyder V "ett maximalt tillåtet
profildjup. En komplettering med uppgift om toleransområdets
storlek t.ex. \/l0—16 [l kan möjligen göras.
Den amerikanska standarden tillåter en fullständigare
yt-specifikation än den svenska. Uppgifter om ytans bärighet,
repornas riktning och inbördes avstånd etc. kan lämnas.
Ytterligare uppgifter utöver profildjupet ansågs
önskvärda endast i undantagsfall. Däremot ifrågasattes
lämpligheten av att som mått på en ytans jämnhet ånge
profildjupet, då de flesta inom svensk industri använda
mätutrustningarna för ytjämnhet ger medelavvikelsen från
profilkurvans medellinje (hrms eller have)- Det är
angeläget att ett tillfredsställande underlag för bedömning av
sambandet mellan profildjup och rms-au;e-värden
skaffas fram speciellt med hänsyn till våra internationella
kontakter. Ett enkelt sådant samband torde emellertid ej
kunna anges.
Ytjämnhetsmätning
För en vanlig verkstad är det aktuella profildjupsområdet
0,1 [i. till 25—40 [x. Det är för detta område en
instrumentanskaffning kan bli aktuell. Grövre ytor erbjuder sällan
Referat av diskussion i avd. Mekanik den 13 oktober 1953.
något problem att mäta och finare ytor är sällan av
intresse att mäta.
Likare av metall eller plast har visat sig svåra att
använda, speciellt vid slipade och polerade ytor.
Ljussnitts-liksom interferensmikroskopen fordrar fotografering,
vilket ej är lämpligt vid verkstadsbruk. Upplösningen är
också mindre god. Multipelinterferensmikroskopen utgör i
detta avseende ett undantag.
Användning av pneumatiska instrument stöter på rent
praktiska svårigheter. Mätytan måste, för att ett korrekt
mätresultat skall erhållas, vara mycket väl rengjord och
mättrycket högt. Ytjämnhetsvärdet blir också beroende
av avmåttet. Vid krökta ytor torde metoden vara
praktiskt taget oanvändbar, i varje fall oekonomisk på grund
av det stora antalet erforderliga munstycken.
Vid svåråtkomliga krökta ytor begagnas ibland
avtrycksmetoder. Dessa är ofta besvärliga. Det är svårt att under
mätningen hålla avtrycket plant. Erfarenheten visar att
ett profildjup på 2/s—3A av det verkliga erhålles.
Släpnålsinstrumenten ansågs för närvarande vara de
mest ändamålsenliga. Någon risk för att mätspetsen skall
repa provytan finns ej.
Verkstaden vill ha ett värde på den tillverkade ytan i fi,
rms eller någon annan storhet. Profildjupskurvan däremot
kan möjligen intressera laboratoriet. Ett instrument som
ger båda dessa möjligheter är alltså bra att ha.
Bearbetningsmetod — ytjämnhet
Vanlig svarvning i kolstål ger ofta profildjup på upp till
25 (x medan rostfria stål ger 30—40 °/o lägre värden. I
revolversvarv kan profildjup på 10 fi hållas.
Slipade lagerytor har sällan profildjup som är större än
4 {i. En slip- och en läppoperation ger vanligen vad
ytjämnheten beträffar samma resultat. Den senare metoden
tillgrips emellertid ibland trots att den är dybarare.
Anledningen är att speciellt vid långa hål slipningen ej ger
tillfredsställande rundhet och rakhet. Vidare erfordras t.ex.
inom pumpindustrin profildjup mindre än 0,1 [J., vilket
normalt ej kan erhållas genom slipning. Hållfastheten blir
sämre vid slipade än vid läppade hålkälar.
Om ett hål färdigbearbetas till visst angivet mått med för
den valda metoden lämplig arbetsmån kan kostnaden (i
tid räknat) för de övriga metoderna i förhållande till en
av dem bestämmas. Vid ett sådant prov färdigbearbetades
ett hål med 40 mm diameter genom borrning, grov- och
finsvarvning, brotschning, grov- och finslipning, läppning
och finläppning. Materialet i arbetsstycket var ett
kromnickelstål. Med val av finare metod erhölls finare
toleransgrad och lägre profildjup. Den relativa kostnaden angiven
i tid i relation till finläppning uppvisade emellertid ej
någon avsevärd stegring förrän finbearbetningsmetoderna
läppning och finläppning tillgreps.
Ytjämnhet — funktion
ISA planerar att införa profildjuprekommendationer för
olika toleransområden. Man anser att ett godtagbart
pro-fildjupvärde bör vara 0,1 • IT. I Sverige väljs ofta V3 • IT.
Konstruktören väljer ofta snävare toleranser och finare
ytor än vad som behövs, beroende på att han icke haft
tillräcklig kontakt med verkstaden. Operationskorten bör
därför granskas av både konstruktionskontor och
verkstad och då speciellt av verktygsavdelningen, för att
produktionskostnaden skall kunna hållas låg.
En ytterligare anledning till att fina ytor föreskrivs är
att dessa i allmänhet ger ökad hållfasthet. Ofta är dock
orsaken till brott att söka i passningskorrosion och där
skulle finbearbetning rentav vara skadlig.
I litteraturen finns ett flertal tabeller och diagram som
klargör profildjupets betydelse vid såväl fasta som rörliga
förband. En inventering av vilka profildjup svenska industrier
fordrar vid olika yttyper pågår. Avsikten är att få fram
underlag för rekommendationer, då många säkerligen
fordrar för hög ytjämnhet i förhållande till funktionen. OA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
