Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 17 november 1953 - Nya metoder - Jonuteslutning — en ny separeringsprocess, av SHl - Industriell förgyllning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 november 1953
891
myckel tvärbindningar, dvs. hög halt av divinylbensen, det
andra av jonbytare med få tvärbindningar och det tredje
av material med få tvärbindningar eller liten
partikelstorlek. Vid val av jonbytare måste därför en kompromiss
göras.
Vid en serie experiment med Dowex 50, kornstorlek 0,15
—0,3 mm, med 1, 2, 4, 8, 12 och 16 % DBV separerades
15 ml vattenlösning innehållande 4 % saltsyra och 4 %
ättiksyra. Bästa resultat erhölls med jonbytare
innehållande 4 och 8 °/o DVB, men nästan fullständig separering
uppnåddes också med övriga material utom det med 1 %>
DVB. Vid försök med Dowex 50, 8 % DVB, av olika
kornstorlek fick man bästa resultat med minsta kornstorleken
(0,07—0,04 mm). Största olägenheten med finkorniga
jonbytare är att de ger stort tryckfall i jonbytarbädden och
försvårar återspolning av denna.
Användbarheten av jonuteslutningsprocessen beror
givetvis i första hand på egenskaperna hos de ämnen som skall
separeras. Det har visat sig att man vid bedömning av
möjligheterna att utnyttja jonuteslutning i ett aktuellt fall
inte kan dra en skarp gräns mellan elektrolyter och
icke-elektrolyter. En undersökning av förhållandena för
blandningar av starka och svaga syror, nämligen
Dissociations- Dissociationsgrad
konstant i 0,25 N lösning
Klorvätesyra ......................................100
Triklorättiksyra ................................2,0 X 10"1 58
Diklorättiksyra ................................5,0 X 10"2 36
Klorättiksyra ......................................1,4 X 10"3 7
Ättiksyra ............................................1,75 X 10"5 0,8
har vid separering med Dowex 50, 8 % DVB, väteform,
givit följande resultat:
Elektrolyt Icke-elektrolyt Separering
klorvätesyra ättiksyra utmärkt
klorvätesyra klorättiksyra utmärkt
klorvätesyra diklorättiksyra utmärkt
triklorättiksyra ättiksyra god
triklorättiksyra klorättiksyra god
triklorättiksyra diklorättiksyra god
klorvätesyra triklorättiksyra ganska god
diklorättiksyra ättiksyra ganska god
diklorättiksyra klorättiksyra ganska god
klorättiksyra ättiksyra ingen
Enligt hittills utförda försök bör den elektrolytiska
komponentens dissociationskonstant i allmänhet vara minst
5 X 10"2 och helst mer än 2 X 10"1, medan den
icke-elek-trolytiska komponentens får vara högst 2 X 10"1 och helst
mindre än 5 X 10~2. Den nödvändiga skillnaden mellan
dis-sociationskonstanterna stiger emellertid snabbt när dessas
storlek faller. Klorvätesyra är sålunda ungefär tre gånger
mer dissocierad än diklorättiksyra, triklorättiksyra åtta
gånger mer än klorättiksyra och klorättiksyra nio gånger
mer än ättiksyra. I första fallet kan syrablandningen
separeras mycket bra genom jonuteslutning, i det andra
tämligen bra men i sista fallet inte alls.
Separeringen blir i allmänhet effektivare i utspädda
lösningar än i mer koncentrerade. Icke-elektrolytens
koncentration är emellertid av långt mindre betydelse än
elektro-lytens. Härigenom möjliggöres avjonisering av starka
lösningar av icke-elektrolyter utan användning av reagens.
Borttagande av koksalt ur lösningar av t.ex. sackaros eller
glykos har emellertid hittills inte lyckats. Orsaken härtill
är inte fullt klar, men den tros sammanhänga med de
hydratiserade sockermolekylernas stora volym.
En anläggning för jonuteslutning (fig. 2) liknar en för
jonutbyte, men den är enklare och därför något billigare
genom att förrådsbehållare, rör, ventiler, pumpar m.m. för
regenereringslösningar inte behövs. För att
jonuteslutningsprocessen skall bli halvkontinuerlig fordras dock en
periodgivare för manövrering av ventiler för inkommande
lösning och förträngningsvätska.
I en jonbytarbädd av Dowex 50, 8 °/o DVB, med
kornstorlek 0,15—0,3 mm är fria volymen ca 42 °/o av totala
bäddvolymen, och man får då tillföra en lösningsmängd
på kanske 10—20 °/o av bäddvolymen åt gången. Varje
volym lösning måste följas av flera volymer
förträngningsvätska (vatten).
Enligt försök utförda med en jonbytarbädd 160 mm i
diameter och 1 500 mm hög kan en strömningshastighet
på något mer än 2,5 m/h m2 bäddarea användas utan att
separeringseffekten minskar. Vid något större flythastighet
kan den ena komponenten fortfarande frånskiljas i rent
tillstånd men inte med 100 % utbyte. Flythastigheten är
betvdligt större än vid kromatografi (Tekn. T. 1953 s. 757)
varför denna separeringsmetod i vissa fall med fördel bör
kunna ersättas med jonuteslutning (B M Wheaton & W C
Bauman i Industrial & Engineering Chemistry jan. 1953;
enl. Apparatkemiska AB AKA). SHl
Industriell förgyllning. Före andra världskriget var
efterfrågan på relativt tjockt förgyllda metalldelar mycket
liten. Detta berodde på att förgyllning egentligen bara
användes av juvelerare som nöjer sig med guldskikt på 0,025
—0,075 De vid sådan förgyllning tillämpade metoderna
var hemliga och produktionen liten vilket hindrade
utvecklingen. Vid tjockare förgyllning enligt de då kända
metoderna blev guldskikten grovkorniga och kunde fås
blanka bara genom upprepade utfällningar mellan vilka
man borstade och polerade ytan. Denna metod var
givetvis mvcket dvrbar.
Under andra världskriget insåg man emellertid att
förgyllning har många fördelar även vid industriellt bruk
varvid täta, finkorniga skikt med 2,5—13 ß tjocklek behövs.
Guld har nämligen låg resistivitet, är mycket hållbart i
luft och saltvatten samt har i allmänhet utmärkta
korrosionsegenskaper. Förgyllda produkter får vidare ett
mycket tilltalande utseende. Avgörande för gulds industriella
användning är dock att man utarbetat nya
förgyllnings-metoder som är betydligt bättre än de äldre.
För närvarande kan förgyllning konkurrera med andra
elektrolytiska metallbeläggningar. Dess något högre pris
kompenseras av dess många fördelar. Man använder
sålunda nu förgyllning vid tillverkning av t.ex. radar- och
telefondelar, dekorativa beslag på bilar, rakhyvlar, pennor,
billiga smycken och sportartiklar. Guld kan användas
t.o.m. när produktens pris är av stor betydelse.
Fig. 2.
Apparatur för [-jonuteslutning.-]
{+jonuteslut-
ning.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
