Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 24 november 1953 - Målsättning och metoder för effektiv yrkesutbildning, av Olle Helling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 november 1953
905
Målsättning och metoder
för effektiv yrkesutbildning
Ingenjör Olle Helling, Bofors
331.8G
Diskussionen i industrikretsar om
yrkesutbildningen har på senare tid mycket rört sig om
utbildningens målsättning och effektivisering. I
det följande skall några synpunkter på dessa
bägge frågor redovisas, så soin de ter sig från
aktivt utbildarhåll.
Vårt rikt differentierade näringsliv kräver en
differentierad yrkesutbildning. Det är
nödvändigt att inom skilda branscher gå fram efter olika
linjer i utbildningsarbetet. I många fall är en
flerårig utbildning nödvändig, i andra räcker
några månader — kanske några veckor —
beroende på de olika krav på bl.a. manuella
färdigheter som uppställs. Man brukar i detta
avseende skilja mellan tre grupper av industriellt
arbete, nämligen:
arbeten med mångsidiga krav på manuella
färdigheter,
arbeten med mera specialiserade krav på
manuella färdigheter,
arbeten med föga krav på manuell färdighet
men desto större krav på erfarenhet, insikt och
omdöme.
Även om samtliga dessa grupper ofta finns
representerade i ett och samma företag, brukar en
av dem sätta sin prägel på yrkesutbildningen vid
företaget. Vid mekaniska verkstäder t.ex.
inriktas utbildningen huvudsakligen på den första
gruppen, vid textila företag på den andra och
inom papper och cellulosa på den tredje. Denna
uppsats kommer i stort sett att behandla frågor
om praktisk utbildning i yrken tillhörande
den förstnämnda gruppen
Allmän målsättning
När en människa griper sig an med ett för
henne nytt arbete, sättes en upplärningsprocess i
gång. Hennes färdighet ökas genom övningen
och genom de vunna erfarenheterna. Detta sker
etappvis, oftast relativt långsamt och på olika
sätt för olika människor och olika arbeten. Vi
kallar detta för en fri upplärning.
Man kan också ingripa i denna process. Genom
instruktioner och genom att använda särskilt
Föredrag i avd. Industriell Ekonomi och Organisation den 22
september 1952.
lämpade arbeten blir upplärningen mera
målmedveten och effektiv. Misstagen blir färre och
resultatet visar sig i en snabbare upplärning,
som vi kan kalla för styrd upplärning eller med
ett annat ord yrkesutbildning.
Skillnaden mellan fri och styrd upplärning
(fig. 1) är den vinst både i färdighet och tid, som
en yrkesutbildning representerar.
Accepterar man kurvan för den styrda
upplärningen som representativ för vad som menas
med yrkesutbildning, kan denna användas som
utgångspunkt för en diskussion om
yrkesutbildningens målsättning och en allmän
gränsdragning för denna.
Målsättning för färdigheten
Det är fullt naturligt, att den unge lärlingen
som ren nybörjare inte kan prestera ett
produktivt arbete på ett acceptabelt sätt. Först sedan
han tillägnat sig vissa elementära färdigheter är
detta möjligt. Den första uppgiften för
yrkesutbildningen är därför att lära honom dessa.
Han uppnår därvid ganska snabbt en färdighet
som gör det möjligt för honom att hyggligt klara
ett arbete rent tekniskt sett. Vi kan kalla detta
att han passerat den tekniska
produktivitetsgränsen.
Därmed är lärlingen mogen för fortsatt
utbildning baserad på produktiva arbetsuppgifter.
Även om denna del av utbildningen får sin
prägel av de produktiva arbetsuppgifterna, får
mmT
Fig. 1. Upplärningskurvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
