Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1953 - Transistorn, av Torkel Wallmark - Postsäckar av nylon - Mögel- och bakterieresistent bomullsfiber - Internationellt samarbete inom tillämpad mekanik, av Folke K G Odqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 november 1953
941
terial och man kan redan nu förutsäga, att
sådana material med bättre egenskaper ur
transistorsynpunkt än germanium kan framställas.
Sedda i något större perspektiv än dagens kan
transistorernas betydelse sägas vara tvåfaldig.
För det första innebär transistorerna en
minia-tyrisering. Den tekniska och vetenskapliga
utvecklingen medför ständigt mer komplicerade
och förfinade apparater, mätutrustningar,
styrmekanismer, informationsförmedlare etc., vari
ingår ett ständigt ökande antal förstärkare och
reläer. För att föra detta fram mot det ideal
som representeras av människans sensoriska
och motoriska system måste man förfoga över
förstärkare och reläer av samma minimala
dimensioner som hos människan. Ehuru
transistorn ingalunda fyller detta krav, representerar
den ändå ett utomordentligt framsteg jämfört
med elektronröret.
Den andra faktorn av betydelse i samband med
transistorerna är den vidgade förståelsen av
halvledarna som blivit en direkt följd av
intresset för de nya enheterna. Dessa nya
kunskaper har medfört en helt ny syn på och helt nya
angreppslinjer för förbättring och fullkomning
av en mångfald halvledarkomponenter —
fotoceller, likriktare, glödkatoder, termistorer,
ven-tilavledare osv.
Givetvis finns det och kommer alltid att finnas
funktioner som bättre utföres av elektronrör,
exempelvis avsökning som en elektronstråle
avsöker en skärm, förstärkning av mycket höga
frekvenser och andra. Transistorns framtida
möjligheter, tekniska såväl som kommersiella,
tecknas måhända bäst genom beskrivningen av
transistorn som ett elektronrör vars svåraste och
dyraste del — vakuet — eliminerats.
Litteratur
Shockliy, W: Electrons and holes in semiconductors. New York
1950.
Shockley, W: Transistor electronics: Imperfection, unipolar and
analog transistors. Proc. IRE nov. 1952 s. 1289—1313.
Postsäckar av nylon väger hälften så mycket som
bomullssäckar. De skall nu provas av posten i USA och väntas
spara 1 M$/år i frakt för luftpost trots sitt högre pris.
Mögel- och bakterieresistent bomullsfiber erhålles
genom behandling av bomull med akrylnitril. Fibern förlorar
inte i hållfasthet vid uppvärmning i vatten eller torr luft.
Internationellt samarbete
inom tillämpad mekanik
061 : 531
I september 1922 sammanträffade i Innsbruck ett antal
representanter för hydro- och aeromekanik till informellt
tankeutbyte. De föredrag som hölls publicerades
sedermera i en liten volym på Springers förlag. Man befann sig
kort efter första världskriget i en situation som enligt
förordet till publikationen kännetecknades av "övertygelsen
att de matematiska metodernas användbarhet att reda ut
viktiga fysikaliska och tekniska problem starkt vuxit".
Från svensk sida deltog C W Oseen och V Ekman.
Internationell kommitté
På Innsbruck-mötet uppstod tanken att sammankalla en
internationell kongress och att därvid utvidga
ämnesområdet att omfatta hela den tillämpade mekaniken. Så skedde
i Delft 1924 efter ett upprop från en
organisationskommitté, bestående av den något utvidgade församlingen av
initiativtagare till Innsbruck-mötet. I Delft möttes över
200 personer och man beslöt att inrätta en fast
internationell kommitté, International Committee for the CongresseS
of Applied Mechanics (I.C.), med uppgift att i framtiden
organisera liknande kongresser i genomsnitt vart fjärde
år. Denna organisationsform har bestått. De lokala
arrangemangen av kongresserna och särskilt deras finansiering
har handhafts av tillfälliga nationella kommittéer. Sålunda
har man samlats i Delft 1924, Zürich 1926, Stockholm
1930, Cambridge (England) 1934, Cambridge (Mass.) 1938,
Paris 1946, London 1948 och Istanbul 1952. Nästa
kongress är avsedd att hållas i Bryssel 1956.
Omfattningen av begreppet tillämpad mekanik i detta
sammanhang framgår av innehållet i de imponerande
volymer som kongressförhandlingarna i regel utgör. Utom
hydro- och aeromekanik finns där elasticitets- och
hållfasthetslära samt svängningsproblem och frågor från de
stela kropparnas mekanik behandlade. Helt naturligt har
en utveckling skett så att aktuella frågor som gasdynamik
och plasticitetsteori numera trätt i förgrunden. Mer
tillfälligtvis har angränsande problem från matematik och
fysik behandlats. Det gemensamma torde dock vara
inriktningen på tekniska problem och på att få fram för
konstruktörer och beräkningsingenjörer omedelbart
användbara teorier och resultat. En amerikansk forskare på
området, J N Goodier har nyligen formulerat detta så:
"Specialisten på tillämpad mekanik är från början
ingenjör men han har övergått till att vara rådgivare åt
ingenjörer och denna uppgift kräver hans hela tid. Han måste
numera behärska stora delar av den klassiska matematiska
fysiken, alltså metoder utvecklade av 1800-talets fysiker
och matematiker men sedermera i våra dagar övergivna
av dessa eller överförda på andra företeelser inom
atom-och kärnfysiken." Det är intressant och i viss mån
beklagligt att konstatera att samtidigt en viss förskjutning
har ägt rum, så att de teoretiska fysikerna från
universiteten har upphört att intressera sig för dessa problem.
De flesta ämnesrepresentanterna kommer numera från
tekniska högskolor och forskningsinstitut. Detta får väl
tas som en ofrånkomlig följd av den fortgående
specialiseringen.
En sådan "Altmeister" på området som Theodor von
Kårmån (som var med bland stiftarna 1922 och nu är
hedersordförande i IUTAM) har givit viktiga bidrag till
praktiskt taget alla områden av den tillämpade
mekaniken och därtill även till kvantmekaniken. En sådan
universalitet är otänkbar i den nu framväxande
forskar-generationen.
Fig. 11.
Push-pull-för-stärkare med
p-n-p-och n-p-n-transistorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
