Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1953 - Konstruktionsmaterial för svavelsyrafabriker, av Valdemar Lennström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 december 1953
963
Konstruktionsmaterial för svavelsyrafabriker
Civilingenjör Valdemar Lennström, Hälsingborg
I vårt moderna samhälle spelar svavelsyran en
utomordentligt stor roll, så stor att man har
velat göra gällande, att ett lands välstånd kan
mätas i dess konsumtion av svavelsyra. Denna
konsumtion i vårt land har fördubblats sedan 1939
och utgör för närvarande 50 kg per person och
år. Trots detta synes toppunkten i Sverige vara
långt ifrån nådd, om man betraktar USA:s
förbrukning på 100 kg som måttstock.
Svavelsyra framställes enligt tre olika metoder,
blykammarprocessen, Petersén-metoden och
kontaktmetoden. Materialproblem, som de två
förstnämnda bjuder på är dock av mera internt
intresse, varför de ej här kommer att beröras.
Kontaktmetoden har däremot större aktualitet, då all
den syra och det oleum, som finns i den öppna
marknaden, tillverkas enligt detta förfaringssätt.
Kisugnarna
Råvaran för svavelsyra är svavelkis, som i stor
utsträckning fortfarande rostas i
Herreshof-ugnar (fig. 1). Kisen förtorkas ovanpå ugnen,
och dess fuktighetshalt har en betydelsefull
inverkan på torktändernas livslängd. Tänderna var
förr av järn och kunde vid mycket fuktig kis
slitas upp på några dagar. Järnet har nu ersatts
med Sicto-material (innehållande 86 % SiC),
vilket visat sig vara synnerligen slitstarkt.
Bearbetning av föredrag vid Svenska Teknologföreningens kurs
"Konstruktionsmaterial för kemisk industri" 1953.
620.2 : 661.25
I kisugnen utsättes särskilt kisugnsarmar och
låsar för en svaveldioxidatmosfär vid 500—
900° C. De görs av eldhärdigt stål med 13 %
kromhalt. Armarna har för liten hållfasthet vid
ugnens arbetstemperatur och de kyls därför med
luft. Axeln slutligen består av en järnmantel,
som skyddas av murverk.
De utgående gaserna innehåller bl.a.
svaveldioxid och något svaveltrioxid. Då såväl luft som
kis innehåller vatten, bildas svavelsyra som är
synnerligen korroderande vid eller under sin
daggpunkt. Det är en väsentlig skillnad mellan
röstning av kis och röstning av svavel. I senare
fallet befrias svavlet från fuktighet genom att det
först smältes, och förbränningsluften förtorkas.
Rostgaserna är då icke korrosiva. För praktiskt
taget alla gaser gäller för övrigt att de icke
korro-derar järn så länge ingen fuktighet finns
närvarande.
Tidigare uppstod mycket stora problem med
avgasledningarna från kisugnarna, då dessa var
av gjutjärn. Redan efter något år bildades
sprickor genom värmespänningar, och korrosion av
lokal karaktär uppstod. Detta medförde stora
underhållskostnader. Gjutjärnsrören har nu fått
vika för rör av mjukt stål. Dettas korrosion blir
kanske inte mindre än gjutjärns, men då den är
lokal kan skador på ett stålrör repareras på ett
helt annat och effektivare sätt än ett
gjutjärns-rör.
Fig. 1. Fly t schema för svavelsyrafabrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
