Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1953 - Konstruktionsmaterial för svavelsyrafabriker, av Valdemar Lennström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 TEKNISK TIDSKRIFT
För att öka livslängden gör man stålrören med
12—13 mm godstjocklek. Man torde kunna
räkna med att en dylik ledning av mjukt stål har en
livslängd på ca 15 år. Vissa rostfria kvaliteter
skulle kunna användas, men då dessa material
är avsevärt mycket dyrare än kolstål, har de
ingen möjlighet att konkurrera, trots
kolståls-rörens stora godstjocklek.
Vid några svavelsyrafabriker använder man
inmurade gasledningar för att komma ifrån
korrosionen, men nackdelen med detta är att
temperaturen i stoftfiltren kan bli för hög. Dessa
består nämligen av inmurade kamrar i vilka bl.a.
finns järnplåtar som deformeras (skevar) om
temperaturen överstiger 550° C. Härvid blir
filtret mycket snabbt obrukbart.
Tvättorn och avsättningslådor
Gasen går sedan till tvättorn av bly, som på
insidan är beklädda med tegel, närmast för att
skydda blymanteln mot den höga temperaturen
(450—500°C). Blymanteln är bandad på varje
meter för att den skall få erforderligt stöd. Då
bly har låg draghållfasthet måste den stora
tyngden av blymantel och tak avlastas på en
järnställning, som löper runt tornet. Torntaket är också
av bly, som skyddas genom vattenspolning; det
är av betydelse ur hållfasthetssynpunkt att
taket ej utsätts för högre temperatur än 80—90°C.
Gasen tvättas med en 65 % syra, som strilas på
från tornets topp genom blyspridare. Den
utgående syran, som har en temperatur på 70—
80° C, går till kylare, som består av en inmurad
behållare med inneliggande koncentriska
kyl-spiraler av bly. Behållaren utgjordes tidigare av
armerat bly, men hade då liten livslängd.
Därför har man med gott resultat gått över till
inmurade behållare.
Livslängden för blyslingorna sammanhänger
i hög grad med den temperatur de utsätts för.
Så länge det finns kylvatten i dem håller de bra,
men om vattnet av en eller annan anledning
skulle tryta, kokar vattnet bort och slingorna
deformeras på grund av att blyets hållfasthet
snabbt avtar med stigande temperatur.
Slingorna, som vilar ovanpå varandra, trycks samman
och speciellt gäller detta bottenrören, som får
bära upp trycket av alla ovanpå liggande rör.
Syran går från tvättomen via rännor till
avsättningslådor, där slammet stannar kvar. Såväl
rännor som avsättningslådor beredde förr
mycket bekymmer. Avsättningslådorna var då av
järn, infodrat med både bly och tegel. På grund
av spänningar i teglet lossnade detta och
skadade blyplåten, varefter järnmanteln snabbt
förstördes. Numera görs rännorna av enbart bly,
som vilar i en vinkeljärnställning.
Avsättningslådorna består av en järnmantel beklädd med
5 mm blyplåt. Givetvis kan de också göras
enbart inmurade, om järnkonstruktionen är be-
tryggande. Tyvärr syndas det ofta mot denna
detalj och följden blir spänningar av högst
oangenäm art i tegelväggen.
Pumpar och ventiler som är av hårdbly (7—
10 % Sb), utsätts för kraftig mekanisk åverkan
av den slamhaltiga syran, översyn av pumpar
får därför ske ganska ofta med 3—4 månaders
mellanrum. Höglegerat kiseljärn, som är mycket
motståndskraftigt mot såväl svavelsyra som
siam, borde vara bättre, men å andra sidan
innehåller syran S02 som detta material är relativt
känsligt för.
Som konstruktionsmaterial för tvättorn och
avsättningslådor används alltså bly. Det kan dock
ifrågasättas, om man vid en nybyggnad bör
utföra tornet av bly. På många håll har man gått
in för inmurning vilket synes gå bra med den
teknik, man för närvarande använder vid
syrafasta inmurningar. Ett inmurat torn blir
otvivelaktigt billigare än ett blytorn, om man räknar
med inköpspriset på bly. En sådan jämförelse
är emellertid icke helt rättvisande, då blyet även
som skrot betingar ett högt pris. Anfrätningen
på bly är i allmänhet mycket liten, varför man
vid en jämförelse bör räkna med blyskrotvärdet.
Vidare är reparation av blytorn relativt lätt och
billig, då den i de allra flesta fall kan utföras på
tornets utsida.
Gasrören, som går från tvättomen, har stor
diameter. Då gasens tryck är mindre än
atmosfärens, skulle gasröret sugas ihop, om man inte
armerade det med plattjärn som fästs med på
röret lödda blyhäftor.
Arsenikrenare och torktorn
Gasen renas sedan i arsenikrenare, kamrar av
blyplåt armerad på ungefär samma sätt som i
tvättomen. Innanmätet består av blyplåtar och
blytrådar med kopparkärna. I arsenikrenarna
avskiljs bl.a. Pb, Se, Te, As och S03. Det är av vikt,
att svavelsyradimman slås ned så fullständigt
som möjligt, då den eljest går igenom systemet
och ställer till svårartad korrosion på gasrör,
fläktar, kontaktpannor, värmeväxlare m.m.
Gasens fuktighet skall sedan i torktornen
bringas ned från 10—15 till 0,5 g/m3 vatten eller
mindre genom tvättning med koncentrerad
svavelsyra. En vattenhalt över 1 g/m3 gas har visat
sig medföra ödesdiger korrosion i
kontaktpannor, värmeväxlare m.m. Man har därför flera
torktorn i systemet. De är syrafast inmurade och
fyllda med raschigringar av keramiskt material.
Syran leds från en inmurad gjutjärnsvanna
genom gjutjärnsrör. Då dessa utsätts för frätning,
har försök gjorts att använda porslinsrör.
Ledningar, pumpar och ventiler, som är av gjutjärn
med 5—6 % kisel, har relativt lång livslängd.
Syran kyls i spiralkylare av 18-8-stål med 2 %
molybden. Tidigare användes rieselkylare av
gjutjärn med mindre gott resultat, trots att de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
