Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 5 januari 1954 - Andras erfarenheter - Bestämning av tjockleken hos fosfatskikt på stål, av U T—h - Interferometrisk metod för bestämning av antigen-antikroppsreaktioner, av SHl - Paration mot husflugor, av SHl - Smutsutfällning på tyg vid tvätt, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEKNISK TIDSKRIFT
Av mycket stort intresse är att detta sätt att avlägsna
järn- och zinkfosfat från stål kan användas även för att
förbättra en misslyckad fosfatering. Det har visat sig att
ytan efter denna behandling och noggrann tvättning har
kvar ett tunt alkaliskt skikt, som befordrar en
efterföljande fosfatering. Korrosionsprov i saltdimma under 5 h
på refosfaterat stål visade ingen röstning även när
fos-fateringstiden var så kort som 3 min i stället för normalt
30 min. Däremot gav 1 min doppning för tunt skikt,
varigenom röstning uppstod (S L Eisler & J Doss i Metal
Finishing, aug. 1953 s. 58). U T—h
Interferometrisk metod för bestämning av
antigen-antikroppsreaktioner. Den känsligaste metoden för
identifiering av proteiner är att injicera en sådan som antigen
i ett lämpligt försöksdjur, ta upp den antikropp (Tekn. T.
1949 s. 107) som bildas i djurets plasma, i ett gel och låta
ett prov av proteinen diffundera in i detta. Antigen och
antikropp reagerar då med varandra, och om de finns i
tillräckligt stora mängder, uppstår ett band av fällning i
gelet. Komplicerade blandningar av antigener och
antikroppar kan analyseras på detta sätt därför att varje
antigen-antikroppspar reagerar oberoende av de andra.
Den använda apparaten består i princip av två glasplattor
som är optiskt plana på den ena sidan. Denna är
försilvrad så att ytan har ca 5 °/o genomsläpplighet. Silvret
skyddas av ett mycket tunt glasprisma vars ena yta, som
kittats vid den försilvrade ytan, är optiskt plan. De två
plattorna läggs ihop med de försilvrade ytorna mot varandra
varvid man mellan dessa placerar en cell med en kanal
fylld med gel. Plattorna justeras så att de är nästan
parallella, och packen placeras under ett mikroskop.
Plattorna belyses underifrån med ett enfärgat parallellt
strålknippe vars infallsvinkel kan varieras.
Interferens-fransar uppstår, varvid varje frans motsvarar en viss
optisk väglängd, som för ett homogent medium är avståndet
mellan de försilvrade ytorna. Om emellertid
brytnings-index i gelet på något ställe ändras, kommer fransarna att
böjas där så att den optiska väglängden förblir konstant.
Uppstår i ett visst område en förening mellan antikropp
och antigen, som har avvikande brytningsindex, böjs där-
Fig. 1. 1 riter f er
ens-fransar erhållna
vid diffusion av AG
antigen från
vänster och AB
antikropp från höger i
ett gel; upptill: ett
lodrätt, mörkt band
av fällning har
uppstått, nedtill:
senare, fällningsbandet är bredare och
nya böjningar av
interferens
fransarna har uppstått
vid B,.
för interferensfransarna varvid deras spetsar anger den
zon där antigen och antikropp finns i ekvivalenta
mängder. Om t.ex. difteriantigen AG (fig. 1) diffunderar in i
gelet från vänster och antikroppen AB från höger, bildas
ett fällningsband B1 (upptill t.h.). Något senare (nedtill)
har detta vidgats, och en serie nya böjningar B2 av
fransarna har uppstått till vänster om det. De motsvarar
ekvivalenspunkten för ett annat antigen-antikroppsystem.
Ingen fällning kunde iakttas vid B2 när fotografin togs,
och By hade samma utseende som B„ på ett tidigt stadium,
och ingen fällning syntes då. Metoden är alltså synnerligen
känslig (E J Ambrose och G C Easty i Nature 31 okt.
1953 s. 811). SHl
Paration mot husflugor. På danska lantgårdar har man
bedrivit en så väl organiserad kamp mot flugorna att de
blivit nästan fullständigt resistenta mot de klorerade
kolväten vilka använts som insektsmedel. Flugorna blev
praktiskt taget lika talrika som innan bekämpningen började.
Man har därför börjat använda paration mot dem.
Detta insektsmedel är alltför giftigt för att man skall
kunna spruta det på byggnadernas väggar, och man
använder därför gasbinda impregnerad med paration. Den
hängs upp i taket. Vid ett försök använde man ca 1 m
gasbinda per m2 takyta i en ladugård. Efter några dagar
hade antalet flugor minskat från ca 200 per djur till 2—3
per tio djur.
Industrin tillverkar nu parationimpregnerad gasbinda i
10 och 100 m längder med 25 och 50 mm bredd
innehållande 0,5 eller 0,7 g paration på en yta av 25 X 100 mm.
Under sommaren 1952 användes dessa remsor på ca 20 000
gårdar och 1953 på 75 000—100 000, i nästan alla fallen
med tillfredsställande resultat. Misslyckandena inträffade
när bara en gård i en by använde remsorna. De danska
hälsovårdsmyndigheterna har godkänt metoden, och inga
förgiftningsfall har hittills inträffat (H Wichmand i Nature
24 okt. 1953 s. 758). SHl
Smutsutfällning på tyg vid tvätt. För att man skall få
vittvätt med hög vithet fordras att tvättmedlet utom
ämnen, som lösgör smutsen, även innehåller sådana som
hindrar den att falla ut på tyget igen (Tekn. T. 1951
s. 193). Därför ger nästan alla anjoniska syntetiska
deter-genter, särskilt i alkalisk lösning, mindre vit tvätt
än tvål, om de används ensamma. I de flesta
kommersiella tvättmedel ingår därför natriumkarboximetylcellulosa
(CMC) eller något annat cellulosaderivat som minskar
smutsutfällningen på tyget.
I USA har man nu provat andra ämnen som kan tänkas
förbättra detergenters tvättförmåga. Härvid har man bl.a.
funnit att ett äggviteämne, glialdin, är t.o.m. något
effektivare än CMC. Det har visat sig att tvättens vithet vid
tillsats av äggviteämnen växer med dessas halt av
aminosyragruppen prolin.
Man har också provat icke-joniska, syntetiska polymerer,
såsom polvvinylpyrrolidon, polyvinylalkohol och
polyety-lenglykol. Härvid har man konstaterat att dessa ämnens
effektivitet som smutsbindande medel är störst vid en
viss molekylstorlek. Såväl över som under detta optimum
blir deras verkan mindre. Delvis acetylerad
polyvinylalkohol (PVA) och polyvinylpyrrolidon (PVP), båda med låg
molvikt, har utmärkt smutsbindande effekt.
PVA är viktigast ur kommersiell synpunkt då den kan
erhållas till ett pris jämförbart med CMC:s. Fastän
glialdin av kostnadsskäl inte kan komma i fråga för
närvarande kan vetskapen, att proteiner med relativt stor halt
av prolin är användbara som smutsbindare, leda till
framställning av liknande ämnen till rimligt pris. Motsvarande
gäller för PVP. Också joniska, syntetiska polymerer
liknande CMC har provats, men inga av dem har givit
tillfredsställande resultat.
Elektrolyter påverkar smutsutfällningen i närvaro av
PVP, PVA, glialdin och CMC. Både natrium- och kalcium-
AG–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
