Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1954 - Andras erfarenheter - Batteriseparatorer av fenoplastimpregnerat papper, av SHl - Elektrolytisk framställning av järn ur magnetkis, av SHl - Modifikation av syntetiskt gummi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
12 januari 195b
31
ningar sker ingen direkt diffusion av vätska eller fasta
partiklar genom separatorerna. Sulfatjonernas passage
genom porerna underlättas av ett vätmedel som påförs det
impregnerade materialet. Glasfibern ökar dettas
hållfasthet och skyddar mot de positiva plattornas oxiderande
verkan. För att cellulosan inte skall förstöras av syran
impregneras materialet till ca 25 °/o av sin vikt med en
vattenlöslig fenoplast.
Tillverkningen av separatorerna sker i fyra steg:
impregnering, räffling, torkning och härdning.
Glasfiberpappersremsan dras genom en lösning innehållande ca
40 °/o plast, överskott på vätska pressas ur, och bandet
förtorkas i en ångvärmd ugn vid 100°C. Därefter får
bandet passera över en roterande, cylindrisk trumma mot
vilken ett antal ribbvalsar löper. Dessa ger papperet
längsgående räfflor. Trumman hålls vid ca 330°C genom
elupp-hettning inifrån med motståndselement.
Pappersremsans åsar dras över med ett tjockflytande
fenoplastlack som påförs med vals. Därefter härdas
plasten i en ugn genom infrarödupphettning till ca 200°C.
Bandet ges slutligen ett överdrag av vätmedel och skärs
i bitar som torkas i en ugn. De färdiga separatorerna är
fullständigt stabila. De sväller inte i svavelsyra och
krymper inte eller spricker vid torkning (British Plastics okt.
1953 s. 366). SHl
Elektrolytisk framställning av järn ur magnetkis.
I USA har man utarbetat en metod för framställning av
rent, massivt järn ur magnetkis vilken fås som avfall vid
flotation av kopparmalm. Den elektrolytiska processen är
känd sedan gammalt, men användning av magnetkis som
utgångsmaterial möjliggör utnyttjande av flotationsavfall
som i Nordamerika fås i mängder motsvarande 10 000—
15 000 t/dvgn järn och 6 000—9 000 t/dygn svavel.
Det råmaterial, som används i en halvstor anläggning
vid University of Vermont, håller ca 20 °/o järn som
magnetkis. Det anrikas först genom flotation till ett
koncentrat med 56—58 °/o järn, 33—35 °/o svavel, 0,3—0,5 "»/o
koppar och 2,5—5 % olöslig rest. Denna produkt
(hållande 12—15 a/o vatten) matas in i en het lösning av
järn-II-och järn-III-klorid som kommer från de elektrolytiska
cellerna (fig. 1). Härvid går järn i lösning under reduktion
av järn-III- till järn-II-klorid.
Urlakningen av malmen går snabbt vid 90—95°C; på 6 b
utlöses 75—80 "/o av järnet, och i tre steg får man ut 97 °/o.
Förefintlig koppar löses i motsvarande utsträckning. Vid
urlakningen bildas något sulfat varvid ca 3 ’% av
järn-III-kloriden reduceras. Sulfatjonen kan till största delen fällas
genom hållande av kaleiumkloridkoncentrationen 15 g/1.
Järn-II-kloridlösningen går till en Dorr-förtjockare där
svavel, kalciumsulfat och återstående magnetkis sjunker
till bottnen. Slammet går till ett kontinuerligt filter, från
vilket svavel erhålles, medan tvättvattnet går till urlak-
Malmkoncentrat
CaCl2
ningskärlet. Den klara vätskan förs till ett reningskärl där
metallsulfider fälls med svavelväte, framställt ur
magnetkis och saltsyra i en apparat av Kipp-typ. Metallsulfiderna
filtreras från; de har något värde då deras kopparhalt är
hög. överskott på svavelväte i filtratet oxideras genom
luftning eller tillsats av järn-III-klorid varefter utfällt
svavel filtreras från.
Vid elektrolys av den renade järn-II-kloridlösningen
används grafitanoder, omgivna av diafragmer, och katoder
av rostfritt stål, överdraget med ett tunt skikt av kolloidal
grafit. Elektrolysen utförs vid 90°G varvid duktilt järn fås.
Vid 20—30°C blir järnet mycket sprött och kan lätt
malas till pulver. Man kan alltså framställa antingen duktilt
järn eller järnpulver. Dess renhetsgrad blir 99,99 %.
Anodvätska dras av kontinuerligt och pumpas till
urlak-ningskärlet medan renad järn-II-kloridlösning rinner till
katodrummet. Flythastigheten genom elektrolyscellerna är
en kompromiss mellan god cellfunktion och belastning på
cirkulationsutrustningen. Optimal hastighet uppges till 8,3
1/kg utfällt järn. Förbrukningen av elenergi beror på
använd strömtäthet. När denna är 4,3—5,4 A/dnr blir
strömutbytet 90 °/o och energiförbrukningen 3,3 kWh/kg järn.
Man har framställt järnplåtar 0,9 X 1,2 m med tjocklekar
på 0,05—6,25 mm. När önskad tjocklek uppnåtts tas
katoden ut, befrias från elektrolyt med ånga, järnet lossas,
vilket går lätt tack vare grafitskiktet på katoden, denna
tvättas ren, ges ett överdrag av kolloidal grafit och sätts in
i cellen igen (E Konrad i Chemical Engineering apr. 1953).
SHl
Modifikation av syntetiskt gummi. Man ändrar
syntetiskt gummis egenskaper genom inblandning av
tillsatser efter polymeriseringen eller genom ändring av
mo-nomerblandningens sammansättning vid polymeriseringen.
Fenol- och vinylplaster blandas sålunda främst med gummi
av nitril- och kloroprentyp (jfr Tekn. T. 1952 s. 802).
Plasterna används huvudsakligen för att öka gummits
hårdhet. Dålig resistens mot olja begränsar emellertid
dessa blandningars användbarhet. Före polymerisationen
kan man sätta till olja, ändra styrenhalten i det syntetiska
gummit GR-S, ändra polvmerisationsbetingelserna eller
slutproduktens molvikt.
Oljeinblandning är ett av de viktigaste förfarandena ur
ekonomisk synpunkt. Butadien-styrengummi är inte
olje-resistent, men det har visat sig att en mineraloljeemulsion
kan blandas med latexet eller det koagulerade gummit så
intimt att oljans egenskaper helt och hållet försvinner.
För oljeinblandning använder man gummi med stor
molvikt för att slutprodukten inte skall bli för mjuk.
Man blandar in 25—50 delar olja på 100 delar GR-S; en
av de mest använda produkterna innehåller 37,5 °/o olja.
Den har samma utseende som GR-S, kan bearbetas med
vanliga maskiner och har bättre bearbetbarhet än vanligt
Fig. 1. Flytschema
för elektrolytisk
framställning av
järn ur magnetkis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
