Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 19 januari 1954 - Böcker - Die Pumpwerksarten, av M Oledal - An electrical analogy for solving the oscillating-surface problem for incompressible nonvisced flow - Från de tekniska högskolorna - CTH - KTH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 januari 1954
51
gäller stora eller små anläggningar förutsätter kännedom
om de möjligheter som finns till att hydrauliskt och
elektriskt styra och koppla anläggningens pumpar. Arbetet
behandlar metoder härför samt i övrigt frågor som är av
betydelse i sammanhanget.
Efter en uppräkning av olika huvudtyper av
pumpanläggningar och system för styrning, start och stopp av
el-motordrivna pumpen följer en beskrivning av elektriska
och elhydrauliska apparater, som användes vid sådana
system.
I skilda avsnitt behandlas vidare bl.a. en
centrifugal-pumps driftegenskaper, åtgärder för att förhindra
tryckstötar i rör och ventiler, parallelldrift av pumpar samt
anordningar för att förhindra torrkörning eller varmgång
vid tomgångsdrift.
Som arbetets huvuddel får räknas de tre avsnitt, i vilka
beskrivs ett antal olika typer av pumpverk illustrerade av
schematiska uppställningsritningar och elektriska
kopplingsscheman jämte pumpdiagram över samkörningen av
ingående pumpar. De har betitlats: "Pumpwerke mit
Hochbehälter", "Pumpwerke mit Druckwindkessel",
"Druckverstärkerungsanlagen".
En del insprängda beräkningsexempel och
sektionsritningar av konstruktionsdetaljer förtar enformigheten i de
många, delvis likartade beskrivningarna av pump- och
kopplingssystem. Sålunda genomräknas exempelvis ett
pumpverk, som skall förse ett större industriföretag med
dricks- och fabrikationsvatten samt vatten för
eldsläckning.
Som avslutning följer några exempel från
vattenförsörjningen av Stor-Wien och från tre kommunala anläggningar
i Niederösterreich.
Bildmaterialet är genomgående gott och tydligt fastän
figurerna i allmänhet är förhållandevis små. Någon större
teoretisk underbyggnad behöver man ej för att läsa boken.
För den, som vill skaffa sig en allmän orientering om
pumpproblemen vid vattenverk, har den ett väl
tillrättalagt omfång, men därutöver ger den även
detaljanvisningar grundade på förf :s och andras erfarenhet, vilka kan vara
av värde även för den, som är mera specialiserad på
området eller intresserar sig för pumpar i allmänhet.
M Oledal
An electrical analogy for solving the
oscillating-sur-face problem for incompressible nonvisced flovv, av
Mårten Landahl & Valter Stark. KTH Aero TN 34,
Stockholm 1953. 19 s., 9 fig.
Vid inkompressibel strömning reduceras
potentialekvationen för instationär strömning till Laplaces
differentialekvation, varvid tidsberoendet endast inkommer i de
föreskrivna randvillkoren. För en svängande vinge kan man
genom en harmonisk ansats separera bort tidsberoendet
och erhåller då formellt ett stationärt problem med
randvillkor angivna i komplex form. Eftersom den elektriska
strömmen i en elektrolyt följer Laplaces
differentialekvation, synes det vara möjligt att använda denna analogi med
inkompressibel strömning för att beräkna strömningen
kring en tredimensionell, svängande vinge. Tidigare har
sådana analogier använts vid stationär strömning, bl.a. för
att lösa den bärande ytans problem. Den i föreliggande
rapport föreslagna metoden baserar sig på en formulering
av problemet i en speciell potentialfunktion, som är
tryck-amplituden integrerad i strömningsriktningen från
oändligheten uppströms. Härigenom transformeras
randvillkoren så att man formellt får ett stationärt bärande
yta-problem för en vinge med speciell anfallsvinkelfördelning
över vingen, beroende på den föreskrivna
svängningsformen.
Anfallsvinkelfördelningen blir angiven i komplex form,
vilket innebär att man för varje problem får realisera
två analogier, en för den reella delen, och en för den
imaginära delen. En viss del av anfallsvinkelfördelningen,
som motsvarar en tordering av vingen, kan ej direkt an-
ges i explicit form, utan blir beroende av
nedsvepnings-fördelningen i området framför vingen. I rapporten anges
hur denna tordering kan beräknas.
Utförandet av analogin överensstämmer i stort sett med
det för de ovannämnda analogierna för bärande
yta-pro-blemet. En vägg i en tank fylld med en elektrolyt är
belagd med elektroder. Strömmen genom varje elektrod
motsvarar då normalderivatan, dvs. anfallsvinkeln i
punkten, och den elektriska potentialen motsvarar
strömningens potentialfunktion. Genom att fördela ett antal små
elektroder över vingens yta kan man alltså tillfredsställa
randvillkoret för den givna anfallsvinkelfördelningen och
lösningen kan direkt erhållas genom att mäta potentialen
på varje elektrod. Villkoret för konstant virvelstyrka i
vingens fria virvelskikt tillfredsställs genom att här
använda långa, smala elektroder. För att få trycket noll i
det övriga området i vingens plan men utanför denna, är
området utformat som en huvudelektrod, som hålles på
nollpotential. Framför vingen är några elektroder
utskurna i huvudelektroden för att man skall kunna mäta
nedsvepningen i detta område. Kopplingsschema för en
lämplig elektrisk apparatur för ändamålet anges i
rapporten.
För att pröva metodens användbarhet har den tillämpats
för det tvådimensionella fallet, överensstämmelsen med
kända teoretiska resultat är god.
Den angivna metoden tillåter beräkning av luftkrafter på
svängande vingar med godtycklig planform och godtycklig
deformation, således t.ex. även för rodersvängning.
Tillfredsställande teoretiska metoder finns för närvarande
utarbetade endast för vingar med speciella planformer och
deformationsformer. (Autoreferat.)
Från de tekniska högskolorna
CTH
K.M:t har medgivit, att professorn i silikatkemi A Hedvall
må kvarstå i tjänst intill utgången av juni 1955.
Professorn i teoretiskt skeppsbyggeri A Lindblad är tjänstledig
7 januari—3 april 1954, med docent H Edstrand som
vikarie. Den vakanta professuren i elektromaskinlära
uppehälles 8 november 1953—30 juni 1954 av förste assistenten
S Lagerkvist, överstyrelsen har entledigat rektor O
Sjöstrand från förordnande att bestrida viss del av
professuren i matematik från 15 oktober 1953 samt beviljat honom
tjänstledighet till 8 februari 1954 från befattningen som
biträdande lärare i matematik II. Professorn i
byggnadsteknik Hj. Granholm har varit tjänstledig 19 oktober—
30 november 1953; vikarie var tekn. lic. T Möller.
Tekn. lic. Sven-Erik Andersson har för tiden 28 oktober
1953—30 juni 1954 förordnats som speciallärare i
järn-byggnadslära.
Den ledigförklarade professuren i elektromaskinlära har
sökts av civilingenjör H Forssell, Ludvika, civilingenjör S
Lagerkvist, Göteborg, tekn. lic. T Lindström, Stockholm,
civilingenjör H Lundkvist, Västerås, lektor Egon Nilsson,
Stockholm, tekn. lic. E Voipio, Västerås, och professor
S von Zweygbergk, Helsingfors.
KTH
överstyrelsen har till professuren i matematik förordat
docent G Borg. Professorn i värmeteknik och maskinlära
L Malm är tjänstledig 8 februari—7 maj 1954, med
civilingenjör E Kignell som vikarie. Under fortsatt
tjänstledighet för professor H Alfvén 1 januari—30 april 1954
uppehåller laborator Nicolai Herlofson professuren i elektronik
och docent S Lundquist Herlofsons laboratur i samma
ämne. Professorn i industriell ekonomi och organisation
Bobert Kristensson är tjänstledig 28 januari—3 april 1954,
med civilingenjör O Bimér som vikarie 28 januari—
3 februari.
Driftingenjör B Westerlind har av K.M:t beviljats av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
