Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 9 februari 1954 - Vattenförorening och avloppsvattenrening i Stockholm, av Halvar Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Vakuumfilter för rötslam.
sättningsbassängerna avskiljda slammet
förtjockas i en koncentreringstank och förs sedan
till rötkamrarna, där det jäses utan lufttillträde
vid en temperatur av drygt 30°C. Rötningen sker
i två steg med en sammanlagd nominell
uppehållstid av 30 dygn.
För avvattning av slammet har man planerat
en vakuumfilteranläggning. En dylik är redan i
drift vid Louddens reningsverk (fig. 6). Det
avvattnade rötslammet från denna anläggning
används som jordförbättringsmedel. Man räknar
med att också det torkade slammet från
Henriks-dal i framtiden åtminstone delvis skall finna
avsättning som sådant. Resten måste troligen
brännas. Med den vid rötningen bildade gasen, varav
drygt 60 % är metan, täcks Henriksdalsverkets
kraft- och värmebehov.
Vid Åkeshov finns en försöksanläggning för
höggradig rening (Tekn. T. 1946 s. 1353), ett
biologiskt filter (fig. 7). Avslammat spillvatten
fördelas över filterbädden med den roterande
spridaren; ventilation sker med fläkt. På
stenmaterialets (kornstorlek 50—70 mm) ytor bildar
mikroorganismer, framförallt bakterier, en
"filterhud", som adsorberar, flockar samman och delvis
bryter ned de organiska ämnen, som finns kvar i
avloppsvattnet efter den låggradiga reningen.
Bildade slamflockar skiljs från i en klarbassäng.
Reningseffekten för det befintliga filtret är ca
75 %. Biologiska filter är mer
utrymmeskrävande än rening med aktivt siam; detta är
anledningen till att man i generalplanen valt den
senare metoden för de större verken. Vid rening
ined aktivt siam motsvaras filterhuden av i
luft-ningsbassängerna svävande slamflockar. Dessa
separeras från vattnet i klarbassänger, och en
Fig. 7. Biologiskt filter.
del av det aktiva slammet återförs till
luftnings-bassängernas inlopp.
Den aktuella vattenbeskaffenheten
Östra Mälaren och Stockholms inre skärgård,
som tar emot huvudparten av stadens
avloppsvatten, karakteriseras av att en tämligen tunn
västöstlig ytström av saltfattigt vatten rinner
fram över saltrikare djupvatten.
Vertikalcirkulationen är starkt hämmad och särskilt i
Mälarens djuphålor kan salt bottenvatten stagnera
under lång tid.
De nuvarande olägenheterna är störst vid
Mälarens södra stränder, där orenat avloppsvatten
avledes från västra Brännkyrkaområdet med en
befolkning av ca 50 000 personer. Gatunämnden
har emellertid nyligen beslutat bygga ett
reningsverk för detta område vid Eolshäll. Stadens
hälsovårdsnämnd har anmärkt på den bakteriella
föroreningen i vissa friluftsbad, som anses vara för
hög. Den bakteriella föroreningen sommartid
orsakas framför allt av det orenade
avloppsvattnet, och en påtaglig förbättring kan väntas, när
Eolshällsverket färdigställts.
Syrehushållningen är icke ansträngd i östra
Mälaren. Den har i hög grad förbättrats genom
den partiella regleringen av Mälaren9. När
tillförseln av saltvatten till Mälaren minskades,
reducerades svavelvätebildningen högst avsevärt.
För närvarande finns svavelväte endast under
25 m nivån vid Klubben. Den fullständiga
regleringen av Mälaren torde vara tämligen nära
förestående. Därefter kommer Mälaren att utsötas
så småningom och svavelvätet — av vilket man
dock inte haft eller har några påtagliga
olägenheter — att helt försvinna.
Det avloppsvatten, som på något större djup
leds ut i Mälaren, sjunker på grund av sin större
täthet ned under temperatursprångskiktet och
lagras på djupare nivåer under
stagnationsperioderna samt spolas ut i Saltsjön i samband med
vår- och höstcirkulationen. Upplagringen av
avloppsvattnet på djupare nivåer är givetvis till
nackdel för syrehushållningen, men denna
olägenhet blir av ringa betydelse, när Mälaren
utsötas. Fördelarna av den antydda fördelningen
är påtaglig; avloppsvattnets inverkan på
ytvatt-nets bakteriehalt och algvegetation
(genomskinlighet) i Mälaren och Saltsjön blir den minsta
möjliga, eftersom huvudmassan av
avloppsvattnet ej tillförs ytvattnet under den varma årstiden.
I innerskärgården är de hydrografiska
förhållandena mer komplicerade än i Mälaren10-11-12-13;
utrymmet medger endast att förhållandena i
Stora segelleden (området
Norrström—Halv-kakssundet — Höggarnsf järden — Solöf järden —•
Oxdjupet) skisseras i korthet. Vid måttlig
av-bördning från Mälaren och stabila
vindförhållanden — en vanlig situation under sommaren
— förekommer i de inre delarna av segelleden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
