Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 9 februari 1954 - Vattenförorening och avloppsvattenrening i Stockholm, av Halvar Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
TEKNISK TIDSKRIFT
bättre än år 1908; det år de första mera
omfattande observationerna av syrehushållningen
utfördes.
Avloppsvattnets fördelning i innerskärgården är
otvivelaktigt till nackdel för syrehushållningen
men minskar ytvattnets bakteriella förorening.
Sommartid kan man påvisa ca 5 milj.
kolibakte-rier per liter i vattnet på den nivå i
hamnområdet, där avloppsvattnet inlagras. Samtidigt är
ytvattnets halt av dylika bakterier 20 000—50 000
per liter. Ytvattnets bakteriehalt avtar snabbt
öster om hamnen; föroreningen från Stockholm
kan sommartid ej spåras öster om
Höggarnsfjär-den—Långholmsfjärden.
Erfarenheterna från en tids försöksklorering vid
Henriksdal 1949 och den sommaren 1953 av
hälsovårdsnämnden på grund av paratyfusepidemin
påbjudna kloreringen har visat, att medelhalten
bakterier i ytvattnet minskas och att uppkomsten
av vissa tillfälliga föroreningsmaxima kan
undvikas. Trots att avloppsvattnets bakteriehalt
genom klorering reduceras med mer än 99 %, avtar
inte ytvattnets bakteriehalt i samma proportion.
Detta beror på att ytvattnet förorenas från andra
håll, bl.a. genom bräddavlopp (fig. 13).
De nuvarande olägenheterna av vattendragens
förorening är givetvis störst, där avloppsvattnet
Fig. 10. Syre och svavelväte i
Stora segelleden; upptill före
(16.8.1950), nedtill efter (9.8.
1951) Oxdjupets upprensning;
punkterade ytor anger
svavelväte och siffrorna mg/l syre.
ciella hydrografiska förhållanden (troligen inre
vågrörelser eller abnorm inströmning av
saltvatten genom Oxdjupet) och samtidig stark
västlig vind. Ytvattnet drivs då undan, och vatten
från underliggande skikt lyfts mot ytan.
Det renade avloppsvattnet från Henriksdals
reningsverk leds ut på 30 m djup i
hamnbassängen. På grund av täthetsförhållandena inlagras
avloppsvattnet i den utåtgående tredje
strömmen, med vilken det transporteras utåt
skärgården under fortlöpande självrening.
Tidigare stagnerade djupvattnet i
innerskärgården mer eller mindre fullständigt under perioden
juni—oktober. Detta ledde till att svavelväte
bildades i hamnbassängen, både vid bottnen och på
7—15 m nivån. Vid västlig storm fanns då risk
för att ytvattnet kunde drivas undan och
svavel-vätehaltigt vatten lyftas upp till ytan med
fiskdöd som resultat.
För att förbättra vattenomsättningen i
innerskärgården lät gatuförvaltningen år 1950 rensa
upp Oxdjupet, varvid tröskeldjupet ökades
från 12 till 20 m. Denna åtgärd har haft påtaglig
effekt på syrehushållningen (fig. 10 och 11);
sommarhalvåret 1951 var djupvattnets syrehalt
den högsta observerade och svavelvätet praktiskt
taget borta. Situationen var med andra ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
