- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
108

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 9 februari 1954 - Andras erfarenheter - Fotosyntesens produkter, av SHl - Koppar-mangan-tennlegeringar, av SHl - Katalysatorsystem för kallt gummi, av SHl - Stålgöt av hög kvalitet, av SHl - Böcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

’ TEKNISK TIDSKRIFT

Assimilation av radioaktiv kolsyra under längre tid, t.ex.
10—30 min, har man använt bl.a. för att uppskatta verkan
av plötsliga ändringar av belysning och kolsyratryck.
Resultaten antyder att ribulos står i nära relation till
kolsyra-acceptorn. Den radioaktiva kolatomens placering i
molekylen tycks visa att ribulos uppstår ur sedoheptulos
(Chemical & Engineering News 28 sept. 1953 s. 3963). SHl

Koppar-mangan-tennlegeringar. Möjligheterna att
använda mangan i legeringar som ersättning framför allt för
nickel har ägnats ett visst intresse då man numera kan
erhålla rent mangan till rimligt pris (Tekn. T. 1953 s. 564).
Det finns ett behov av en vit legering med goda
mekaniska egenskaper och gott korrosionsmotstånd. Det
tillfredsställs för närvarande till största delen av nysilver,
men en ännu inte slutförd undersökning visar att man
sannolikt kan framställa vita
koppar-mangan-tennlegeringar med lika goda egenskaper som
koppar-nickel-zink-legeringars.

Mangan sänker tenns löslighet i koppar. Den faller från
15,8 °/o vid 0 "/o Mn till ca 5,8 % vid 20 % Mn.
Strukturen hos en legering, innehållande 20 % Mn och 8 °/o Sn
och snabbkyld från 600°C, är av samma typ som för en
koppar-tennlegering som snabbkylts från [oc + ß) -området.
Vid lägre temperaturer sönderfaller emellertid /?-fasen i en
at- och en <5’-fas. Den senare liknar koppar-tennlegeringars
d-fas men har hexagonalt kristallgitter.

Den eutektiska temperaturen för oc + å’ beror av
legeringens manganhalt. Den stiger från 520°C för 0 °/o Mn
till ett maximum på cà 610°C vid 13 °/o Mn och faller igen
till 550°C vid 20 %> Mn. Den fasta lösning av <5’-fas i
x-fas, som fås vid snabbkylning, är metastabil och <5’-fas
faller därför ut vid värmebehandling. Härvid utskiljs <5’-fas
huvudsakligen vid korngränserna varigenom legeringen
blir spröd. Denna olägenhet kan emellertid undvikas
genom kallbeàrbetning av den snabbkylda legeringen före
värmebehandlingen. Härigenom uppnås nämligen en
gynnsammare fördelning av <5’-fasen.

Kallvalsas legeringen med 50—80 °/o reduktion och
värmebehandlas vid en temperatur 50—100°C under den kritiska
kan man därför erhålla ett material med 55—60 kp/mm2
brottgräns och 10—20 °/o förlängning. Legeringar
innehållande mer än 15 °/o mangan och mer än 6 °/o tenn, är nästan
vita (J C Blade & J W Cuthbertson i Journal of the
In-stitute of Metals sept. 1953 s. 17). SHl

Katalysatorsystem för kallt gummi. Sampolymerisat
av styren och butadien i form av mer tunnflvtande och
ljusare latex än det hittills framställda, men dock med stor
torrsubstanshalt, kan erhållas med ett nytt
katalysatorsystem. Detta består av en organisk hydroperoxid,
na-triumformaldehydsulfoxilat som reduktionsmedel och ett
järnsalt i komplexförening med etylendiamintetraättiksyra.

Med hartstvål som emulgeringsmedel och
diisopropylben-senhydroperoxid som oxidationsmedel uppnås 60 °/o
polymerisation på 2—13 h vid 50°C. Reaktionstiden ändras
genom variation av mängden FeS04 • 7 HsO från 0,060 till
0,005 viktsdelar på 100 delar monomer. God
polymerisa-tionshastighet erhålles med liten mängd peroxid och
sulf-oxilat (Chemical & Engineering News 28 sept. 1953 s. 3987).

SHl

Stålgöt av hög kvalitet. Göt av specialstål av hög
kvalitet kan erhållas utan gasinneslutningar och segringar
enligt en ny metod, vid vilken de före stelnandet upphettas
induktivt. Stålet, som framställs i martin- eller
elektrostål-ugn, fylls i en kokill utformad som en kärnlös
induktionsugn, upphettad med växelström av nätfrekvens. Samtidigt
kyls kokillen med tryckluft och vatten i en kylslinga som
är inbyggd i kokillväggen.

Upphettningsströmmen och kylningen regleras så att
gö-tets temperatur hålls konstant. Tack vare att strömmen
har låg frekvens når de i stålet alstrade virvelströmmarna

ganska långt in i götet. Detta upphettas så lång tid att
föroreningar i stålet, såsom slagg, gaser och oxider, hinner
avskiljas. Rörelsen i det flytande stålet hindrar uppkomst
av temperaturdifferenser i götet och gör detta homogent.

När upphettningsströmmens styrka minskas bildas de
första stålkristallerna vid kokillens väggar.
Induktions-strömmarna i stålet och dettas svaga rörelse under
stelnandet gör att tendensen till bildning av kristallpelare i götets
mitt blir liten (Engineers’ Digest nov. 1953 s. 412). SHl

Böcker

Atombomber och radioaktiva stridsmedel, av B Aler,
A Bergstedt, R Björnerstedt, L Carlbom & C-J
Cle-medson. Hörsta, Stockholm 1953. 166 s., ill. 9,50 kr.

Denna bok har utarbetats vid Försvarets
Forskningsanstalt på uppdrag av Försvarsstaben. Framställningen
grundar sig enligt företalet huvudsakligen på uppgifter ur
det amerikanska arbetet "The Effects of Atomic Weapons",
ur vilken även flertalet bilder och diagram hämtats.

Arbetet innehåller sex väl avgränsade avsnitt. Det första
ger läsaren en översikt över de delar av kärnfysiken, som
har stor betydelse för förståelsen av atombombens
konstruktion och verkningar. Förf. synes ha bemödat sig om
att göra framställningen klar och förståelig även för den
oinvigde. Sålunda ges klara definitioner av varje nytt
begrepp och meddelas uttalet av införda grekiska symboler.
Högskoleutbildade läsare torde ej ha alltför svårt att följa
framställningen, men det är nog rätt tveksamt om kapitlet
utan vidare kan smältas av andra.

Avsnittet om mätning av radioaktiv strålning är föga
beroende av den amerikanska förebilden. På ett mycket
klarläggande sätt ges principerna för de detektorer, som blir
aktuella i ett eventuellt atomkrig. Samme förf.
återkommer i bokens senare del med exempel på lämpliga
mätinstrument t.ex. dosmätare och intensitetsmätare. De
visade instrumenten torde ha konstruerats här i landet. Man
kunde nog önska omnämnande av några modernare
scin-tillatorer för beta- och gammastrålning (t.ex. antracen och
natriumjodid).

Ett av arbetets centrala partier är det oin atombomben
som spräng- och brandbomb. Man beskriver explosionens
olika faser för bomber utlösta över markytan, under
vatten eller under markytan. Stötvågors och värmevågors
utbredning och verkningar beskrivs och illustreras i detalj.
Initialstrålningen från en exploderande bomb och den
kvarliggande aktiviteten på marken eller i vatten beskrivs

i ett följande avsnitt. Det senare momentet utvecklas
med särskild tanke på radioaktiva substansers eventuella
användning som stridsmedel (dvs. utan samband med
bomb).

De av naturliga skäl chockerande medicinska
synpunkterna har samlats till ett särskilt avsnitt. Man får här bl.a.
veta, att strålskadorna totalt icke är lika förgörande som
mekaniska skador och brännskador. Textens klara och
sakliga ton förtjänar särskilt omnämnande. Skyddsåtgärderna
behandlas (kanske något knapphändigt) i det sista kapitlet
liksom möjligheterna till sanering av områden och föremål
belagda med radioaktiva ämnen. Det förut nämnda
avsnittet om mätinstrument kompletterar framställningen.

Ett mindre antal felaktigheter har insmugit sig, särskilt
i figurerna. Fig. 1.5 s. 26 ger intrycket att betapartiklar
skulle vara synnerligen absorberbara. Beteckningarna på
de båda axlarna bör byta plats. Fig. IV.10 s. 118 skall
enligt texten ge totaldosgränser men ger doshastigheter. Då
fig. IV. 11 ger totaldoser som i bildtexten uppges vara
intensiteter, torde de båda figurernas texter ha omkastats. I
fig. III.22 och IV.l finns ett ovanligt olyckligt stavfel.

Den svenska nomenklaturen på området är ännu ej
stabiliserad, varför förf. har valt att pröva delvis nya vägar
med i stort sett gott resultat. Ordet klyvning har
föredragits framför fission, troligen därför att det kan avledas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free