Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 2 mars 1954 - Andras erfarenheter - Guld i havsvatten, av U T-h - Specifikt insektsmedel, av SHl - Sårsterilisering med antibiotika, av SHl - Böcker - Att vara arbetsledare, av Robert Kristenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1054
193
ytan 50 X 50 mm på ömse sidor omgiven av två lika stora
zinkplattor. Avståndet mellan dem är 5 mm. Zink- och
silverplattorna är förenade med kopparbultar. Detta
kortslutna element har förmåga att utfälla även de minsta
spår guld i silveramalgamet. Ett antal dylika element har
nedhängts på olika ställen. Några har upptagits efter 30
månader. Härvid fann man guld i vissa medan andra var
praktiskt taget guldfria. Analys av vattenprov från samma
ställen har bekräftat detta. Sålunda fann man i Copalis
Beach 5 mg/t och i Mutiny Bay 44 mg/t.
Man hoppas att den nya provningstekniken skall ge
möjlighet att lokalisera rikare guldförande vatten, som
eventuellt kunde användas för guldframställning (G L Putnam
i Journal of Chemical Education nov. 1953 s. 576). U T-h
Specifikt insektsmedel. I Storbritannien skall man våren
1954 släppa ut ett medel mot rött spinn som har blivit
en mycket svår skadeinsekt i fruktträdgårdar nästan
överallt i världen. Detta spinnkvalster, som förökar sig mycket
snabbt, förstör nämligen trädens bladverk genom att suga
i sig klorofyllet.
Det nya preparatet, Chlorocide, innehåller som verksam
beståndsdel 20 °/o klorparacid
(p-klorbensyl-p-klorfenyl-sulfid). Det sägs vara fullkomligt ofarligt för människor
både vid sprutning och i form av rester på frukt. Det har
inte orsakat bismak ens när stora mängder sprutats på
mogen frukt.
Det finns nu flera effektiva medel mot rött spinn, t.ex.
kloretyl-(butyl-fenoxi)-a-etylsulfit (Aramite) och
di-p-klor-fenylmetylkarbinol (Dimite), som fått stor användning i
USA, samt p-klorfenyl-p-klorbensensulfonat (Ovotran, K
6451, PCPBS). Alla tre har provats i Sverige av Statens
Växtskyddsanstalt och befunnits användbara.
Ovotran-ty-pen tycks ge bättre resultat än Aramite.
Det intressanta med klorparacid är att den tycks vara
ofarlig för åtminstone de flesta insekter utom rött spinn.
Dettas naturliga fiender, såsom rovstinkflyn, nyckelpigor
och parasitsteklar, angrips därför inte. Klorparacid dödar
inte fullvuxna spinn men har stark och efter en
besprutning varaktig giftverkan på spinnets ägg och larver. Dessa
uppges stryka med även om de vid besprutning är
skyddade för direkt kontakt med vätskan. Det aktiva ämnet
diffunderar nämligen genom bladen.
Klorparacid sönderdelas inte i bladen till inaktiva ämnen
utan oxideras till ett ämne som visserligen inte har lika
stor genomträngningsförmåga som klorparacid men lika
stor giftighet för spinnets larver och ägg. Det uppges att
rester av Chlorocide är effektiva t.o.m. 2—3 månader efter
besprutning.
Insektsmedlet skall finnas i oljelösning och som pulver.
Båda formerna sägs vara mycket hållbara. De kan blandas
med t.ex. svavelkalkvätska, kvicksilvermedel, derris,
nikotin, DDT, hexaklor och paration. Det är bäst att spruta
första gången strax före blomningen.
Rött spinn har inte alltid uppträtt som skadeinsekt av
större betydelse. I Sverige började svåra spinnangrepp på
1920-talet i samband med användning av vintersprutning
med karbolineumpreparat i större utsträckning. Dessa
medel är utmärkta mot bladlöss och bladloppor men har
liten eller ingen verkan på spinnets vinterägg. De numera
använda mineralhaltiga karbolineumpreparaten har
visserligen god effekt även på spinnets ägg men det har visat
sig att ett fåtal överlevande kan ge upphov till väldiga
sommargenerationer av rött spinn.
Genom användning av DDT, som är synnerligen farligt
för spinnets fiender, har man ökat dettas möjligheter att
göra sig gällande. Detsamma gäller för många andra
bekämpningsmedel, t.ex. hexaklor och tiofosforpreparat,
fastän de senare är mycket effektiva mot rött spinn. De flesta
av de medel man i dag använder för att skydda
kulturväxter är giftiga för nästan alla insekter. Med dem slår
man därför blint både mot fiende och vän, och därför
råkar man inte sällan ur askan i elden.
Framtidens insektsmedel bör tydligen ha så specifik
verkan som möjligt. Håller klorparacid vad det lovat under
två års prövning, visar detta att specifika insektsmedel
kan framställas, och det är då troligt att flera så
småningom skall upptäckas (B Tunblad i Växtskyddsnotiser febr.
1952 s. 1, dec. 1952 s. 82; E Collyer i Chemistry &
In-dustry 3 okt. 1953 s. 1044; Chemistry & Industry 3 okt.
1953 s. 1055). SHl.
Sårsterilisering med antibiotika. Man har funnit att en
blandning av streptomycin, bacitracin och polymyxin
dödar eller hindrar utvecklingen av alla de 23 skadliga
bakterier som kan finnas i öppna sår. Denna blandning av
antibiotika tycks inte ge allergiska reaktioner och är
hållbar i två år. Man ämnar använda preparatet för
impregnering av gasbindor och i toalettartiklar, såsom tvål,
tandkräm och salvor. Det får säljas utan recept i USA
(Chemical & Engineering News 26 okt. 1953 s. 4445). SHl
Böcker
Att vara arbetsledare, av Gösta Ekelöf.
Industriförbundet, Stockholm 1954. 176 s. 5 kr.
När Gösta Ekelöf utger en ny, moderniserad upplaga
av sin bok om arbetsledning, har han en mångårig
erfarenhet som chef för Arbetsledareinstitutet att bygga på.
Boken avses enligt förordet "som hjälp vid undervisning
i arbetsledning" men framför allt som "en första
orientering i arbetsledningens innebörd och förpliktelser i
nutida, rationellt och demokratiskt orienterat arbetsliv".
Boken innehåller emellertid därutöver en värdefull och
koncentrerad framställning av arbetsledningens principer
och praktiska problem, av betydelse för erfarna
arbetsledare och deras medarbetare.
Boken behandlar i en kort inledning arbetsledningens
ställning i samhället och med hänsyn till aktuell
situation. I fyra följande kapitel behandlas arbetsledningen
och arbetsmiljön, företaget, arbetet och arbetarna.
Förf. tecknar i första kapitlet några grunddrag av den
historiska utvecklingen från despotisk patriarkalism till en
ny industriell epok med rationaliserat arbetsliv. Han
klargör på ett lättfattligt sätt hur denna utveckling ökat
kraven på arbetsledaren genom att pålägga denne ett ökat
ansvar och ställa stora fordringar på tekniska och
driftekonomiska insikter. I den nya epoken är arbetsledaren
förpliktad ej endast gentemot företaget och arbetarna
utan även gentemot staten och konsumenterna. Därför
måste arbetsledaren "göras inifrån stark och auktoritativ".
Han måste öka sina insikter och "lära känna arten av de
personliga krafter med vars hjälp den auktoritativa
ledarepersonligheten bygges upp". De egenskaper som krävs är:
"saklighet och objektivitet, konsekvens, självbehärskning
och lojalitet". Förf. framställer nödvändigheten av "att
återupprätta det personliga i arbetslivet och i förhållandet
mellan ledande och ledda, att skapa förutsättning för en
anda, präglad av samförstånd och samverkan".
På grundval av dessa idéer utvecklar förf., vad han kallar
den nya patriarkalismen, i vilken företagsledningen tar sig
an de anställdas intressen, i vad gäller hygien, trivsel,
trygghet m.m., och gör detta i samråd med — i vissa fall
i förhandling med — de anställda. Han betonar, att
avtalet om företagsnämnder syftar till att göra
företagsdemokratin till en förpliktande livsform, i vilken alla är
beredda att ta sitt ansvar för både produktion och
arbetsgemenskap. En motsats härtill är en starkt byråkratiserad
ledning, i vilken formen tar överhand över andan, och
där den sanna inspirationen saknas. En utveckling av
denna beror på respekt för människovärdet, värdering av
personliga egenskaper samt visat intresse för arbetaren
och uppskattning av hans arbete.
Förf:s benämning på den nyare arbetsledningsepoken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
